Sitter som en insnöad älskare av ridning här i travland och läser intresserat era jämförelser och förfasanden om tränare.
Var tvungen att kolla runt på nätet för att se vem den här Kottas är och hur han rider (enl fotografier ..)
Kan tänka mig att en man som han (från spanska ridskolan) skrämmer våra svenska ryttare en smula. Det är nog en annan mentalitet och strävan där.(men ganska mycket otrevligt i form av hård skolning och den starke må överleva..)
Kan tycka att ridning och särskillt dressyr här hemma handlar mycket om att lyfta upp sig själv till en nivå där man kan sitta nöjd och glänsa i ögonen på sina stall/ridkamrater. Därav grupperingar och slutna kretsar som snabbt diskuterat sig fram till en överenskommelse om vad som är det rätta för att sedan slappna av i sin tro på sig själva.
Vad kul om man kunde göra en påtvingad omblandning av allt dressyrfolk (alla grupper här inräknade), lobotomera bort alla jante, behov av grupptillhörighet och ego.
Vi behåller det som är positivt i form av pedagogik och djurskydd. Kvar blir också ödmjukhet för brister och fel med inget gnäll och ursäkter för att anstränga sig, släppa gamla mönster och förbättras är tillåtet.
Värsta supercliniken kunde vi få!!!
Vem sköter arrangemangen?