Mitralklaffinsufficiens hos unghund?

[Iamia]

Har någon här erfarenhet och/eller kunskap om detta?

På hälsokontrollen vid ettårsvaccinationen upptäckte veterinären att våran russellkille har ett blåsljud (grad 3). Detta hördes inte vid valpbesiktningen och inte heller vid 12-veckorsvaccinationen. Ett par veckor senare kollade vi upp det hela med ultraljud (ja, eller med färgdoppler, om det nu är skillnad), och han fick ovanstående diagnos. Veternären sa att det med allra största sannolikhet är medfött och att klaffen har lite dålig passform. Allt annat (i hjärta/aorta/proportioner/EKG) såg bra ut. Veterinären verkade inte allt för pessimistisk, så kom inte för oss att fråga så mycket när vi var där, men sedan när man googlar (varför gör man ens det? ) hittar man ju inte så många positiva historier...

Jag hade bestämt mig för att åtminstone lugna ner mig tills vi ultraljudat igen om ett år för att se hur det utvecklats. Men det känns svårt att sluta grubbla över detta...

Förstår att det är väldigt individuellt hur det utvecklas, men vad kan man egentligen vänta sig? Ska man bereda sig på att han hinner bli 3 eller snarare 10 år innan han blir för påverkad? Hur kunde det inte höras på valpbesiktningen/12-veckorsvaccineringen, men sedan plötsligt vara såpass mycket? Finns det något speciellt man ska tänka på? Osv osv. Alla erfarenheter mottages tacksamt!

(Nu känns allt lite sådär smått hopplöst och uppgivet. Gammeltanten börjar så sakta bli gammal på riktigt och jag får nog börja inse att hon nog, trots allt, inte kommer att finnas för evigt . Hade hoppats att nya hunden skulle vara ljusglimten i allt, och så blir det så här... Bara något nytt att bekymra sig över. )

 

[Babouti]

En hund från min uppfödning fick samma diagnos efter att blåsljud upptäcktes vid 1-årsvaccinationen. Den hade precis som din varit ua vid valpbesiktning och 12-veckorsvaccinationen. Hjärtspecialistens bedömning efter den efterföljande utredningen med bland annat ultraljud var att hunden skulle kunna leva ett helt normalt liv utan begränsningar eller medicinering. Det bedömdes också vara en troligen inte ärftlig "missbildning" men givetvis ska inte hunden med hjärtfelet gå i avel och för säkerhet skull avråddes från att göra om samma föräldrakombination. Hunden är idag 7 år gammal och fortsatt frisk utan några symptom förutom blåsljudet.

 

[Iamia]

Tack för svaret @Babouti ! Det låter ju lite hoppingivande iallafall!

För tillfället är han ju helt symptomfri, men det brukar väl ofta bli värre med tiden efter vad jag förstått? Vet inte heller säkert hur illa "grad 3" är som utgångsläge. Jo, skalan är 6 gradig, men ändå. Vad betyder det rent praktiskt...?

 

[niardasp]

Har ingen erfarenhet från unga hundar med blåsljud men se till att kolla upp om det kan räknas som dolt fel i försäkringen. Har uppfödaren försäkring? I så fall bör ni ta kostnaderna på dennes försäkring istället för att använda er egen.

 

[Babouti]

Tack för svaret @Babouti ! Det låter ju lite hoppingivande iallafall!

För tillfället är han ju helt symptomfri, men det brukar väl ofta bli värre med tiden efter vad jag förstått? Vet inte heller säkert hur illa "grad 3" är som utgångsläge. Jo, skalan är 6 gradig, men ändå. Vad betyder det rent praktiskt...?

Jag har för mig att blåsljudet var grad 1. Det gjordes också någon form av återflödes- eller läckagemätning där normalflödet ska vara under 1 m/s. Det var 1,1 m/s och bedömdes alltså som ett mycket lindrigt hjärtfel som inte skulle försämras med tiden eller påverka hunden vilket det inte heller har gjort. Jag får erkänna att jag är dåligt insatt men kanske är det så att det om det förvärras med tiden eller inte beror på hur stort felet är från början. Stora läckage gör ju att hjärtat får kompensera och jobba fel med förstoringar av förmak etc som följd.

