Seabaz
Trådstartare
Jag har en pålle som är 14 år i år. Vi missade väldigt mycket grundutbildning första tre åren eftersom vi trivdes bäst med "busridning i skogen".
När pålle var 6 år började vi introducera dressyren och vi gjorde många snabba framsteg men mötte naturligtvis på en del protester också.
Sedan är jag sådan som gör vad som faller mig in för dagen. Jag har aldrig haft någon "plan" för min häst vilket har gjort att allting har gått i perioder.
Det är jättekul att träna dressyr i några veckor, sedan är det roligare med skogen, sedan är det hoppning, sen tillbaka till dressyr lite kanske och sen ska vi på utställning och oj, nu hittade vi galoppträning osv osv osv det tar aldrig slut!
Och jag är nog fortfarande så, jag kan inte hålla mig till en plan.
Hur som helst så är pållen dessutom en ganska tittig herre. På riktigt. Han får för sig en hel del saker och särskilt om det inte är på hemmaplan. Men mycket av det han hittar på är rena dumheter också.
Detta gör det väldigt otacksamt att vara ute och tävla då han inte kan gå i ridhus om det är ljusstrimmor på marken eller skuggor i sargen.
Utomhus går han en meter innanför dressyrstaketet, domaren är alltid läskig så som hörnorna och om hästen innan skulle ha rivit upp lite sand i backen som har en annan färg så är det lika med döden och han kastar sig!
Jag är riktigt less på att inte kunna rida en godkänd LC när han lätt skulle kunna gå en LA hemma.
Det hjälps inte, folk säger "det är bara att ut och få mer erfarenhet". Men det är inte så, jag har försökt i flera år nu sedan vi började tävla när hästen var 8-9 år. Samma visa varenda gång.
Jag är helt övertygad om att mycket kommer från att jag inte gjorde ett ordentligt jobb vid inridningen och de första åren.
Det är så otacksamt med en sådan här häst och jag har bara mig själv att skylla så det grämer mig också naturligtvis!
Jag skulle så himla gärna vilja ha en ny unghäst att göra om och göra rätt med för att bevisa för mig själv att jag inte är en helt värdelös ryttare. Men jag har inte råd att hålla två hästar. Och jag kan inte sälja hästen jag har idag, det är inget alternativ, jag står den hästen för nära i allt "ont" ändå. Jag säljer inte iväg 11 år av mitt liv.
Så funderar jag på om jag verkligen måste tävla? Men om jag INTE ska tävla något. Då borde jag kunna byta stall till ett billigare utan alla träningsmöjligheter. Men det är inte bara hästen som fungerar bra på stället nu, jag trivs yppert bra med alla människor där också och för mig är stallhänget en stor del i mitt liv också! Jag känner att jag gärna betalar för att få den delen också.
Men ändå, ska man hålla på och träna och ha igång hästen och aldrig få visa upp sig? Jag kan inte rida för att slå våra egna rekord för allt beror på om hästen har en dålig eller mindre dålig dag just den dagen, rent krasst
Jag vet inte vad jag vill med tråden, bara skriva av mig kanske. Eller om någon känner igen sig och hur den har resonerat.
För just nu står jag där jag står eftersom jag inte tänker sälja hästen...
När pålle var 6 år började vi introducera dressyren och vi gjorde många snabba framsteg men mötte naturligtvis på en del protester också.
Sedan är jag sådan som gör vad som faller mig in för dagen. Jag har aldrig haft någon "plan" för min häst vilket har gjort att allting har gått i perioder.
Det är jättekul att träna dressyr i några veckor, sedan är det roligare med skogen, sedan är det hoppning, sen tillbaka till dressyr lite kanske och sen ska vi på utställning och oj, nu hittade vi galoppträning osv osv osv det tar aldrig slut!
Och jag är nog fortfarande så, jag kan inte hålla mig till en plan.
Hur som helst så är pållen dessutom en ganska tittig herre. På riktigt. Han får för sig en hel del saker och särskilt om det inte är på hemmaplan. Men mycket av det han hittar på är rena dumheter också.
Detta gör det väldigt otacksamt att vara ute och tävla då han inte kan gå i ridhus om det är ljusstrimmor på marken eller skuggor i sargen.
Utomhus går han en meter innanför dressyrstaketet, domaren är alltid läskig så som hörnorna och om hästen innan skulle ha rivit upp lite sand i backen som har en annan färg så är det lika med döden och han kastar sig!
Jag är riktigt less på att inte kunna rida en godkänd LC när han lätt skulle kunna gå en LA hemma.
Det hjälps inte, folk säger "det är bara att ut och få mer erfarenhet". Men det är inte så, jag har försökt i flera år nu sedan vi började tävla när hästen var 8-9 år. Samma visa varenda gång.
Jag är helt övertygad om att mycket kommer från att jag inte gjorde ett ordentligt jobb vid inridningen och de första åren.
Det är så otacksamt med en sådan här häst och jag har bara mig själv att skylla så det grämer mig också naturligtvis!
Jag skulle så himla gärna vilja ha en ny unghäst att göra om och göra rätt med för att bevisa för mig själv att jag inte är en helt värdelös ryttare. Men jag har inte råd att hålla två hästar. Och jag kan inte sälja hästen jag har idag, det är inget alternativ, jag står den hästen för nära i allt "ont" ändå. Jag säljer inte iväg 11 år av mitt liv.
Så funderar jag på om jag verkligen måste tävla? Men om jag INTE ska tävla något. Då borde jag kunna byta stall till ett billigare utan alla träningsmöjligheter. Men det är inte bara hästen som fungerar bra på stället nu, jag trivs yppert bra med alla människor där också och för mig är stallhänget en stor del i mitt liv också! Jag känner att jag gärna betalar för att få den delen också.
Men ändå, ska man hålla på och träna och ha igång hästen och aldrig få visa upp sig? Jag kan inte rida för att slå våra egna rekord för allt beror på om hästen har en dålig eller mindre dålig dag just den dagen, rent krasst
Jag vet inte vad jag vill med tråden, bara skriva av mig kanske. Eller om någon känner igen sig och hur den har resonerat.
För just nu står jag där jag står eftersom jag inte tänker sälja hästen...
Senast ändrad:
