När är det nog? (långt inlägg)

[Etienne]

Nu vet jag inte om denna tråd ligger rätt men isf får moderatorn flytta den. Min fråga är egentligen inte så mycket om hästvård utan en fundering av känslomässig, etisk och moraalisk karaktär. Jag brottas just nu med hur man drar gränsen för hur långt man ska gå med behandlingen av sin häst innan det är dags att säga stopp. Min bakgrund: jag har en 17-årig valack diagnostiserad med kronisk tarminflammation, sammanväxningar i tunntarmen och förtjockade tarmpartier. Lite kort så har det sett ut så här de sista åren:

-vår 05 Buköppnad pga återkommande kolikanfall - partiell tunntarmsomvridning och sammanväxningar pga långvarig tarminflammation. Magsår. Lyckad konvalescens.

-sensommar 07 Återkommande lindriga kolikanfall - Laparaskopi vid kolikutr. - konstaterade sammanväxningar, förändringar på lever samt allokerad tjocktarm. Magsår. Tillfrisknar med sedvanlig kolikbehandling (medicinering, fasta mm)

-vår 08 Återkommande kolikanfall - förtjockad grovtarmsslemhinna vid UL, lindriga magsår. Tillfrisknar med vanlig behandling samt kortfiberdiet. Avråds från hösilage och kraftfoder. Mådde väldigt bra på denna diet under resten av 2008.

Och i förra veckan fick han kolik... Igen... Denna gång kom det som en blixt från klar himmel. Han har varit fräsch och fin hela hösten, bra konsistens på avföring, druckit bra, pigg att rida. Han äter bara analyserat hö, inget annat. Vi lyckades häva koliken men han blev sämre igen så nu står han på strömsholm för 4:e gången (se annan tråd http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=946163). Jag har sagt att så länge försäkringen täcker och han har en rimlig prognos att bli bra så är det bara att behandla. Däremot sade jag nej när de frågade hur jag ställde mig till en ev buköppning. Jag har funderat mycket på det här men jag ser inte någon god prognos för att det skulle förbättra saker och ting för honom i längden. Rent ekonomiskt så skulle kanske försäkringen räcka om de opererar snart och på dagtid men med alla risker med sövning, ytterligare sammanväxningar, konvalescens (2 mån boxvila) och risker med denna så ser jag ingen positiv bild. Förra gången fick vi punga ut med 25000 själva. Utöver detta har det blivit en hel del vetkostnader under åren som följt… Samtidigt gnager det i bakhuvudet… borde jag säga att de ska göra allt de kan? Tänk om han opereras och får vara frisk i 2 år till som efter förra op? Tänk om… tänk om…

När är det egentligen nog? Jag funderar fram och tillbaka men det är sjukt svårt att vara den som ska bestämma om min bäste vän ska sluta sina dagar eller inte. Jag har haft honom i 7 år och han har lärt mig ofantligt mycket. Ena minuten känns det helt kristallklart att nu får det räcka. Andra minuten vill jag bara kasta mig på telefonen och säga att jag ångrat mig, att de ska öppna om han inte blir bättre…

 

[fijja]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Usch stackars er

Tog själv bort min häst för ett år sedan pga av upprepade kotledsinfl och en del annat som byggdes på för att förklara lite kort.

Undrade länge hur jag skulle göra, fortsätta behandla? Avliva nu? Vad mår hon bäst av? Kan hon någonsin bli bra? Kan jag någonsin sluta oroa mej så hemskt mycket för henne och våga använda henne om hon blir symtomfri?
Och för vems skull har jag henne kvar i livet? Min eller hennes?

Jag visste i mitt hjärta vad jag borde göra och vad som var bäst för henne.
Fast ibland tänker jag.. tänk om? Men jag vet att det är inte rimligt. Hon lider inte nu.

Du måste nog känna själv, men det är svårt. Kan inte riktigt hjälpa dej, men jag tycker ni, du och pålle har kämpat länge nog.

kramar till dej

 

[älgen]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Hemskt tråkigt. Men det är nog.

 

[Lovisaleonora]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Jag vet känslan. Kristallklar logik och förnuft, nästa sekund panik.

