När jag var liten krånglade inte mamma så mycket med maten. Jag fick saker serverat så fick jag äta så mycket jag orkade typ. Det var mer tiden det var fokus på och inte hur mycket jag åt, jag fick inte ta en tugga och sen säga att jag var mätt och springa iväg bara för att jag var mer intresserad av att leka/komma ur situationen.
Sedan minns jag att eftersom mamma var otroligt svårväckt och jag alltid vaknade tidigt och ville ha frukost, brukade hon fixa något till frukost kvällen innan och ställa så jag kunde nå det i kylskåpet på helgerna. Bara det att jag en helg bestämde mig för att den där frukosten såg tråkig ut - och istället drog fram pinnglassen som fanns i frysen. Jag hann smaska i mig 12(!) pinnglassar innan hon vaknade
Inte ens det krånglade hon till, hennes reaktion var mer "jaha, så du har fixat egen frukost idag? Men du kan väl i alla fall plocka bort alla glasspapper och pinnar efter dig?"
Sedan minns jag att eftersom mamma var otroligt svårväckt och jag alltid vaknade tidigt och ville ha frukost, brukade hon fixa något till frukost kvällen innan och ställa så jag kunde nå det i kylskåpet på helgerna. Bara det att jag en helg bestämde mig för att den där frukosten såg tråkig ut - och istället drog fram pinnglassen som fanns i frysen. Jag hann smaska i mig 12(!) pinnglassar innan hon vaknade
Inte ens det krånglade hon till, hennes reaktion var mer "jaha, så du har fixat egen frukost idag? Men du kan väl i alla fall plocka bort alla glasspapper och pinnar efter dig?"