- Svar: 14
- Visningar: 1 694
I morgon är det äntligen dags att träffa en psykolog för bedömning. Det är ju inte en dag för tidigt. Jag hoppas det ger något. Det är ju "bara" 5½ månad sedan jag blev utkastad från allmänpsyk. Under den tiden har mitt psykiska mående satt sig även i kroppen. Jag är spänd, stel och har diffus värk lite här och där. Grattis till mig liksom .
Senaste tiden har det varit en del häst i mitt liv och det har varit bra. Jag märker att det är positivt för mig. Den här veckan har jag gått med islänningen både igår och idag. Han har skött sig exemplariskt dessa dagar, om man bortser från försöken att äta av skogen. Men han har inte stått på bakbenen eller slagit med frambenen. Vi är uppe i 20 minuter promenad, som går i rätt rask takt. Jag ska gå med honom på torsdag och lördag också.
I morgon ska jag till det andra stallet och rida igen. Hoppas det blir bättre än sist. Den ridturen var ingen höjdare.
Jag längtar efter att få komma igång och rida för tränare, för att utvecklas som ryttare. Det är ledsamt att jag liksom aldrig kommer någonstans. Men det känns hela tiden som om möjligheterna fattas. När ska det bli min tur? Jag bara går år ut och år in och inget händer. Hela livet tycks mest gå till att vara sjuk.
Senaste tiden har det varit en del häst i mitt liv och det har varit bra. Jag märker att det är positivt för mig. Den här veckan har jag gått med islänningen både igår och idag. Han har skött sig exemplariskt dessa dagar, om man bortser från försöken att äta av skogen. Men han har inte stått på bakbenen eller slagit med frambenen. Vi är uppe i 20 minuter promenad, som går i rätt rask takt. Jag ska gå med honom på torsdag och lördag också.
I morgon ska jag till det andra stallet och rida igen. Hoppas det blir bättre än sist. Den ridturen var ingen höjdare.
Jag längtar efter att få komma igång och rida för tränare, för att utvecklas som ryttare. Det är ledsamt att jag liksom aldrig kommer någonstans. Men det känns hela tiden som om möjligheterna fattas. När ska det bli min tur? Jag bara går år ut och år in och inget händer. Hela livet tycks mest gå till att vara sjuk.