För att anknyta till niardasps inlägg så bekostades hjärtundersökningen av min dolda felförsäkring.

 

[Kilauea]

Har någon här erfarenhet och/eller kunskap om detta?

På hälsokontrollen vid ettårsvaccinationen upptäckte veterinären att våran russellkille har ett blåsljud (grad 3). Detta hördes inte vid valpbesiktningen och inte heller vid 12-veckorsvaccinationen. Ett par veckor senare kollade vi upp det hela med ultraljud (ja, eller med färgdoppler, om det nu är skillnad), och han fick ovanstående diagnos. Veternären sa att det med allra största sannolikhet är medfött och att klaffen har lite dålig passform. Allt annat (i hjärta/aorta/proportioner/EKG) såg bra ut. Veterinären verkade inte allt för pessimistisk, så kom inte för oss att fråga så mycket när vi var där, men sedan när man googlar (varför gör man ens det? ) hittar man ju inte så många positiva historier...

Jag hade bestämt mig för att åtminstone lugna ner mig tills vi ultraljudat igen om ett år för att se hur det utvecklats. Men det känns svårt att sluta grubbla över detta...

Förstår att det är väldigt individuellt hur det utvecklas, men vad kan man egentligen vänta sig? Ska man bereda sig på att han hinner bli 3 eller snarare 10 år innan han blir för påverkad? Hur kunde det inte höras på valpbesiktningen/12-veckorsvaccineringen, men sedan plötsligt vara såpass mycket? Finns det något speciellt man ska tänka på? Osv osv. Alla erfarenheter mottages tacksamt!

(Nu känns allt lite sådär smått hopplöst och uppgivet. Gammeltanten börjar så sakta bli gammal på riktigt och jag får nog börja inse att hon nog, trots allt, inte kommer att finnas för evigt . Hade hoppats att nya hunden skulle vara ljusglimten i allt, och så blir det så här... Bara något nytt att bekymra sig över. )

Pratades inte behandling?
Studien på Vetmedin (pimobendan) fick ju tex avbrytas i förtid då hundar som fick läkemedlet blev så mycket bättre hjälpta än hundar i kontrollgruppen. Det är ju dock behandlande veterinär som vet om det kan hjälpa er hund eller ej.
Du kan väl skriva ner dina frågor och kontakta veterinären igen för att få svar.

 

[Iamia]

@niardasp (och Babouti) Bra inflikning om dolda fel försäkringen! Bor dock inte i Sverige och här finns inte något sådant vad jag (eller maken) vet. Har pratat med uppfödaren också och de nämnde inget om det heller.

@Babouti Ja, det är ju så jag tänker. Större fel betyder ju mer jobb för hjärtat... Skönt att det gått bra med "din" valp. Och tack för att du delade med dig!

Pratades inte behandling?
Studien på Vetmedin (pimobendan) fick ju tex avbrytas i förtid då hundar som fick läkemedlet blev så mycket bättre hjälpta än hundar i kontrollgruppen. Det är ju dock behandlande veterinär som vet om det kan hjälpa er hund eller ej.
Du kan väl skriva ner dina frågor och kontakta veterinären igen för att få svar.

Det bedömdes att han inte behöver behandling i dagsläget, men att vi ska följa upp med nytt ultraljud om ett år (och troligen fortsätta kolla kontinuerligt). Kan självklart fråga veterinären igen (och om jag inte kan släppa det här så kommer jag ju att göra det), men det känns ändå bra/intressant att höra om folks egna erfarenheter. Hon var ju i vilket fall inte direkt oroad utan mest positiv över att precis allt annar var helt ua. (Såg att blåsljudet var grad 3 efteråt när vi läste pappret vi fick med oss därifrån och googlade lite... Därav denna tråd. )

(Nu är jag helt klart ute på hal is, men läkemedlet du nämnde verkar ju vara bra för hundar som redan har förändringar på hjärtat och som där igenom fått klaffinsufficiens, men här är det ju tvärt om. Medfött klaffel, men ingen påverkan alls på hjärat (åtminstone inte ännu). Eller? )