När det inte är roligt längre

[Bison]

Vad gör man då?
När man inte hittar ngn glädje med att åka till stallet, när det bara känns jobbigt o man längtar efter att få åka hem igen.

Det började redan i vintras när stora fuxen visade sig vara så illa skadad o fick tas bort. När ännu en häst fick lämna jordlivet utan att jag kunde göra ett dugg. Maktlösheten o den ständiga oron som finns där hela tiden.
Jag är noga med utrustning o träning, gör allt för att hästarna ska må bra o så händer det saker man inte kunnat förutse eller förebygga.

Jag ville lägga av redan då men så dök ponnyn upp, en underbar häst som passar mig som handen i handsken.
Så fick jag vara borta från ridningen sex veckor pga egen skada o insåg då att jag inte saknade det alls.
Ridningen går bra men det är inte roligt. Jag kommer aldrig bli ngn stjärna, jag är ingen dressyrryttare. Hoppa är kul men inte för högt. Jag har försökt bli en tävlingsryttare men det går inte, jag kan inte sova på en vecka innan o mår jätteilla o blir galet nervös.
Jag kan inte slura att jämföra mig med andra o tycker ofta att jag är en riktig sopa.

Men vad ska jag göra istället? Hästar o ridning är min identiet, vad finns kvar om jag tar bort det?
Vad ska folk runtomkring mig tycka om jag säljer hästen? Jag vet att man inte ska bry sig men det är en sak att säga, en helt annan att verkligen klara av att inte göra det.
Alla på jobbet ser mig som hon med hästarna.

Det är så svårt men att tänka mig en vinter till med hästtvång får mig att må dåligt.
Om jag säljer hästen känns det som jag sviker hans förra ägare, de som tyckte att vi passade så bra o att han skulle få ett långvarigt hem hos mig.

Känner mig bara så uppgiven

 

[Thaliaste]

Sv: När det inte är roligt längre

Har inte så mkt tid, men kände att jag måste svara lite fort på det här. Jag känner med dig, så trist när det blir såhär. Men för min del så blev det faktiskt bra i slutändan.

Jag har haft ett långt uppehåll från hästarna. Från att det var mitt liv så slutade jag helt. Bara sådär. Jag flyttade och fick då en naturligt stoppunkt. Det som gjorde att jag tappade sugen var främst att jag hade alldeles för mycket det sista året, det tog musten ur mig rent fysiskt och mentalt och jag räckte aldrig till någonstans. Och nån vettig ryttare skulle det ju ändå aldrig bli av mig

Jag var livrädd för att skära av en del av mig, vad skulle det bli av mig? Skulle jag tappa alla stallvänner? Skulle jag sitta ensam och ha tråkigt? Och vem är jag utan hästarna? Det var det bästa jag har gjort kan jag säga! Ja, jag bytte en del umgänge men en del har jag kvar kontakten med. (Flyttade ju dessutom) Men NU, några år senare har den verklige lusten kommit tillbaka och jag är mer pepp på och lycklig över än nånsin på att rida och utveckla både mig och häst, med en ny häst, i ett nytt stall, och med nya stallvänner. Den där långa pausen var precis vad jag behövde!

PS. Har bara mötts med förståelse och positivt från andra, även gamla och nya hästmänniskor. De har förstått behovet av en paus helt enkelt!

 

[Niki]

Sv: När det inte är roligt längre

Du kanske sviker tidigare ägare om du säljer nya hästen - men jag skulle tro att du sviker nya hästen och dig själv mer om du behåller den om du verkligne inte vill och har någon glädje i det

Och det finns många som har hållit på med hästar, men om du bestämmer dig för att sluta kan du ju fundera över vad du skulel vilja göra i stället och kanske planera/anmäla dig till något du tänkt på men aldrig hunnit/haft råd med.

