Nu har jag varit i väg på intervjuerna och det var två intressanta upplevelser. Jag märkte redan i mailen jag fick med inbjudan dit att de olika cheferna var olika i sitt språk och bemötande. Och så var de ju även när jag mötte dem.
Jag tältade dagarna före, men sista natten sov jag på vandrarhem, med tanke på att det var minusgrader den natten också så var det ett bra drag. Det räckte så väl med en natt med minusgrader. Det blev jag överraskad av mitt i natten när jag vaknade kall som en isbit och fullständigt skakade! Mörkrädd som jag är kröp jag ihop som en boll och drog sovsäcken över huvudet och längtade till morgonen
Halv 11 på kvällen innan kom jag på att jag inte funderat på hur jag ska svara! Hade ju gjort det redan tidigare men inte alls under de här dagarna jag var borta så jag blev ju inte ett dugg mindre nervös där på kvällen liksom. Svårt att komma till ro sedan i sängen också. På morgonen hade jag dock glömt bort igen att jag borde tänka över lite svar, så jag gjorde inte det. Men jag kan inte säga att jag var jättenervös alls när det verkligen gällde. Lite var jag ju, men första personen gav ett mjukt och bra intryck och då försvinner ju också in nervositet. 1 timmer och 15 minuter tog det. Den som sa att det brukar ta runt en halvtimme eller så hade visst fel!
Först prata med chefen och sedan prata med sekreterarna på avdelningen, utan att chefen var närvarande, så att de kunde fråga ut mig och så. Ett bra upplägg tycker jag! Fast jag blev grillad! Förhoppningsvis gav jag dem bra svar dock, synd bara att jag inte har lika djup utbildning i DRG som man visst i Sörmland har!
Det var en viktig punkt!
Andra intervjun var inte lika strukturerad och genomtänkt av personalen, kändes det som. chefen och sekreterarna i samma rum och de ställde frågor, men det kändes inte som om de var engagerade på samma vis som på första intervjun. De hängde upp sig på att jag inte ville flytta till den staden utan pendla och den ena där gillade absolut inte det svaret, medan de på första intervjun inte såg det som ett problem om inte jag gjorde det. Nä, för tänkt att jag inte gör det
Jag sa inget om ögon och öron och sjukdomar, hade hörisarna på mig och det var jättebra eftersom jag på vissa personer upplevde svårt att förstå de då de pratade jättefort! Dialekten är inte svår i sig, men hastigheten so vissa har upplevde jag som svårt.
Så tack för era svar, allihopa! Himla kul att jag fick så många bra tips!
