Sv: När en äldre häst får en senskada
*KL*
Min var iofs 'bara' 12 när han fick sin senskada, men han var redan T-märkt för ett annat problem då, och var promenadhäst helt enkelt. Det som var besvärande i hans fall var dock att han även hade en ditintills oupptäckt, hopläkt spatt som blev aktiv igen i samband med att han slog på hasen samtidigt som han fick senskadan. Han rullade fast i boxen, kom loss själv men man såg tydliga spår på morgonen. Fick en skada på djupa böjsenan på ena bak (det som redan var dåligt
). Prognosen var mkt avvaktande då skador på just djupa böjsenan inte har direkt strålande prognos.
Han var likt din en spelevink i hagen och busade och brallade. Det är inte helt idealiskt med en senskadehäst sen när de ska ut, de ska läka under belastning ja, men kontrollerad dito.
Hursom, jag hittade honom på morgonen med två supersvullnad bakben. DV var ut men kunde ju inte säga mkt alls dessvärre. Fick om jag inte minns galet antibiotika (då vi inte kunde utesluta sticksår) samt smärtis och antiinflammatoriskt. Svullnaden la sig snabbt men inte hältan, rejält halt. Åkte till klinik där de först misstänkte fraktur men rtg var ren. De kunde ändå inte utesluta spricka då det var såpass färskt, och ville ultraljuda ledkapseln för att kika på den. I samband med det upptäcktes senskadan, ingen hade trott på senskada.
Hursom, det gavs ingen prognos då, utan 'vi får se'. Strikt boxvila i 6 v, han fick efter ett tag börja skritta 5 min/dag på hårt, fast underlag. Sen ÅB och UL visade ingen direkt skillnad men ingen försämring. Så fick långsamt utöka promenaderna, fortsatt boxvila.
Efter ett tag (minns inte) kunde han få gå ut i boxhage OM lugn. Han var kolugn på box, men kunde få bock- och sprattelattacker i boxhage så det beslutades om ingen boxhage. Dessutom var det höst och lerigt. Och det var superviktigt att han INTE varken slant på slipprigt underlag eller bockade och brallade.
Så han stod i sin box, och gick sina promenader i snöre. Var uppe i 90 minuter när det gått 3 månader, uppdelat på 1-5 gånger/dag beroende på hur jag jobbade. Var hela tiden livrädd spatten skulle förvärras ännu mer, han behandlades två ggr för det.
Vid jul, då han stått dryga 3 månader på box började han bli väldigt deppig, och med tanke på att han var T-märkt och det 'bästa scenario' han hade att komma tillbaka till var hagliv och promenadridning, och jag i hans fall viktade livskvalitet FÖR DAGEN mycket högt valde jag att släppa ut. Med beh veterinärs stöd i ryggen. Jag var väl medveten om och informerad om risken, han kunde slå upp allt på några sekunder och då skulle vi behöva börja om. Men vet talade också om att det kunde gå bra (och tog en av sina egna som ex), och både stöttade och förstod beslutet ang släppa ut i min herres fall.
Så på julafton sederade jag honom och hans ena kompis (den andra kompisen kan man muta med mat), och släppte ut dem i beteshagen (= grön och borde vara intressantare att äta än att springa).
Han sprang, och bockade, och busade. Men avhöll sig från slidestops och tvärvändningar. En månad senare ULades han igen, drygt 4 mån efter skadan. Som det inte fanns ett SPÅR av. Veterinärerna var positivt överraskade av rekordläkningen. Naturligtvis var senan inte redo att belastas fullt ut bara för han var 'ren' på UL dock.
Senan höll hela vägen, han gick i hage konv ut, slog aldrig upp skadan och senan klarade pensionärslivet fint (dvs fritt hagbus, samt skritt, trav och galopp rakt fram utan större krav ridningsmässigt ett par - tre ggr/v). Däremot så blossade spatten upp en gång till, och fick behandlas. Antagligen spelade det där in att han stod helt såpass länge där.
Han togs dock bort 1½ år efter senskadan när spatten återigen blossade upp, och där valde jag att låta honom somna, han hade gjort sitt och ställt upp nog och förtjänade inte en till klinikresa och behandling utan att få äta på de evigt gröna ängarna och galoppera på friska, starka ben. Hade han inte haft spatten hade han brallat runt i hagen och traskat runt med matte i skogen än. Lilla gubben.
Ca 6 månader efter senskadan (du ser på VB att senan är rakad för ultraljud, och även att samma bens has är rakad sen det behandlades för spatten. )
OBS, bara så folk inte börjar yla. Jag rekommenderar INTE folk att bara för att och hursomhelst slänga ut senskadehästar i förtid på fri rörelse. Jag ville bara berätta hur jag gjorde och varför, och att det KAN gå bra 'ändå'. (Det kan gå åt skogen med, men jag hade tur)
