SweetPanther
Trådstartare
Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag mår testar jag här först.
Jag har ett sto sedan 10 år, som nu är 16. Hon har haft lite otur med mindre skador, men inget allvarligt mer än en vrickning på vf för 9 år sedan, och en del förstoppningskolik. Fram tills förra året, när allting gick åt skogen.
Hon började tappa skor på VF i juni förra året, ca 10-15 ggr fram till januari i år. Vi åkte in och hältkollade - UA. Samtidigt fick hon en hel del hovbölder pga tappskorna bl.a. Hon kunde i snitt sättas igång max 2v (skritt och trav), och sedan lyckades hon med ngt nytt igen. I februari visade det sig att hovsprickan som bedömts vara ok i alla år, hade underminerats och skavt på hovbenet med urkalkning som följd. Hon blev plötsligt ordentligt halt efter ridning (UA innan), och vi åkte in. Boxvila, sjukhage, klinikhovis osv. Regelbundna återbesök under våren. Bytte veterinär i maj, och då hittades dubbla kotledsinflammationer fram pga VB, mestadels VF var drabbad. Pålagringar på både kota och kronled hittades (VF). Behandling gav önskad effekt.
2 v efter behandling blir hon halt BF. Misstänkt fång. Åker in efter rekommendation, visar sig vara en extrem reaktion på nyskoning. Röntgen hov BF UA. Bedövar hov (återigen mest reaktion VF), och hon är ohalt. Både VB-hov och BF kotor är UA. Böjprov UA. Ger det 2v till, och hon blir friskförklarad (mitten på juli). Blir informerad att satsa på ca 2 mån igångsättning.
Sakta igångsättning för töm i 1 månad. När vi ökar till lite trav (vid 30-45 mins skrittarbete) blir hon halt på HF, ca 0,5 grad. Hittar samtidigt en sten i hoven, och misstänker att det är det. Låter henne vila, och hältan försvinner efter 2v. Sätts igång sakta igen. September skrittas hon igen (både för hand och under ryttare), upp till 30-45 min.
Slutet av september åker vi in till vet för hältkoll (ej böjprov) UA. Kollar tänderna, och får åtgärdas lite. Får uppmaningen att sätta igång mer, då jag varit väldigt försiktig. Lägger in ett par min travsteg, och ökar till 45-60 min skritt. Rider ut på (tyvärr) ngt stenig väg, hästen är "off" och stel i skritten dagen efter, halt 2 dagar efter.
Efter rekommendation från vet väntar vi 2v - ingen förändring. Hältan sitter på VF, markering-0,5 grad på hårt underlag, markering på mjukt böjt spår. Misstänker ett relativt nytt överben strax ovanför kotan på insidan, 0,5 grad markering på böjprov. Bedövning av kotan släcker böjprovsreaktionen.
Bedövar hoven - helt oväntat släcks hältan nästan helt. Lite återstår när hon tittar utåt på böjt spår och hårt underlag. Fångröntgen - UA. Upptäcker dock en gammal griffelbensfraktur, som nu även syns på plåtarna i maj. Behandling av hovled visar att vätskan som kommer ut vid stick är vattnig och inte trådig, + lite svullnad vid kronranden "bekräftar" diagnosen. 2 dagar box och sedan hage 1v + antiinflammatoriskt (om hon tog det lugnt fick hon komma ut, jag kan inte i detta skede motivera boxvila för en häst som tidigare fått förstoppningskolik när hon står på box). Utsläpp på lösdrift igen.
1v senare tar jag in henne, hon snubblar på hårt plant underlag och går ner på knä. Fattar misstankar, tar upp henne i ridhuset, snubblar 3 ggr till på VF. Ber henne trava, 0,5 grad på VF på mjukt underlag, båda varven. Det såg ut som om jag inte behandlat alls. Chansade på att det var snubblandet som orsakat det, fick stå på box ett dygn - ej förbättring.