Så är det att fatta svåra beslut. Resonera med dig själv och kom fram till ett vettigt beslut. Håll fast vid det även när paniken kommer. Så har det varit för varje djur jag tagit bort, och kommer nog alltid att vara. Men i slutänden är det ju inget beslut jag fattar lättvindigt, och jag gör det inte om jag inte anser det vara det bästa i slutänden.

Lyssna inåt, du har summan klar.

 

[Ravishing]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Jag lider med dig, men känns det inte som att det får vara nog nu? Jag anser att vi som djurägare alltid måste tänka på hästens bästa. Med hans historia skulle jag låtit honom somna in om hans liv inte går att rädda utan en buköppning.

 

[CarolineB]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Jag hade precis tänkt skapa en liknande tråd själv, när är det liksom nog för hästen?

Dock är min ponnys historia lite mer suspekt, man har inte riktigt vetat vad som är fel på henne mer än att hon blev ovillig till att arbeta osv. Efter ett par år av problem (lindrig fång, lättare kotledsinflammationer) tog vi blodprov som visade borrelia. Hon skulle behandlas med antibiotika men behandlingen fick avbrytas för att hon är så fruktansvärt spruträdd och höll på att slå både vet. och sig själv sönder och samman. Vi vet alltså inte om behandlingen hjälpte ens, eftersom hon inte ändrat sig något. Nu går hon hemma och gör ingenting. Vill inte rida henne då hon visar tydligt att hon inte gillar det. Hon är mest likgiltig till det mesta, visst nu är det vinter, men blir inte märkbart glad över att tex få gå i hagen. Inte heller är det något direkt som gör henne arg...

Sorry att jag kapar din tråd lite =/ Men förstår precis hur du känner, man vill ju sin häst bästa!

I din situation hade jag nog bestämt att det var dags att låta hästen vandra vidare, h*n har varit med om mycket. Men förstår att det är jättesvårt för dig

 

[skuggi]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Jag är inte i din jobbiga situation, men ändå blir det ju att man funderar på sånt där ibland.

Egentligen så lider ju hästen minst av att tas bort, i samtliga fall.
Är den borta kan den inte sakna de år den missat, det kan ju bara vi som är kvar...
Men får den leva är man ju helt säker på att den upplever all smärta och i vissa fall även mycket frustration under tillfrisknandet. Hästen har inte förmågan att tänka: "jaja, snart är jag pigg och kry igen, då är det värt att ha ont ett tag..."

Så, helt kallsinnigt är det ju bara för att vi ska få ha hästen kvar som vi behandlar dem. Inte för hästens skull, eftersom den aldrig kan uppskatta eller förstå handlandet.

Men i verkligheten, med sin älskade vän, är det såklart en helt annan sak.

Hästar hanterar de här lägena lite olika ju, och jag skulle nog gå efter det samtidigt som jag gick efter prognosen.
Min valack är väldigt frihetsälskande, han vill vara ute med sina vänner och busa, att gosa med människor är bara ett nödvändigt ont och inget som skulle kunna ersätta hagvistelse. Skulle han drabbas av något som skulle ge lång konvalecens och boxvila så tror jag inte att jag skulle orka låta honom gå igenom det.
Min minsta unghäst däremot är mer av en inne-häst. Han kan tycka det är skönt att vara inne, bli borstad och gosad med. Honom skulle jag kanske våga "utsätta" för lite längre konvalecens...

Att skuldsätta sig upp över öronen och lägga ner liv och själ i att hålla sin häst vid liv tror jag inte på, vad nytta har hästen av mina uppoffringar när jag sedan ändå inte har råd att han honom kvar pga alla skulder? Eller när han ändå dör? Då står jag både utan pengar och utan häst.

Jag tror du tänker rätt, inte buköppna mer. Går det att behandla medicinskt så går det, men att låta honom gå igenom en till bukoperation med hans historia känns... inte så kul.

Skickar styrke- och tröstkramar till er båda!

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Vet ringde idag och hans tillstånd har förbättrats avsevärt. Massor av vätska (totalt 75 l) och kramplösande verkar ha hjälpt honom så jag hoppas att det håller i sig.