Så det behöver inte vara hela världen! Dessutom finns många andra sätt att njuta av hästar då och då (ridresor, medryttare, ridskola, internet etc). Skanar du det för mycket "är det ju bara" att köpa en ny häst - eller om du har ut nuvarande på foder ett tag för att se vad du vill.

Jag kan ha dagar när jag inte är sugen och under det 1 1/2 år som jag inte hade häst saknade jag det faktiskt mycket mindre än vad jag trott. Å andra sidan har jag aldrig ångrat hästen jag köpte efter det (hon är fortfarande kvar hos mig efter 11 år...) Ibland är det värt allt detta för den speciella hästen...(Kanske är din nya inte tillräckligt, eller tidigare hästens bortgång varit för jobbig för att du riktigt ska ha den orken som krävs).

Sedan funderar jag lite på om du har problem att hitta din motivation med häst? Det låter lite som om du inte vill tävla och då vet du inte vad du ska göra? Jag hade under många år inte möjlighet att tävla eller ens åka iväg och träna med häst och har fått hitta andra motivationer - man måste inte bli helt försoffad för det och det finns ju massor med alternativa hästsportgrenar att prova på.

Så, sälj om det är det rätt, men annars kan det finnas andra saker som kanske får det att bli roligare igen. Ville bara ge dig lite olika tankar på vad jag tänker på när jag bara läser detta inlägg.

 

[pulkaskurk]

Sv: När det inte är roligt längre

Välkommen till klubben...

När man hamnar i den sitsen är det bäst med en förändring.
För du kommer inte må bättre av att inte göra någonting åt saken.

I mitt fall handlar det om att ta steget att byta häst, dock insåg jag väldigt fort att jag är INTE beredd att sälja min prins men plånboken skulle bli ansträngd av att ha 2 hästar.

Nu har jag iaf kommit fram till att låna ut min häst och köpa en som passar mig bättre.

I ditt fall hade jag lånat ut ponnyn och ha ett uppehåll så länge som du känner att du behöver.
Vem vet om ett par månader kanske du har kommit fram till att du vill sälja ponnyn till den perfekta fodervärden?
För perfekta fodervärdar finns! Det är bara det att man sällan hör talas om dem. Precis som med allt annat, är det tyst så är det bra.

Livet handlar om mer än hästar och du är betydligt mer än bara en hästtjej.

Livet har olika perider, just nu passar det inte dig att ha häst.

Du är knappast den enda i världen som behöver en paus eller sluta helt.

Det är ingenting jag tycker att du ska skämmas för heller. Det är helt naturligt.

Livet är för kort för att inte passa på att göra det man vill!

Dessutom tror jag att ponnyns förra ägare vill att den som har ponnyn faktiskt uppskattar den än tvärt om.
Jag tycker att ponnyn förtjänar en människa som uppskattar den och vill umgås med den.

 

[Lavinia]

Sv: När det inte är roligt längre

Hej!

Jag har haft precis samma upplevelse.

Min förra häst var ju skadad jämt och när vi tog bort henne skaffade jag omgående nya prinsessan. Men det har varit samma sak där, hon är skadad, jag är skadad, hon blir sjuk, jag har tidsbrist osv osv osv. Så i höstas blev jag tvungen att skicka bort henne då vi inte hade sjukboxar så det räckte och när hon var borta insåg jag att jag inte saknade hästlivet det minsta. Självklart saknade jag fröken häst, men allt bråk och tjafs och allt som måste vara perfekt och funka osv.. Inte ett dyft saknade jag det.

Så kom pållan hem och är fortfarande konvalescent = ingen träning utan bara ridning rakt fram, vi har precis fått börja galoppera. Motivationen inte sådär jättehög kan man säga. Hela tiden finns tankarna på hur skönt det var att inte ha häst i vintras men också tankarna över vem 17 är jag om jag inte har hästarna?? Alla runt mig ser mig som "hon med hästarna" precis som du, men man kan faktiskt förändras- och man FÅR förändras. Den man en gång varit är inte samma som nu.

