Frida_s
Trådstartare
Befinner mig i ett hästsverige där pressen att välja sida blir allt större. Har inte upplevt det så tydligt än här nere i skogarna där det främst är islandsryttare som går kurser i AR och övriga drssyrryttare med ett förvånat ansiktsuttryck frågar "Akademisk ridkonst, vad är det?" Men en bekant som flyttat norröver upplyste oss om att där var det verkligen så, man väljer sida och hatar varandra. Sen behöver man inte läsa många rader inne på detta forum för att få bekräftat att det är ett ganska nationellt fenomen.
Tjooohej, det är väl inget nytt förvisso. Visst har väl världen alltid sett ut så, med krig, religioner och annat. Vilken inkomplett varelse människan är..
Satt på en kurs uppe i norr i veckan. Det diskuterades såklart om motsättningarna och den negativa inställningen till AR från vårt lands risportsförbund, eftersom vi befann oss på en ganska aktuell ort i frågan.
Varför finns motsättningarna? "Varför tycker dressyrryttarna och svenska ridsportsförbundet illa om oss?" Är det inte så det brukar låta?
Jag tycker inte det är konstigt alls. Man behöver inte lyssna noga för att upptäcka att det är ömsesidigt. Var tror ni allt skitsnacket började? Vilka var det som började använda "vi" och "dom", uttryck som "ridskoleridning", "vanlig ridning", "tävlingsdressyren" och till och med "dressyrryttarna" , men en MYCKET negativ underton??
Vilka är det som hävdar att all annan dressyrridning går ut på att dra ihop hästen mellan skänkel och hand, att alla andras piaffer är framtunga, att det inte finns någon kunskap inom de andra disciplinerna?
Jupp, jag tränar för Bents elver jag också, och finner detta både utvecklande och inspirerande för mig och min häst. Men de personer som haft mest betydelse för min ridning är en hopptränare samt en annan mycket skicklig tränare som dock ej är vidare populär inne på detta forum
Är det inte på tiden att vi svenska ryttare höjer oss något från sandlådenivån och att vi blir insiktsfulla nog att förstå det finns flera sanningar, flera vägar, att de olika disciplinerna endast bygger på människans behov av att sätta namn på saker och att sortera in sig i fack. Tror ni inte att den svenska ridningen skulle bli så mycket bättre om man struntade i allt tjaffs och blandade in lite ödmjukhet istället?
Frida, -ryttare
Tjooohej, det är väl inget nytt förvisso. Visst har väl världen alltid sett ut så, med krig, religioner och annat. Vilken inkomplett varelse människan är..
Satt på en kurs uppe i norr i veckan. Det diskuterades såklart om motsättningarna och den negativa inställningen till AR från vårt lands risportsförbund, eftersom vi befann oss på en ganska aktuell ort i frågan.
Varför finns motsättningarna? "Varför tycker dressyrryttarna och svenska ridsportsförbundet illa om oss?" Är det inte så det brukar låta?
Jag tycker inte det är konstigt alls. Man behöver inte lyssna noga för att upptäcka att det är ömsesidigt. Var tror ni allt skitsnacket började? Vilka var det som började använda "vi" och "dom", uttryck som "ridskoleridning", "vanlig ridning", "tävlingsdressyren" och till och med "dressyrryttarna" , men en MYCKET negativ underton??
Vilka är det som hävdar att all annan dressyrridning går ut på att dra ihop hästen mellan skänkel och hand, att alla andras piaffer är framtunga, att det inte finns någon kunskap inom de andra disciplinerna?
Jupp, jag tränar för Bents elver jag också, och finner detta både utvecklande och inspirerande för mig och min häst. Men de personer som haft mest betydelse för min ridning är en hopptränare samt en annan mycket skicklig tränare som dock ej är vidare populär inne på detta forum
Är det inte på tiden att vi svenska ryttare höjer oss något från sandlådenivån och att vi blir insiktsfulla nog att förstå det finns flera sanningar, flera vägar, att de olika disciplinerna endast bygger på människans behov av att sätta namn på saker och att sortera in sig i fack. Tror ni inte att den svenska ridningen skulle bli så mycket bättre om man struntade i allt tjaffs och blandade in lite ödmjukhet istället?
Frida, -ryttare