Jag hävdade med bestämdhet att det var olika magar, för även om jag verkligen var MÄTT så kunde jag ändå fika efteråt. (Så är det för övrigt fortfarande, kan äta mat så magen står i fyra hörn men kommer det fram fika och godis sen så nog fan finns det plats.)Lite OT, men det där argumentet fick jag spader på som barn, så väldigt bokstavlig som jag var.
Och jag som, likt @Tassetass och @lil-sis, har och hade olika magar för fikat hade fått ännu mer hjälp eller vad man ska säga för att bygga mitt skadade ätbeteende. Jag har jättesvårt att känna mättnad och en del i det är att jag ätit trots att jag är mätt och som liten hade det absolut varit en konsekvens av det du skrev ovan. Jag tror att man ska vara försiktig med att lägga sådana krav.
Det här funkar säkert inte, men jag har lagt märke till att när det gäller barn är ju hungern inte alltid bästa kryddan trots allt. De kan bli så hungriga att de inte har tålamod med maten. A är ju väldigt lätt när det gäller mat, men de gånger det har varit kris har det ofta varit hunger (som gjort att han vägrat äta). Så det jättemärkliga förslaget (helt kontraintuitivt) är, går det att ge honom en liten smörgås innan maten om det är så att ni äter sent? Om det var så att han var jättehungrig så får han i alla fall energin till att sitta med vid bordet och peta i tallriken.
(och kan leda till att han inser att mackor finns och han bara vill ha fler och fler och så blir han jättesur för att han inte får det istället. (A är lite fusk på det viset för då säger jag bara att det var bara en macka punkt).)Och jag fick pga av att mina föräldrar inte satte några gränser när det gällde fika och mat, ätstörningar i tonåren. Jag blev överviktig som barn och mådde så dåligt över det i tonåren att jag slutade äta.
Jag blev också överviktig, poängen var att sockret lockade så mycket mer att jag hade kunnat äta enorma mängder för att få lite fika efteråt. Hos oss väljer vi hellre att vänta ett par timmar efter maten med fika, då försvinner problemet med att mosa i sig mat trots att man inte är hungrig.
Då förstår jag hur du menade.
Jag kan inte minnas att jag tvingades att äta upp men jag hade som sagt kunnat tugga i mig hur mycket som helst för det lilla sockret jag skulle kunna få efteråt så felet var nog i så fall att det öht serverades socker (lördagsgodis och fika vid speciella tillfällen). Jag tycker helt enkelt att man ska vara försiktig med att barnen måste äta om de säger att de är mätta och om det är så kanske det är bättre att vänta lite med fika/godis. Min 3-åring är väldigt godismotiverad och där är vi väldigt noga med att ha en paus emellan både för att hon inte ska äta godis i stället och för att hon inte ska äta trots att hon är mätt. Kommer fika fram medan hon äter får hon helt enkelt lämna resten av maten för att äta fika i stället. Det är trots allt engångsföreteelser. Det stackars barnet får ju inte ens lördagsgodis
någon enstaka helg blir det oboy till frukosten.
Fast om du inte var tvungen att äta upp, varför dumpade du då bara inte maten och hoppade till godiset, om du ändå var mätt och inte ville ha mer, men jättegärna ville ha godis.Jag kan inte minnas att jag tvingades att äta upp men jag hade som sagt kunnat tugga i mig hur mycket som helst för det lilla sockret jag skulle kunna få efteråt så felet var nog i så fall att det öht serverades socker (lördagsgodis och fika vid speciella tillfällen). Jag tycker helt enkelt att man ska vara försiktig med att barnen måste äta om de säger att de är mätta och om det är så kanske det är bättre att vänta lite med fika/godis. Min 3-åring är väldigt godismotiverad och där är vi väldigt noga med att ha en paus emellan både för att hon inte ska äta godis i stället och för att hon inte ska äta trots att hon är mätt. Kommer fika fram medan hon äter får hon helt enkelt lämna resten av maten för att äta fika i stället. Det är trots allt engångsföreteelser. Det stackars barnet får ju inte ens lördagsgodis
Som sagt. Jag kan inte minnas att jag behövde äta upp men sitta med vid bordet och smaka på maten. Hade någon begärt att jag åt en gigantportion, eller för all del en halv portion som nämndes ovan, trots att jag var mätt hade jag tuggat i mig det och på så sätt ytterligare suddat ut gränsen mellan mätt och hungrig. Det hade med att göra att jag gjorde vad som helst för att få godis. Jämför med heroinmissbrukare. Iom att jag vet att min relation till ätbart (liknande problem fanns inom vanlig mat också) var så himla dålig är jag jätteförsiktig med sådana krav. Trots att jag hanterar det snyggt inför barnen och jobbar aktivt med detta visar min äldsta samma tendenser så jag har all anledning till att vara försiktig. I detta ingår att inte äta när man säger sig vara mätt (tallrik in i kylen, värm sen om man blir hungrig) samt att, iom att barnet tycker att godis är viktigt, inte servera godis i anslutning till maten.
Åh herregud. Det är min dotter. Hon äter otroligt få saker och har vad jag kan tycka är obegripliga invändningar mot olika typer av mat. Hon får otrolig ångest om hon "tvingas" smaka och kan då få kväljningar och nästan kräkas. Det här ska grävas djupare i.
Det tog många år för mig efter det att jag flyttade hemifrån innan jag lärt känna min kropps mättnads-/hungerssignaler igen. Visst har man funderat lite de dagar då han knappt ätit något alls trots att han varit frisk (rekordet är en fjärdedels köttbulle och 2 skedar yoghurt på en hel dag) men vår BVC-tant sa att han fixar det på egen hand och det gör han. Ge honom det som han vill ha men räkna noga så att han får i sig det som han behöver.
Åh, "tänk på barnen i Afrika". Den hade jag förträngt tills nu!Jag är starkt allergisk mot "äta upp principen" som jag växte upp med. Dessutom blandat med skuldkänslor som "tänk på barnen i Afrika"
Vår son har alltid fått äta själv (plockmat som liten istället för puré) och vi lägger oss inte i hur mycket eller lite han äter. Det finns ingen värdering i maten helt enkelt. Han får lite av allt upplagt på sin tallrik helt enkelt. Med lite menar jag exempelvis (söndagens middag) 4 klyftpotatisar, 2 tärningar gurka, 1 tomatbåt och några tärningar kött. Vi äter tillsammans men kommenterar inte hans ätande alls. Som regel vill han ha mer av något sen. I söndags var det t ex potatis och gurka som det önskades mer av och då fick han det även om han inte rört sitt kött.
Han äter överlag bra. Vissa dagar mindre och andra dagar mer oavsett om det är hans favoritmat eller inte. Han äter helt enkelt tills han inte är hungrig längre.
Ett klart plus är att han gärna vill prova det vi äter så förra veckan delade han och jag på en skål sallad och så provade han en ostfylld minipaprika som mannen åt. Det senare var ingen hit
Godis äter vi på helgen om vi äter det alls och då inte i anslutning till middagen utan till barnprogram på tv:n. Det brukar vara ett minikexchoklad (sådant man tar i lösvikten) eller några bitar chips som han får så inga mängder.
Kakor och efterrätt äter vi när vi har gäster och han får oavsett hur mycket middag han har ätit.
Han blir 2 i december.