Så, om du inte längre tycker att det är roligt, varför ska du hålla på?? Du sviker väl pålle mer genom att inte tycka att det är roligt? Och vad alla andra tycker är ju egentligen deras problem och inte ditt.

Jag kan inte sälja min just nu pga skadan, så jag har gett det 6 månader så får vi se hur det känns när hon är frisk och igång och vi kan träna igen. Känns det lika jobbigt kommer jag skicka henne på foder något år för att se hur det känns att vara utan häst och sen får jag se efter det.

Det är ditt liv och du måste ju leva som du vill.

Lycka till i beslutet!

/Lavinia, som verkligen har full förståelse för hur det känns.

 

[Yttik]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag vet den där känslan med.

Förra året skadade sig först min 2 åring och bodde i stort sett 2 månder på kliniken med hot om avlivning över sig om hon inte blev bättre.
På det blev ett avelsto blockhalt så henne fick vi bulta på gården för hon kunde inte ens gå på benen
Sen fick min fölis ett sår som precis missade ögat.

Då var jag nära slänga in handduken men vägrade..

Då slutade det med att jag landa fel när jag satt av min ridhäst. Slutade med stukning i knä+fot samt avslitna ligament.
Fick sälja ridhästen jag precis köpt och fick massa skit av förgående ägare att jag vr oseriös och hästhandlare.. men kunde nte rida och han kunde inte stå så hade inget val. Detta fick mig inte må bättre.

Nu går jag egentligen bara och väntar på fölen ska komma.. sen kommer jag lägga ner hästar. För jag ser ingen glädje i det mer

 

[_Amazing_]

Sv: När det inte är roligt längre

Stackare

Har fått den känslan några gånger att man är värdelös , att det inte är någon ide att man rider osv. Jag har haft uppehåll i ridningen efter ett tag saknar jag det. Det som har fått mig tillbaka ibland är inspiration. Att man exempelvis åker och tittar på hopp/dressyrtävlingar, åker iväg på olika hästshower m.m. Det hjälpte för mig. Sök nya kretsar med hästfolk, byt ideer m.m. I sommar ska vi rida en skåne eller blekinge led , jag och några till ,kommer bli skit kul.
Fick även rida min kompis läromästare ett tag eftersom jag bara hade unghästar hemma och kände att jag inte kom någonstanns, det gjorde mycket kan jag säga , kände mig som en elitryttare på nytt haha

 

[Squie]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag kan inte slura att jämföra mig med andra o tycker ofta att jag är en riktig sopa.

Det här får mig att fundera. Gäller det BARA hästeriet eller gäller det allt. Jag har svårt att tro att det bara gäller hästeriet.

Mitt spontana tips är terapi, att ändra tankesätt.

Du är vad du tänker.

 

[Bison]

Sv: När det inte är roligt längre

Det gäller bara hästeriet faktiskt.
Jag tycker jag är bra på mitt jobb, duktig på att baka o fixa hemma mm. Så jag tänker inte dåliga saker om mig själv i övrigt

Tack för andra synpunkter!
Jag står i ett stall som är väldigt, väldigt tävlingsinriktat. Samtidigt trivs jag med folket o de stall runtomkring är inga alternativ av andra orsaker.
Lämna ut på foder törs jag nog inte riktigt, har hört för många dåliga historier....

 

[JDFJ]

Sv: När det inte är roligt längre

Måste man äga en häst för att kunna njuta av att rida eller mocka skit (haha).
Kanske behöver du komma ifrån hästeriets tunga ansvarsok?
Hästar kostar för mycket för att ha kvar bara för att man har "lovat förra ägaren".
Att få distans till ansvaret, hinna få tid till att längta efter hästryggen, men under former som INTE lägger ett så stort MÅSTE över hela grejen.
Kanske kan du i framtiden nöja dig med att bara rida ibland (lektioner, en bra ridgrupp. Medryttarhäst? Turridningsstall/mindre ridskola) och hinna LÄNGTA imellan gångerna.
Låta tanken på ridning och häst åter bli en dröm och något man fylls av lycka utav.
Kravlöst. På dina villkor. Bara när DU har lust.

