Nä int ä ja bitter..

[Mischmasch]

Hur lär man sig hantera ändrade planer utan att bli så jäkla butter och tjurig som en 5-åring?

Idag hade jag sett fram emot ännu en ledig dag tillsammans med sambon. De hade lovat strålande solsken, vilket också infriades, och vi hade gjort upp planer för dagen. Men så ringde telefonen imorse innan vi hade kravlat oss ur sängen, och då var det en kompis som undrade om min sambo kunde skjutsa hen och dennes barn 30 mil då hens sambo åkt på magsjuka. Och för att inte de skulle hinna bli sjuka och behöva ställa in resan (som egentligen var planerad till senare i veckan) så behövde de komma iväg så fort som möjligt.

Dumsnäll som min sambo är så ställde han så klart upp, och det är inte det, för det hade jag nog också gjort. Men jag blir så jäkla besviken när mina planer går i stöpet och jag istället för en ledig dag med sambon plötsligt har en ledig dag utan någon att umgås med.
Han har varit borta i över 10 timmar nu och kommer säkert åka på magsjuka han också då barnen började spy strax efter att de kom fram.
Nåja, han blev ju bjuden på lunch som tack för besväret iaf..

Hur hade ni reagerat? Jag vill ta det med en klackspark men det är någonting med hela situationen jag inte är riktigt kompis med. Kan vara att det känns som att ställa upp lite i överkant, utan att få tillräckligt tillbaka. Hade ni med en timmes varsel suttit er och kört en potentiellt magsjuk familj 30 mil (60 tor) på er ledig dag med en gratislunch som "betalning"?

 

[Gimlan]

Jag hade nog tjurat lite för det. Jag hade iaf inte varit nöjd. Det känns lite som att ta i faktiskt att hjälpa till med en sån grej... Men jag har också svårt för när saker inte blir som planerat.

 

[Korven]

En magsjuk familj, nej.

 

[Digbil]

Jag har ingen i min vänkrets som skulle resonera sådär korkat och ens be om en sådan tjänst. Jag menar att om den andre sambon redan var sjuk så kan man räkna ut med röva att resten av familjen redan är smittad och nu även din sambo. Under givna förutsättningar skulle jag inte gått i närheten av dem än mindre satt mig i en bil med dem.

Om någon av mina vänner skulle velat ha skjuts 30 mil hade de definitivt tankat bilen och bjudit på lunch.

 

[Mischmasch]

En magsjuk familj, nej.

Nu var ju personerna inte magsjuka när dom for (den magsjuka medlemmen i familjen stannade hemma) men ditt svar kanske ändå hade varit detsamma.
Jag vet inte exakt hur det fungerar med magsjuka, om man kan smitta eller sprida basilluskerna innan man själv börjar spy..

 

[Mischmasch]

Jag har ingen i min vänkrets som skulle resonera sådär korkat och ens be om en sådan tjänst. Jag menar att om den andre sambon redan var sjuk så kan man räkna ut med röva att resten av familjen redan är smittad och nu även din sambo. Under givna förutsättningar skulle jag inte gått i närheten av dem än mindre satt mig i en bil med dem.

Om någon av mina vänner skulle velat ha skjuts 30 mil hade de definitivt tankat bilen och bjudit på lunch.

Han skjutsade med deras bil så den var tankad. Men i övrigt är jag helt med dig.

 

[honung]

Nej, ingen jag känner skulle be mig om en sån resa, och jag skulle inte be någon annan om det heller.
Besvikelsen du känner på den förlorade dagen kan jag absolut förstå, jag blir lika mycket 5 år också över såna stupade dagar. Jag tror inte man känslomässigt reagerar annorlunda ens om man vet med sig att det är en barnslig besvikelse man känner, däremot kan man hantera det så det inte går ut över någon. Och det kan kan jag inte av ditt inlägg utläsa att du har problem med?

 

[Tassetass]

De jag känner hade bara bett om en sådan tjänst om det var akut och då hade sambon ställt upp (jag är diskvalificerad från den här specifika frågeställningen då jag inte har körkort). Om det inte är akut; aldrig i livet, varken sambon eller jag har tid att vara magsjuka.

 

[Mischmasch]

Nej, ingen jag känner skulle be mig om en sån resa, och jag skulle inte be någon annan om det heller.
Besvikelsen du känner på den förlorade dagen kan jag absolut förstå, jag blir lika mycket 5 år också över såna stupade dagar. Jag tror inte man känslomässigt reagerar annorlunda ens om man vet med sig att det är en barnslig besvikelse man känner, däremot kan man hantera det så det inte går ut över någon. Och det kan kan jag inte av ditt inlägg utläsa att du har problem med?

Det slank väl ur mig nån status på fb om att "där gick min planerade påskdag åt pipsvängen. vad hittar man på helt solo en dag med strålande vårväder?" och svaren gick ut på vad jag skulle kunna hitta på för någon aktivitet istället för det jag planerat (och en förklaring att det jag egentligen planerat inte blev av eftersom sambon är iväg och skjutsar en kompis). Inte mer än så.

Personen som bad om tjänsten lär väl ändå förstå att jag är lite besviken så det tycker jag hen får ta om hen nu (med all rätt) tolkar statusen som besvikelse. Men jag får så dåligt samvete när jag reagerar med besvikelse för det känns som att det är "fel" och att man ska vara en större människa än så.

