parfymflaska
Trådstartare
Jag har beslutat att min älskade katt ska få somna in nu. Hon är nästan 14 och har varit lite småkrasslig hela detta året (lite svårt att hålla tätt, stel, gått lite sämre) men ändå varit tillfreds med tillvaron. Sovit mycket, ätit bra, kunnnat knipa en sork då och då, utan problem hoppat upp och ner i möblerna och bara lallat omkring på gården i sin egen takt. Men igår kväll var hon plötsligt dålig, hon kunde inte komma till ro utan vankade rastlöst, spänt och lite kurande, försökte gå på lådan utan att det kom något, läckte urin. Till slut gav jag henne en dos metacam och då gick hon äntligen och la sig och somnade. Då kände jag att nu är det dags att släppa taget. Idag är hon piggare och mer som vanligt, men hon ska inte behöva bli så dålig igen. Nu väntar vi på distriktaren, jag vill att hon ska få somna in hemma i lugn och ro. Älskade kissen, hon har varit en världsbra liten kompis. Kan typ inte ens föreställa mig att inte ha henne, hon har varit en så självklar del i livet så länge och jag kommer sakna henne något fruktansvärt. Det är alltid värst såhär innan avlivning tycker jag, när det inte är för sent att ändra sig men man samtidigt vet att man inte kan ändra sig. Att vela och dra ut på det skulle bara göra det ännu värre och hon ska såklart inte behöva lida. Men usch vad förjäkligt det känns.
Den sista tjänsten vi gör våra djur är den svåraste. All heder åt dig som låter henne somna in innan hon blir riktigt dålig.
