Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så gjorde vi också, det var därför dottern började förskolan så tidigt som runt ettårsdagen (för att ha lite dagar kvar att dryga ut med). Då lämnades hon till frukost och gick fram till 14.30 fyra dagar i veckan till en början, jag tyckte det var jätteskönt att både kunna börja jobba OCH umgås med min dotter på veckodagarna. Och hon slapp bli trött av långa dagar och gick heller aldrig mer än två dagar i rad. Självklart utökade vi tiden i takt med att hon blev äldre men det var guld att kunna göra en långsam övergång!!Värt att nämna är dock att vi inte jobbat heltid när de börjat utan haft hela eftermiddagen ihop så det har ändå känts som att vi har mycket tid ihop
Spännande, det känns väldigt rimligt när jag tittar på mina egna barn! Innan har de nog mest tyckt det varit kul med nya leksaker osv men nu upplever jag att de får ut mer av verksamheten som sådan.Som förskollärare kan jag säga att de flesta barn inte börjar leka med andra förrän ca 2,5 års ålder, så jag skulle säga att det är ungefär då som behovet av att vara på förskola uppstår. Sedan kan det ju finnas andra behov, som t.ex. språkstimulans, som gör att man kan se nytta av att börja tidigare. Men just för deras utbyte med kompisar så skulle jag säga att det är ca 2,5 år.
När tyckte du att ditt barn började behöva förskolan för att få lagom stimulans? Och faktiskt fick tråkigt när ni var hemma.
Jag ser en skillnad pa att vara "redo" och tycka det är helt ok pa förskola och att verkligen "behöva" förskolan. Sen kan det ju även variera beroende pa hur miljön är där man bor, finns det syskon, andra barn runtomkring som är hemma os.
Jag har fem barn och skulle säga att det är sa individuelt.
Barn 1: Jättesocial redan fran födseln, hon ville aldrig sova när det var folk omkring henne, hon ville vara med och var aldrig ledsen eller trött när vi var iväg/hade besök. Hemma var hon däremot fort utrakad. Vi kände heller nästan inga barn som hon kunde leka med. Intigrerade väldigt fort med andra barn i lekparker. Hon började förskolan när hon precis fyllt 2ar och älskade den fran första stund.
Barn 2: Helt olik barn 1, trots bara 1,5ar alderskillnad. Alltid blyg och försiktig, ville aldrig leka med andra barn om inte storasyster var med och tog första steget. Tyckte det var jobbigt med mycket folk och blev lätt överstimulerad. Hon började när hon var 20 manader i en liten förskola. Hon hade det bra men hade trivts lika bra, eller tom bättre hemma fram till skolstart. Hon fick den lek hon behövde med storasyster.
Barn 3: Blandning av barn 1 och 2. Började vid 1,5ar men hade det ganska jobbigt periodvis. Hon hade haft det bättre hemma till iaf 3-4ar aldern.
Barn 4: En kopia av barn 1. Av olika skäl (hemma med lillebror+pandemin) började hon först när hon var nästan 4ar och det sista aret var hon väldigt uttrakad här hemma.
Barn 5: Han är 4 ar nu och började när han var 2,5 ar. Han har roligt när han är där men skulle egentligen inte säga att han har ett behov av att vara där, det är mer jag som har ett behov av att han är där. Han trivs väldigt bra hemma och leker gärna själv i sitt rum.
Inget av mina barn har gatt mer än 20-25h/vecka och för oss har det varit en bra balans mellan stimulans och lek med andra barn/vuxna och vara hemma.
Jag har två barn, ett har börjat skolan och det andra går fortfarande i förskola. Precis som några andra skrivit behöver JAG förskola för att kunna jobba, men upplever behovet från barnens sida som väldigt litet. De gillar att vara där, men gillar minst lika mkt att vara hemma. Båda har varit hemma väldigt mkt sen de började på förskola (av lite olika anledningar..) det stora barnet var tex hemma så gott som på heltid när jag var föräldraledig med lilla. Har inga problem att aktivera och stimulera själv. Bor mitt i Sthlm och var jag än går träffar vi på andra barn, det kanske underlättar?När tyckte du att ditt barn började behöva förskolan för att få lagom stimulans? Och faktiskt fick tråkigt när ni var hemma.
Svårt att definiera "behov av" tycker jag. Jag tolkar det som i att få utbyte av att vara där.