Jag har funderat mycket på den här frågan och trots att jag börjat grina ett antal gånger de senaste dagarna så känns det nånstans ändå rätt att ha tagit beslutet om att avstå op. Nu verkar han vara en seg rackare som VILL vara med här på jorden , han reser sig liksom på nio varje gång så så länge försäkringen täcker och han har en vettig chans så behandlar vi. Så snabbt som det vände nu har det aldrig gjort (eller så kan jag läsa honom så bra nu att man ser tecknen tidigare).

Nu blir det kortisonbehandling framöver så får vi se om han kan hålla sig besvärsfri på det. Visst är det risker men fördelarna överväger om han kan leva normalt i övrigt.

Jag kan ju säga att jag hoppar högt varje gång mobilen ringer nu, är livrädd att det ska vända igen.

 

[lady_vip]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Så länge det är värdigt, finns en prognos som man själv tycker är ok (vissa har ju råd med haghästar tills de blir gamla tex) och man har råd tycker jag att man kan behandla på.

Man måste få tro på mirakel också och ändå vara en benhård realist innanför pannbenet.

Så kämpa på

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Så länge det är värdigt, finns en prognos som man själv tycker är ok (vissa har ju råd med haghästar tills de blir gamla tex) och man har råd tycker jag att man kan behandla på.

Man måste få tro på mirakel också och ändå vara en benhård realist innanför pannbenet.

Så kämpa på

Halleluja!

Nyttan för mig är ju att han inte har några problem med leder osv och han ska motioneras regelbundet så jag har ju i alla fall en häst att rida även om det kräver lite pyssel med hans mat och vatten.

På sätt och vis måste det vara svårare för dig, CarolineB, där man inte riktigt vet vad som är fel och där man inte kan rida hästen. Det är ju inte alla som har en gård där det kanske inte kostar jättesummor att ha en sällskapshäst. Det måste nästan vara ännu svårare inbillar jag mig. När de har kolik är lidandet så tydligt medan andra åkommor, som dels är mer smygande och dels som hästar är så duktiga på att dölja, gör att det är svårt att avgöra hur deras välbefinnande egentligen är.

 

[Centaur]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

som du själv skriver så innebär ju kolik väldigt stort lidande. det är inte som att ha lite ont i ett ben när man travar mkt, för då kan man fortfarande ha ett bra och smärtfritt liv så länge man inte tvingas trava. kolik är så ont att hästen nästan faller ihop av smärta.

jag tycker du gör rätt som inte vill utsätta honom för ännu en stor operation. brukar tycka att så länge det finns liv finns det hopp, och har själv en 28-åring som nog inte skulle gå igenom en besiktning. men han är jätteglad och pigg och njuter av sin mat, sin hage och sina små promenader. han hade fång förra året och då trodde jag nästan att det var slut, men han repade sig från det också. han har nio liv den lilla kissen.

problemet med din häst är somjag ser det att koliken kommer tillbaks hela tiden, det är många kolikanfall din häst har lidit igenom. buköppningarna verkar ju inte lösa det heller eftersom det ändå kommer tillbaks, risken är att det kanske blir ännu sämre ju mer man rotar? så jag skulle säga nej till flera operationer, eftersom risken att han fortsatt kommer få kolik verkar vara hög. inte pga pengarna men pga hästens livskvalite.

prova med kortisonet men var försiktig och observant på fång! ger du något för magen, tex jäst?
finns även örter som är bra för en irriterad tarm. valeriana, pepparmynta och vallört brukar jag ge. det lenar och lugnar.

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Han har mycket restriktiv diet efter senaste gången i våras då jag fick en veterinär som jobbat mkt utomlands med denna typ av problem.

Han får endast hö, inget kraftfoder alls. Utöver detta är det bara ev vitaminer och mineraler (beroende på höets värden) vilket jag blandar med en dl torr betfor. Hälften av höet är sk kortfibrigt hö, dvs att det är hackat då han inte får äta för mycket långa fibrer. Han får ett probiotika som heter bio-premium, som bla innehåller frystorkade magbakterier från friska hästar och lite andra nyttigheter.

Hm, jag kan inte ett skvatt om fång mer än att man ska vara försiktig med gräs. Bäst att börja läsa på.

 

[Lavinia]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

HeJ!

