M
Malin80
Hej! Undrar om ni har några tips till mig och min 11-åriga islandskorsning...
Har haft honom i 1½ år nu och har hela tiden haft stora problem med att rida ut med honom själv. Han är helt frisk och har inte ont någonstans. Rider med bomlös sadel, utan spö och sporrar och kräver inget speciellt av honom, bara en mysig uteritt.
Men så fort han kommer ifrån sin stallkamrat får han panik och blir jättenervös, panikgnäggar efter sällskap, kastar sig åt sidan för minsta lilla och spänner sig och blir väldigt het och kan INTE lyssna eller slappna av.
Eftersom jag med åren också blivit lite rädd i vissa situationer (vilket inte gör det bättre) slutar det ofta med att vi fullföljer turen gåendes
Det brukar gå bra om man leder honom bortåt och rider hemåt, men då är det i full knyck och man får bara hålla tummarna att inget "läskigt" dyker upp.
Till saken hör också att han gått som turridningshäst nästan hela livet och när vi rider ut med andra är han helt coollugn och vi kan rida förbi tutande lastbilar och vad som helst på lång tygel helt avslappnat! Han vill dock helst inte vara varken först eller sist, utan helst i mitten om han själv får välja.
Vad beror det på att han blir så nervös? Är det enbart att han inte litar på mig som ledare eller?
Han blir likadan i hagen om jag ger mig iväg med hans stallkamrat. (De är bara två i samma stall).
Vilka övningar kan vi göra. Vill ju att han ska vara likadan när vi är ute själva som ihop med andra!
Har haft honom i 1½ år nu och har hela tiden haft stora problem med att rida ut med honom själv. Han är helt frisk och har inte ont någonstans. Rider med bomlös sadel, utan spö och sporrar och kräver inget speciellt av honom, bara en mysig uteritt.
Men så fort han kommer ifrån sin stallkamrat får han panik och blir jättenervös, panikgnäggar efter sällskap, kastar sig åt sidan för minsta lilla och spänner sig och blir väldigt het och kan INTE lyssna eller slappna av.
Eftersom jag med åren också blivit lite rädd i vissa situationer (vilket inte gör det bättre) slutar det ofta med att vi fullföljer turen gåendes
Det brukar gå bra om man leder honom bortåt och rider hemåt, men då är det i full knyck och man får bara hålla tummarna att inget "läskigt" dyker upp.
Till saken hör också att han gått som turridningshäst nästan hela livet och när vi rider ut med andra är han helt coollugn och vi kan rida förbi tutande lastbilar och vad som helst på lång tygel helt avslappnat! Han vill dock helst inte vara varken först eller sist, utan helst i mitten om han själv får välja.
Vad beror det på att han blir så nervös? Är det enbart att han inte litar på mig som ledare eller?
Han blir likadan i hagen om jag ger mig iväg med hans stallkamrat. (De är bara två i samma stall).
Vilka övningar kan vi göra. Vill ju att han ska vara likadan när vi är ute själva som ihop med andra!