Jag har ett sto av ras nordsvensk brukshäst. Hon används mestadels till ridning. Men det går bra att köra också både vagn, släde, harv och ska gå i skogen också (fast det har aldrig jag gjort).
Huvudet är helt underbart på min. Hon är lugn och sansad, samtidigt som hon är framåt och har en enorm vilja att göra något. Blir hon rädd så stampar hon till ett steg och stannar sen och tittar vad det är. För att konstatera att det inte är farligt och sen lulla vidare.
Jag tycker att min häst är relativt lätt att rida. Dock måste man sätta henne i arbete hela tiden, för hon hittar på en massa hyss när hon inte får jobba. Hon kan vara ganska bestämd och undra "varför ska jag göra så här, det är ju jobbigt". Men med lite övertalning går det alltid bra.
Ett stort plus har min häst definitivt över att hon är så oerhört lätt att sitta på i samtliga gångarter. Mjuk och följsam.
Vid hantering i övrigt är det en sak som gäller och det är att vara konsekvent och ganska tuff mot henne. Annars tar hon sina pinnar direkt. Med tuff menar jag inte våldsam utan mer att man måste vara på henne och korrigera direkt, annars tar hon för givet att så här får man göra.
Trots lite stampar och skrik från hästens sida ibland är hon jätte snäll. Men måste visa sin vilja och protestera när hon tycker det går för långt (envis och bestämd dam).
Det bästa är att när man väl fått henne att fatta och förstå så är hon lika envis med att verkligen försöka göra det man ber henne om fastän hon kanske inte alltid tycker det är så lätt.
Jag tycker att nordsvensken är en underbar ras. Men den kräver arbete, i alla fall min.