Jag har nästan varit inne på att ta bort henne sedan i maj, när hältan började vandra. Hästen har en hög smärttröskel, och visar ingen hälta om det inte verkligen är ngt. Absolut ingen "pipig" häst. Hon har inte varit igång sedan juni förra året, och jag har tappat lusten att rida helt och hållet. Men jag ska erkänna att de veckorna som vi fick trava litegrann var underbara, för hon var så glad! Hästen lider inte, och vet tyckte väl att skritta kan jag göra, även med lite hälta i trav (rehab), men det vill och vågar jag inte, eftersom jag känner min häst. Hovsprickan ser väldigt fin ut, och jag är väl inte särskilt orolig för den egentligen, mer än att om det är ngt med den så kan det döljas rätt länge av damen ifråga. 0,5 gradig hälta pga hovledsinflammation är inte en anledning i sig att ta bort henne, men allt sammanvägt känns det just nu väldigt långt ifrån att komma tillbaka. Jag hade lovat mig själv att inte behandla förra gången, men gjorde det iaf nu när det var en tidigare obehandlad led, men jag är orolig över att det är VF som tagit alla smällar, hela tiden. Jag kan ju givetvis behandla henne igen, men nu när jag läste på om hovledsinflammation och hur viktigt det är med jämt och plant underlag, kan jag inte erbjuda det utan att tvinga in henne på box i ett par månader nu när vintern kommer, och det känns i dagsläget inte som ett alternativ tyvärr. Jag är även lite orolig för att hon kommer få ytterligare problem med sprickan när hon ska broddas då sprickan sitter rätt över traktbrodden, men jag hade tänkt försöka nu när hon blivit friskförklarad.
Hela detta året har varit lite av en "touch and go"-situation, vilket gör att ingen kunnat sia om hennes hållbarhet. Hästen är en arbetsmyra, och avel är uteslutet pga hennes åkommor, trots att min tidigare dröm var att ta ett föl. Trevligare temperament får man leta efter (så länge hästen inte står på box!).
Om ni har orkat läsa såhär långt, vad är era/dina spontana tankar? Behandling? Vila i x antal månader, för att se om man kan/orkar till våren? Min största oro är att hovledsproblemen är ett hållbarhetsproblem, och hon har röntgenplåtarna mot sig. Sen oroar det mig förstås att hästen inte gärna visar smärta -> leder lätt till att hon går med det länge, men å andra sidan visar hästen inget lider hon (förhoppningsvis) inte. Men jag vill inte behålla henne om hon inte ens kan hoppa småskutt på 40 cm, eller rida en "ordentlig" uteritt på 60 min med trav och galopp. Det känns inte ok.
Jag har ett sto sedan 10 år, som nu är 16. Hon har haft lite otur med mindre skador, men inget allvarligt mer än en vrickning på vf för 9 år sedan, och en del förstoppningskolik. Fram tills förra året, när allting gick åt skogen.
Hon började tappa skor på VF i juni förra året, ca 10-15 ggr fram till januari i år. Vi åkte in och hältkollade - UA. Samtidigt fick hon en hel del hovbölder pga tappskorna bl.a. Hon kunde i snitt sättas igång max 2v (skritt och trav), och sedan lyckades hon med ngt nytt igen. I februari visade det sig att hovsprickan som bedömts vara ok i alla år, hade underminerats och skavt på hovbenet med urkalkning som följd. Hon blev plötsligt ordentligt halt efter ridning (UA innan), och vi åkte in. Boxvila, sjukhage, klinikhovis osv. Regelbundna återbesök under våren. Bytte veterinär i maj, och då hittades dubbla kotledsinflammationer fram pga VB, mestadels VF var drabbad. Pålagringar på både kota och kronled hittades (VF). Behandling gav önskad effekt.
2 v efter behandling blir hon halt BF. Misstänkt fång. Åker in efter rekommendation, visar sig vara en extrem reaktion på nyskoning. Röntgen hov BF UA. Bedövar hov (återigen mest reaktion VF), och hon är ohalt. Både VB-hov och BF kotor är UA. Böjprov UA. Ger det 2v till, och hon blir friskförklarad (mitten på juli). Blir informerad att satsa på ca 2 mån igångsättning.
Sakta igångsättning för töm i 1 månad. När vi ökar till lite trav (vid 30-45 mins skrittarbete) blir hon halt på HF, ca 0,5 grad. Hittar samtidigt en sten i hoven, och misstänker att det är det. Låter henne vila, och hältan försvinner efter 2v. Sätts igång sakta igen. September skrittas hon igen (både för hand och under ryttare), upp till 30-45 min.