 

[Mischmasch]

De jag känner hade bara bett om en sådan tjänst om det var akut och då hade sambon ställt upp (jag är diskvalificerad från den här specifika frågeställningen då jag inte har körkort). Om det inte är akut; aldrig i livet, varken sambon eller jag har tid att vara magsjuka.

Räknas "komma ut ur huset fort som fan innan vi också blir magsjuka och måste ställa in vår planerade resa till släkten" som tillräckligt akut?

 

[Gimlan]

Nu var ju personerna inte magsjuka när dom for (den magsjuka medlemmen i familjen stannade hemma) men ditt svar kanske ändå hade varit detsamma.
Jag vet inte exakt hur det fungerar med magsjuka, om man kan smitta eller sprida basilluskerna innan man själv börjar spy..

Fast det vet nog de flesta hur det smittar och iom det hade man kunnat räkna ut att typ alla i familjen var sjuka.

 

[Tassetass]

Räknas "komma ut ur huset fort som fan innan vi också blir magsjuka och måste ställa in vår planerade resa till släkten" som tillräckligt akut?

Nä, jag skulle säga att det redan är kört.

 

[Mischmasch]

Fast det vet nog de flesta hur det smittar och iom det hade man kunnat räkna ut att typ alla i familjen var sjuka.

Jag och sambon har varit väldigt förskonade från magsjuka så vi inbillar oss nog på nåt vänster att det inte smittar så lätt (peppar, peppar..). Jag hoppas innerligt att det stämmer den här gången också

 

[Gimlan]

Man kan ju vara lite olika känsliga, iaf mot vissa sorter, jag brukar klara mig även om jag råkat hänga i en barnfamilj där alla börjat spy medan jag var där tex men det smittar lätt och innan det märks.

 

[honung]

Personen som bad om tjänsten lär väl ändå förstå att jag är lite besviken så det tycker jag hen får ta om hen nu (med all rätt) tolkar statusen som besvikelse. Men jag får så dåligt samvete när jag reagerar med besvikelse för det känns som att det är "fel" och att man ska vara en större människa än så.

Fast jag tror att vi alla har en liten trulig femåring inom oss. Och vore jag din vän skulle jag nog förstå din besvikelse och försöka gottgöra dig på något sätt för det så du blir nöjd. Det är din vän som behövde skjutsen som ska vara tacksam och kompenserande stor människa mot dig och sambon kan jag tycka. Du (och ffa sambon som körde) har ju redan lagt ert vuxenkort som fixade resan åt vännen trots att det av förståeliga skäl kändes smolkigt för er.

 

[Mischmasch]

Det som stör mig är nog mest att det känns som en väldigt stor (för stor?) tjänst (alltså en tjänst i betydelsen "göra någonting utan att få något annat än uppskattning för det). Hade han fått säg en tusenlapp för besväret så hade jag inte varit alls lika störd. Men nu känns det lite som att man utnyttjar det faktum att han alltid är schysst och ställer upp när det behövs.
Plus att personen verkar mer orolig för att resten av familjen ska bli sjuka än att min sambo ska bli det.

 

[millan10]

Skulle blivit ganska irriterad om det hade hänt mig. Eftersom magsjuka smittar så lätt kunde ju familjen skjutit upp sina resplaner eftersom de löpte en väldigt stor risk att själva bli sjuka. Sen 30 mil är väldigt långt att köra och känns som en ganska stor tjänst. Om man själv redan planerat in att göra något så tycker jag att det är lite väl ''snällt'' att sätta sig i en bil och åka de milen utan att man har något speciellt ärende åt samma håll. Man får väl hoppas att de kommer ställa upp lika mycket när ni behöver hjälp nästa gång.

 

[millan10]

Nu var ju personerna inte magsjuka när dom for (den magsjuka medlemmen i familjen stannade hemma) men ditt svar kanske ändå hade varit detsamma.
Jag vet inte exakt hur det fungerar med magsjuka, om man kan smitta eller sprida basilluskerna innan man själv börjar spy..

Du kan smitta ner andra med magsjuka innan du själv får symptom på det. Du kan även smitta andra efter att du haft det. Därför är det viktigt att man är hemma de 48 timmarna som rekommenderas så att man inte sprider smittan. Därför tycker jag att det var fel av familjen att åka eftersom de troligtvis bar på smittan när de åkte hemifrån.

 

[honung]

Ja det är klart att det är en stor tjänst ni gjort! Och kompenseras inte det så hoppas jag att ni gör klart att det inte kommer upprepas i den omfattningen. Fattar hen inte det lär hen fatta nästa gång hen behöver en tjänst av er och ni nekar och refererar till den här helgresan som inte blev kompenserad.

 

[escodobe]

Nu skulle jag inte släppa in potentiellt magsjuka barn i min bil eller ens sitta i en bil med sådana om det inte gällde liv eller död ungefär. Men det är min hangup.

Däremot så tycker jag att det för det mesta är rimligt att offra tio timmar på att lösa ett problem för en vän i en rejäl knipa utan att kräva rejält betalt. Om man kan hjälpa till.
I nöden prövas vännen typ. Så kul är det oftast inte att hjälpa folk flytta, sitta på blåstjärnan med sjuka djur, spendera natten med någon vars värld rasat men det är sånt man gör om man är vänner. .

Jag begriper dock inte varför de skulle åka trettio mil för att undvika magsjukan?
Närmsta hotell hade varit mitt förslag.