 

[pulkaskurk]

Sv: När det inte är roligt längre

Lämna ut på foder törs jag nog inte riktigt, har hört för många dåliga historier....

Jag tycker du ska tänka om!

De flesta trådar här handlar om större eller mindre problem, hur många trådar finns det som handlar om "Fy fan vad jag är bra, vad bra allting går nu" osv?

Det är samma sak irl, oftast börjar man diskutera de mindre bra sakerna.
Det är ganska få som basunerar ut hur bra allting går, iaf av de människor jag träffar.

När jag börjar tänka efter på alla hästar jag vet om och känner som lånats ut på foder så är det en väldigt liten klick där det gått mer eller mindre dåligt.
Men de är bara de dåliga man får höra talas om.
Och där det gått sämre har det egentligen inte varit några större problem utan handlar om olika synsätt.
Sålänge inte hästen far illa kan jag inte tycka att det ena eller andra är fel.
Det finns liksom flera sätt att göra rätt på.

Sen behöver man ju inte skicka hästen till andra sidan landet till ngn man inte har en aning om vem det är.
Utan istället höra sig för inom bekantskapskretsen så man vet att det inte är en komplett galning man lämnar hästen till.

 

[Riley]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag känner lite likadant som du i dagsläget. Min häst verkar avsky mig och allt jag gör, trots att jag gör absolut allt för att hon ska må bra både fysiskt och psykiskt och tycka att livet är kul, och dessutom/framför allt känner jag mig som en usel ryttare. Hopprädd och halvkass på dressyr - och jag vill tävla, jag är ingen skogsmulle som tycker att det är kul att rida runt i skogen utan mål, men samtidigt har jag en sådan enorm prestationsångest. Jag grät en hel natt när det gick dåligt på en klubbtävling häromsistens, så på den nivån är det. Jag mår enormt dåligt över allt det här, skäms och undrar vad folk tycker om att jag förstör min häst.

Min lösning har blivit att för stunden bara släppa alla krav, och även försöka hitta någon form av avlastning: Oavsett om det sker via medryttare eller fodervärd eller något annat, bara så att jag kan slippa allt vad stall och hästar heter ett tag, fokusera på det roliga i livet, och kanske, kanske hitta tillbaka glädjen med ridningen senare.

Om du inte vill låna ut/sälja, har du kanske möjlighet att söka medryttare som tar över allt för stunden, dvs. lite som en fodervärd men att hästen står kvar i din ägo, ditt stall och ditt ansvar? Om du står i ett tävlingsstall känner kanske någon av de andra någon duktig ryttare som vill träna och hålla igång?

För att försöka få tillbaka glädjen, har du möjlighet att rida andra hästar ett tag? Även om ridningen går bra på din egen kanske nyomlagd träning på en ny häst bli en självförtroendekick?

Lycka till oavsett och hoppas att det löser sig oavsett vad du gör.

 

[Bison]

Sv: När det inte är roligt längre

Tack för svar. Jag är som du, rida kravlöst o bara luffa är inget för mig. Jag har väldigt höga krav på mig själv när jag rider. Även när jag rider ut så är det ordentlig ridning o jag blir väldigt nere o arg på mig själv om passet inte går exakt som planerat.

Jag har fullservice i stallet o behöver inte åka dit om jag inte vill så det är inte betungande på så sätt.
Förut tränade jag en hel del men det fungerar tyvärr inte med mina jobbtider. Vi har en a tränare som regelbundet kommer till stallet men med mitt schema kan jag vara med två gånger på tjugo veckor.
Byta jobb är inget alternativ, jag trivs jättebra o har bra lön.
Inget jobb ingen häst.