Slutet av september åker vi in till vet för hältkoll (ej böjprov) UA. Kollar tänderna, och får åtgärdas lite. Får uppmaningen att sätta igång mer, då jag varit väldigt försiktig. Lägger in ett par min travsteg, och ökar till 45-60 min skritt. Rider ut på (tyvärr) ngt stenig väg, hästen är "off" och stel i skritten dagen efter, halt 2 dagar efter.
Efter rekommendation från vet väntar vi 2v - ingen förändring. Hältan sitter på VF, markering-0,5 grad på hårt underlag, markering på mjukt böjt spår. Misstänker ett relativt nytt överben strax ovanför kotan på insidan, 0,5 grad markering på böjprov. Bedövning av kotan släcker böjprovsreaktionen.
Bedövar hoven - helt oväntat släcks hältan nästan helt. Lite återstår när hon tittar utåt på böjt spår och hårt underlag. Fångröntgen - UA. Upptäcker dock en gammal griffelbensfraktur, som nu även syns på plåtarna i maj. Behandling av hovled visar att vätskan som kommer ut vid stick är vattnig och inte trådig, + lite svullnad vid kronranden "bekräftar" diagnosen. 2 dagar box och sedan hage 1v + antiinflammatoriskt (om hon tog det lugnt fick hon komma ut, jag kan inte i detta skede motivera boxvila för en häst som tidigare fått förstoppningskolik när hon står på box). Utsläpp på lösdrift igen.
1v senare tar jag in henne, hon snubblar på hårt plant underlag och går ner på knä. Fattar misstankar, tar upp henne i ridhuset, snubblar 3 ggr till på VF. Ber henne trava, 0,5 grad på VF på mjukt underlag, båda varven. Det såg ut som om jag inte behandlat alls. Chansade på att det var snubblandet som orsakat det, fick stå på box ett dygn - ej förbättring.
Jag har nästan varit inne på att ta bort henne sedan i maj, när hältan började vandra. Hästen har en hög smärttröskel, och visar ingen hälta om det inte verkligen är ngt. Absolut ingen "pipig" häst. Hon har inte varit igång sedan juni förra året, och jag har tappat lusten att rida helt och hållet. Men jag ska erkänna att de veckorna som vi fick trava litegrann var underbara, för hon var så glad! Hästen lider inte, och vet tyckte väl att skritta kan jag göra, även med lite hälta i trav (rehab), men det vill och vågar jag inte, eftersom jag känner min häst. Hovsprickan ser väldigt fin ut, och jag är väl inte särskilt orolig för den egentligen, mer än att om det är ngt med den så kan det döljas rätt länge av damen ifråga. 0,5 gradig hälta pga hovledsinflammation är inte en anledning i sig att ta bort henne, men allt sammanvägt känns det just nu väldigt långt ifrån att komma tillbaka. Jag hade lovat mig själv att inte behandla förra gången, men gjorde det iaf nu när det var en tidigare obehandlad led, men jag är orolig över att det är VF som tagit alla smällar, hela tiden. Jag kan ju givetvis behandla henne igen, men nu när jag läste på om hovledsinflammation och hur viktigt det är med jämt och plant underlag, kan jag inte erbjuda det utan att tvinga in henne på box i ett par månader nu när vintern kommer, och det känns i dagsläget inte som ett alternativ tyvärr. Jag är även lite orolig för att hon kommer få ytterligare problem med sprickan när hon ska broddas då sprickan sitter rätt över traktbrodden, men jag hade tänkt försöka nu när hon blivit friskförklarad.
Hela detta året har varit lite av en "touch and go"-situation, vilket gör att ingen kunnat sia om hennes hållbarhet. Hästen är en arbetsmyra, och avel är uteslutet pga hennes åkommor, trots att min tidigare dröm var att ta ett föl. Trevligare temperament får man leta efter (så länge hästen inte står på box!).
Om ni har orkat läsa såhär långt, vad är era/dina spontana tankar? Behandling? Vila i x antal månader, för att se om man kan/orkar till våren? Min största oro är att hovledsproblemen är ett hållbarhetsproblem, och hon har röntgenplåtarna mot sig. Sen oroar det mig förstås att hästen inte gärna visar smärta -> leder lätt till att hon går med det länge, men å andra sidan visar hästen inget lider hon (förhoppningsvis) inte. Men jag vill inte behålla henne om hon inte ens kan hoppa småskutt på 40 cm, eller rida en "ordentlig" uteritt på 60 min med trav och galopp. Det känns inte ok.
