Jag tycker nästan spindelfobi och ormfobi faktiskt är ganska logiska egentligen. Vi i dag tycker att de är så himla ologiska, men egentligen är de ju inte det. Bara för att vi inte har giftiga spindlar i Sverige och bara en giftig orm så betyder ju inte det att det alltid varit så. Jag tror dessa rädslor handlar om överlevnad helt enkelt. Att undvika sådant som är farligt för oss. Ormar och spindlar kan vara rätt dödliga.
Jag är rädd för ormar, men har tränat upp mig genom att kika på bilder och ormfilmer osv. Tyvärr släppte jag det och rädslan har kommit krypande tillbaka så det är väl dags för lite "film-/bildterapi" igen! Såg att Anakonda filmer finns på Netflix, de är så dåliga att man inte blir så rädd till slut!
Det var så jag gjorde förra gången, med gott resultat, och min hajrädsla botade jag på samma vis- med hajfilmer, hajbilder och att läsa böcker om hajar.
Njae? Till att börja med bygger det ju på en ganska luddig teori om att vi skulle ha något sorts kollektivt minne som då dessutom skulle vara globalt? Jag är "pursvensk" och det finns ju ingen anledning till att vi nordbor skulle vara rädda för spindlar, de är inte farliga här.
Det är också skillnad på en fobi och att vara rädd. När jag gick i lågstadiet blev jag biten av en skolkamrats schäfer, sedan dess kan jag fortfarande tycka det är lite obehagligt med stora hundar som ska hoppa upp på en när de hälsar t.ex. Jag älskar hundar och är generellt inte rädd men jag har liksom den här erfarenheten som ibland gör mig lite osäker.
Spindelfobin är annorlunda, jag blir liksom inte rädd på samma sätt utan det är reptilhjärnan som kickar in direkt, är en spindel plötsligt på eller väldigt nära mig så handlar jag liksom på ren instinkt och bara flyr, jag kan inte ens kontrollera det.
Jag följer ju spindeltråden här och kollar även lite på youtube och så, det har dock hittills inte haft någon effekt i "skarpt läge" så att säga. Det svåra med just fobier som innehåller djur är ju att de är omöjliga att kontrollera till viss del. Jag kan ju liksom inte öva på att t.ex peta på en spindel för den kan ju springa upp på mig, eller bita mig eller vad som. Troligtvis inte då men du fattar, det går liksom inte att göra under kontrollerade former på samma sätt som om jag var rädd för golfbollar
Jag tror det är bra för alla att ta tag i sina rädslor och fobier. För det första är det stärkande när man känner att man gör framsteg, för det andra kan det ju vara rejält handikappande i vardagen. Jag tror inte på triggerwarnings av den anledningen, ges man hela tiden möjligheten att undvika det man tycker är läskigt så kommer det bara bli värre och man målar liksom sakta in sig i ett hörn. Jag märker själv t.ex hur mycket värre min spindelfobi blivit sedan jag flyttade hemifrån (till lägenhet från hus där man ändå såg dem då och då). På nyårsafton för tre år sedan hittade jag en STOR spindel på mitt badrumsgolv. Jag typ grät och hyperventilerade i en halvtimme innan jag ens vågade släppa den med blicken och gå och hämta dammsugaren. Jag minns fortfarande det är blixtklart i huvudet, hela förloppet, och hela typ 1,5 år jag sedan bodde där så mindes jag det varje gång jag gick in där och det var alltid till det stället på golvet blicken gick först - varje.gång.
Ja du hör ju såhär kan man ju inte ha det
Jag jobbar som sagt på lite egenterapi för tillfället och har som sagt planer på KBT i framtiden. Men jag tänker att jag tar det när jag eventuellt flyttar till hus eller så där jag får chansen att "nyttja" det mer så att säga, annars tror jag tyvärr inte att jag kommer kunna hålla mig till det nya reformerade jag eller vad man ska kalla det..