Jag känner igen mej i din berättelse, även om min häst aldrig hade samma problem, utan nya skador/sjukdomar hela tiden.

Jag tror att det är nog ungefär när man börjar fundera på att ge upp som det är nog. För mej var det självklart att kämpa vidare så länge vet sa att pållan kunde bli bra, men efter flera års kämpande blir man ju trött.. Oavsett hur mycket man älskar sin vän och vill ha honom/henne kvar måste man ibland tänka tanken att han/hon kanske lider.. Och då får man ju fundera vidare..

Med min tjej var det lätt, hon medicinerades dagligen för en sjukdom, åkte på en gaffelbandsskada och var dessutom halt i diagonala bak, vilket försvårade läkningen av gaffelbandet. Hon verkade less på att bara gå i hagen, ville helst vara med mej (detta var en häst som älskade att äta och vara ute)... Vet kunde inte undersöka bakbenet pga frambenet och eftersom pållan till och från varit ofräsch bak trodde vet inte att det var nån vidare bra prognos.. Det var det tuffaste beslutet jag nånsin tagit och det gör fortfarande ont, men nånstans fick det vara nog.

Din häst får ju kolik, det lider han klart av under anfallen. Men om han är fräsch mellan anfallen är det ju svårare.. Jag har inga direkta tips att ge, bara önskar dej lycka till med ditt beslut.

/ Lavinia

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

HeJ!

Din häst får ju kolik, det lider han klart av under anfallen. Men om han är fräsch mellan anfallen är det ju svårare.. Jag har inga direkta tips att ge, bara önskar dej lycka till med ditt beslut.

/ Lavinia

Jo, så är det absolut. Om han kan repa sig så här snabbt känns det självklart att behandla. Skulle han bli dålig så ofta under ett år att det krävs 50 000 kr i behandlingar så vet jag inte om det är så befogat att fortsätta behandla. Nu har det ju inte slagit i försäkringstaket någon gång utom vid buköppningen.

Pratade med strömsholm för en stund sen och han är pigg och har bajsat ordentligt. Hade dock druckit lite för lite inatt (4l) så jag sade att jag vill inte ta hem honom förrän drickandet kommit igång. Nu har han ju varit övervätskad så det kan vara att han inte varit så törstig.

 

[Lavinia]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Hej!

Skönt att höra att han är bättre!
Hoppas det fortsätter så och behandlingen hjälper.

Jag tror som sagt att man känner när det är nog, det är ju något man måste klura ut själv, även om många hästar säjer till.

Lycka till i fortsättningen!

/ Lavinia (alltid glad när det går bra för någon)

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Hej, tänkte bara uppdatera om hur det gick. Han repade sig och sattes in på en mer intensiv kortisonbehandling som hjälpte. Han kom hem och drack fortfarande dåligt men då började jag på eget initiativ med att ge honom en soppa av lusern och betfor 4 ggr per dag och lyckades på så sätt tvinga i honom över 20 l vätska per dygn vilket verkade göra susen i kombination med kortisonet. Han släpptes på bete i mitten av april och går ute än och mår bra. Kortisonet trappade vi ut under våren och han klarade sig bra utan under betet. Nu ska han stallas in om någon vecka så vi har börjat med en låg underhållsdos på kortison och håller tummarna. Han är pigg och glad och har bra hull (lite för bra efter betet... )

Vi hade fotodag i stallet så jag bjuder på en bild (om jag får in den...):

 

[Etienne]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Äh, det gick ju inte, länkar istället. http://caballo.zoomin.se/Z2267177

 

[skuggi]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Fiiiin bild
Skönt att höra att han mått så bra, håller tummarna att det håller i sig!
Antar att du testat mycket och inte gärna experimenterar i detta läget, tänkte ändå tipsa om att jag själv nyligt upptäckt hur galet bra Probimin är för magen både på häst och hund, det är ju bara mjölksyrabakterier som ska hjälpa till att stabilisera osv. Du kan väl höra med din veterinär om de tror att det skulle vara ok att testa

 

[theresesandberg]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

ååh vad RUSKIGT fin häst!

 

[Lavinia]

Sv: När är det nog? (långt inlägg)

Men..

han var ju jättefin!!!

Kul att han fortfarande är ok!

/Lavinia