S
Squirrel
Jag har en sådan ångest över det här!
Saken är den att jag skulle vilja byta stall då jag och stallägaren inte riktigt stämmer kemimässigt, och det blir bara värre och värre. Jag mår riktigt illa när jag sätter mig i bilen och åker till stallet för jag vet aldrig vad h*n kommer att säga idag. Tyvärr är det ett fantastiskt fint och mysigt litet stall med fina hagar där alla hästar går tillsammans i flock, ligger nära min bostad och det finns hyfsat med ridvägar. Ridavstånd till ett par ridhus (dock privata, så man måste lösa ridhuskort).
Jag har nu hittat ett alternativ, men jag vet inte jag.. Det är en stor fin anläggning med ridhus och paddock, väldigt trevliga ägare dessutom. Men hagarna är endast små fyrkanter där hästarna går ensamma eller möjligtvis två och två, lång tid på box per dygn (jag vill gärna att hästen ska gå ute så mycket som möjligt och då i stora, kuperade hagar), och ligger ganska långt ifrån där jag bor, samt att det finns måttligt med ridvägar. Dock blir det nästan billigare månadskostnad här, jämfört med i mitt nuvarande stall.
Sedan vet jag inte hur jag skulle gå ihop med de andra inackorderingarna; jag är en jordnära människa som lufsar i skogen med min häst (kanske för att jag aldrig haft något alternativ iofs, är inte van vid att ha tillgång till ridhus), knatar gärna runt i gamla mjukisbyxor när jag är i stallet, ja ni fattar. Här är det vita pikétröjor och pärlhalsband som gäller när man mockar skit. Jag känner mig lite som kusinen från landet liksom. Men å andra sidan så gör jag nästan vad som helst för att slippa komma tillbaka till mitt vanliga stall och behöva utstå ännu ett år av psykisk "terror"
.
Men det känns verkligen inte schysst att min häst ska behöva få sänkt livskvalitet bara för min skull
!
Hur skulle ni resonera i en sådan här situation? Vad går främst, din trivsel eller hästens?
Saken är den att jag skulle vilja byta stall då jag och stallägaren inte riktigt stämmer kemimässigt, och det blir bara värre och värre. Jag mår riktigt illa när jag sätter mig i bilen och åker till stallet för jag vet aldrig vad h*n kommer att säga idag. Tyvärr är det ett fantastiskt fint och mysigt litet stall med fina hagar där alla hästar går tillsammans i flock, ligger nära min bostad och det finns hyfsat med ridvägar. Ridavstånd till ett par ridhus (dock privata, så man måste lösa ridhuskort).
Jag har nu hittat ett alternativ, men jag vet inte jag.. Det är en stor fin anläggning med ridhus och paddock, väldigt trevliga ägare dessutom. Men hagarna är endast små fyrkanter där hästarna går ensamma eller möjligtvis två och två, lång tid på box per dygn (jag vill gärna att hästen ska gå ute så mycket som möjligt och då i stora, kuperade hagar), och ligger ganska långt ifrån där jag bor, samt att det finns måttligt med ridvägar. Dock blir det nästan billigare månadskostnad här, jämfört med i mitt nuvarande stall.
Sedan vet jag inte hur jag skulle gå ihop med de andra inackorderingarna; jag är en jordnära människa som lufsar i skogen med min häst (kanske för att jag aldrig haft något alternativ iofs, är inte van vid att ha tillgång till ridhus), knatar gärna runt i gamla mjukisbyxor när jag är i stallet, ja ni fattar. Här är det vita pikétröjor och pärlhalsband som gäller när man mockar skit. Jag känner mig lite som kusinen från landet liksom. Men å andra sidan så gör jag nästan vad som helst för att slippa komma tillbaka till mitt vanliga stall och behöva utstå ännu ett år av psykisk "terror"
Men det känns verkligen inte schysst att min häst ska behöva få sänkt livskvalitet bara för min skull
Hur skulle ni resonera i en sådan här situation? Vad går främst, din trivsel eller hästens?