Jag är kontrollfreak så jag vet inte om jag fixar en medryttare.
Har möjlighet att rida fler jättefina hästar men trivs inte med att göra det heller.

 

[the_connemara]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag kan inte slura att jämföra mig med andra o tycker ofta att jag är en riktig sopa.

Det där verkar vara väldigt vanligt i hästvärlden så du behöver knappast känna dig ensam iaf om det är till någon tröst. Väldigt tragiskt dock att behöva känna så

Tror du att det är det som är grunden till att du lessnat?

 

[Slowfox]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag känner igen din beskrivning och det är inte roligt! Förlorade två unga hästar på en kort period och tillätt inte mig själv att stanna upp och vara ledsen utan gick genast ut och köpte en ny häst. Idag ett år senare hittar jag inte glädjen i hästlivet som varit hela min fritid i över tjugo år.

Jag har löst det så att jag frågade min tränare som jag verkligen litar på och som känner honom om hon kunde tänka sig att ta hand om honom och träna honom ett tag och det kunde hon. Han åkte dit för tre veckor sedan och jag tycker just nu att det är jätte skönt. Jag har varit där och bara ridit ut i skogen ett par gånger bara för att ha kul och lämnat träningen till henne. Jag ägnar nu kvällarna och helgerna som tidigare var stalltid till att träna med hunden och motionera mycket vilket är jätte skönt. Jag ska ta den här tiden till att bara vara och känna efter om det är rätt häst för mig och om jag ska ha någon häst överhuvudtaget. Ett tips om du har möjlighet att få en paus men det måste ju vara någon du verkligen litar på!

 

[Liten]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag hade en liknande upplevelse när för ett par år sedan, även om det nog hade sin grund i en massa saker. Jag hade en skakig ekonomi, skolan hade ett krångligt schema och tog en massa tid. Det var stress, stress och mer stress - jag var på väg in i väggen (inte första gången). Samtidigt som jag hade en riktigt dålig period mentalt. Hästen är/var av typen som mår riktigt dåligt av att stå; blir hyper och svårhanterad av att inte få bränna energi annat än i hagen. Jag velade under vintern och våren; hade annons ute men ingen seriös dök upp, och i hjärtat älskade (älskar) jag den hästen djupt. Men jag fick kämpa i timmar för att ens orka sadla, och när jag väl satt i sadeln var det roligt men såhär i efterhand var det nog något jag mest gjorde för att jag var så ila tvungen. Det fanns helt enkelt ingen ork, och allt som hörde hästen till medförde stress och ångest.

Jag velade i nästan ett år. Grät, svor, förbannade mig själv. Tvingade mig själv till att orka, men till slut gick det inte. Det var dags för mig att ta en paus från allt som kallades hästeri.
Hästen var pga sina sidor (kan inte vila, gillar inte ridning på ridbana något vidare alls. Världens mest fantastiska, coola, trygga häst när allt fungerar - svår när det inte gör det.) och ras svårsåld. Genom nära hästvänner fann jag en tjej som ville ha en häst på foder, och det klickade med mellan ryttare och häst. Då vänner till mig hade hästarna i samma stall, hade jag vakande ögon som dessutom kände hästen och visste hur hon fungerade.
Jag velade lite under fodertiden, men bestämde mig sedan för att sälja hästen till FV. Då hade hon varit där i ett knappt år, och ekipaget är som gjort för varandra. Det var dags för mig att ha häst igen, men en annan typ av häst - annan inriktning.

Nu blev det en massa svammel (därav kursivt).
Jag tycker att det låter som att du skulle behöva en paus. Det ska vara roligt att ha häst, även om det inte alltid är en dans på rosor. Det är en hobby som tar mycket tid, energi och pengar, även om man kan minimera en del jobb genom att betala andra för tjänster. Jag förstår ditt dåliga samvete gentemot förra ägarna. Men hästens och ditt väl är prio ett.
Som pulkaskurk skrev: du är varken den första eller sista som behöver det. Livet har sina kurvor och stigar - var sak har sin tid. Det är jobbigt, men det är helt ok. Ingen annan kan säga åt dig vad du ska eller behöver göra, det kan bara du avgöra "i slutet av dagen". Men gör vad som är rätt för dig, utan dåligt samvete.

Oavsett hur du kommer fram till att göra, önskar jag dig lycka till.

 

[Amk]

Sv: När det inte är roligt längre

Det låter som att du har så höga krav på dig själv att du börjar få svårt att leva upp till dem?

Själv håller jag på med en ridgren där det handlar om att få en så stark och balanserad häst som möjligt, utan att tävla mot andra eller jämföra varje rörelse eller cm. Jag hade nog kvävts av att vara så hård mot mig själv som du verkar vara.

Vad tycker du är riktigt roligt i hästeriet? Finns det något?

 

[Bewildered]

Sv: När det inte är roligt längre

du maste gora det du mar bra over... att tvinga dig sjalv gora saker du inte mar bra av ar inte vart det - och det kommer ga ut over hasten med.

Man -maste- inte tavla, man maste inte vara bast och altid super och alltid perfekt.. man Far vara manniska, medioker och bara ha hastar och rida for att det ar roligt... men maste inte prestera. Det later som om du behover semester, lite tid ifran det, sa du kan hitta balansen i dig sjalv.. det ar sa svart nar man forlorar sina alsklingar och det kan paverka en sa mycket pa oforutsedda vis..

kram pa dig, jag hoppas du hittar en losning som kanns bra for dig och att du far en chans att ta en andningspaus

 

[Ninnurur]

Sv: När det inte är roligt längre

Jag hade lite lika men med en hippologutbildning i ryggen och två fantastiska hästar i min ägo, och min "räddning" var att jag blev gravid. Det gav mig en anledning att dra ner. Nu har jag sålt unghästen och en massa utrustning. Har bara kvar gammelmannen (nyss fyllda 22) som har fått flytta in i hovslagarens stall där allt utom mockning ingår, men om jag inte kan/vill åka ut så mockar de för 20:-/gång. I och med dessa drastiska förändringar så har alla måsten släppt och glädjen i hästarna börjar komma tillbaka! Visst, vissa dagar är det piss och jag vill inte, men då räcker det med att åka dit och pussa på hästen och se hur nöjd han är ute i hagen för att jag ska må bra igen.

Det jag försöker säga är att det inte är helt fel att dra ner ett tag. Kanske sälja/fodervärda ut hästen och sen då vara utan ett tag, eller kanske bli medryttare på en häst som inte kräver så mycket? Jag tror mycket på att släppa kraven på sig själv och inte skämmas för det. Jag skyllde på graviditet för att det var lägligt, steget hade behövts tas tidigare. Lite svamligt försöker jag få fram att om du känner så här nu så har hjärtat redan bestämt sig, det är bara kvar att övertala hjärnan att det är rätt.

 

[Riley]

Sv: När det inte är roligt längre

Nu vet jag inte om du menade att svara mig eller Bison, men som sagt, jag är en tävlingsmänniska och ser ingen mening med hobbyer som går ut på annat än att visa upp mina prestationer och få dem bedömda i förhållande till andras. Det är vad hela min livsmening är och det är inget jag kan eller vill ändra på. Jag behöver alltså inte vinna SM, jag har inga orealistiska krav på mig själv, men jag vill ändå lyckas med de mål jag sätter upp och de tävlingar jag deltar i, även om det är en liten klubbtävling på landet. Allt annat än vinst och ett visst antal procent i ett sådant sammanhang = misslyckande.

Ja, det finns en gren i hästsporten (travet) som jag älskar av hela mitt hjärta och tycker är rolig även om hästen bara tar en placering då och då. Men jag har inte ekonomi till att köpa en OK travhäst, tyvärr.