Min bebis tycker inte om min bror!

[Mitten]

Jag har ett problem. Min dotter är väldigt social och flirtig och har inte alls börjat bli blyg än (6 mån). Men hon klarar inte av min storebror !! Hon skriker panikartat när han ser på henne eller ännu värre, PRATAR med henne! Hon blir inte omedelbart tyst heller, jag får trösta i 10 minuter för att hon skall bli glad igen. Det är SÅ konstigt, det är bara med honom hon blir såhär... han har inte speciellt mörk röst, inga glasögon, inget skägg, inget sånt som hon kan haka upp sig på.
Såklart blir ju han lessen, och jag blir så villrådig, vet inet hur vi skall tackla det. Just nu har jag bett honom ignorera henne så får hon ta kontakt när hon är redo. Har någon varit med om det här? Hur har det gått? Har det bara gått över en dag?

 

[MittNyaJag]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Mina kusiners barn har samtliga varit rädda för min pappa.
Han har dock helskägg och håller nästan alltid på med någonting som låter illa, motorsågar, gräsklippare, traktorer, bilar...
Det har gått över tids nog. Den räddaste av barnen illskrek så fort pappa kom fram tills för nått/några år sen, kan hon ha varit fem eller nått? Hon var nog rädd för jultomten oxå iof...
Pappa har just inte brytt sig om dem utan bara fortsatt prata med föräldern som vanligt.

 

[doglover]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Min son är 13 mån och gallskriker/gråter så fort han kommer till sin 16 årige morbror. Men det är för att han inte träffar honom lika ofta som de andra.

 

[vindvissla]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Fy vad jobbigt. Och så hemskt för din bror, han måste känna sig som värsta monstret! Är hon ok om han ignorerar henne då?

 

[Bollen]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Så där är Alice med sin mormor....

Men det är väl typiskt barn runt 6 månader.
Det är väl nu dom börjar inse att dom inte sitter ihop med sin mamma...

Det vi gör är att alltid vara i närheten om mormor håller i och vara uppmuntrande mot Alice och självklart får hon komma till oss när hon visar att hon blir ledsen.

Ett tag kunde mormor inte ens titta på Alice, så då lät hon helt enkelt bli... tittade dock i smyg..

Nu kan hon sitta i hennes famn, oftast.

Vi låter det helt enkelt ta den tid det tar....

 

[ameo]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Två av våra barn har varit jätterädda för sin farfar, som de inte träffar så ofta (bor 50 mil bort). Farfar vill så gärna gulla och gosa med dem, men det har slutat med katastrof.
Vi har fått be farfar helt ignorera dem tills de själva slappnat av, då har han kunnat gulla med dem.
Det är bara att vänta ut barnen.

 

[Mitten]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Nja, hon är avvaktande bara han är i samma rum, men så länge han är en bit bort så panikskriker hon iallafall inte. Det är så synd om min bror också, han vill ju hålla och leka ... han har 2 egna barn så han vet ju att bebisar kan få sina idéer, men det är ju BARA mot honom. Fullständiga främlingar leker hon med och de får bära henne och allt
Han måtte ha nypt henne när jag tittat bort

 

[Hedda_007]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Min styvdotter var ca 1,5 år när hon träffade båda mina bröder första gången. Hon skrek så fort de tittade på henne. Hon var verkligen rädd. Vi gjorde ingen stor grej av det. Det gick ett tag och rädslan övergick till nyfikenhet och numera älskar hon dem. De blev idoler som hon knappt lämnar ifred när hon träffar dem.

 

[Rina]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Hon skriker panikartat när han ser på henne eller ännu värre, PRATAR med henne!

Är du och din bror lika varandra? Är era röster lika? Det är vanligt att barn blir rädda för mammas syster eller pappas bror. De känner igen dragen och rösten men ser att det är en helt annan person.

 

[nevin]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Vi har en kompis som är här jätteofta, och han ser väl ut som folk gör mest antar jag. Så fort han kommer innanför dörren börjar Daniel gråta hysteriskt, skriker och vill inte vara i närheten av den killen. Ingen aning om varför, men så här är det ALLTID!


I början försökte kompisen att prata med D, men det fungerade inte alls, så numera sätter han sig och pratar med oss, och totalignorerar D. Efter 5-10 minuter kan D gå ner på golvet, och efter 20 är det lugnt, då går han själv fram och tar på kompisen. Precis som om han vill känna att kompisen är riktig.... Och efter det går det bra, då kan de busa och leka, han pratar med D och D "pratar" tillbaka.


Jag hopaps det går över snart, för kompisen känner sig ju naturligtvis ganska utskälld vid det här laget, och med tanke på att det sedan går bra känns det ju lite fånigt. Men som sagt, det fungerar om han iggar D.

 

[lillamyggan]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Ja min dotter har varit likadan med min svägerskas man. Han är också genomsnäll och har inget skägg eller för bebisar andra läskigheter. Vi gjorde helt enkelt ingen stor sak av det. Började hon grina så tog jag upp henne men inte så mycket mer. Pratade bara vidare och tillslut lugnade hon sig och förtod att han var inte så farlig. Nu har hon slutat grina när hon ser honom. Det var nästan pinsamt ett tag.

 

[Glamoroza ox]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Vår dotter blev rädd för karlar utan skägg när hon var liten.
Den enda mannen/killen som hade lov att vara skäggfri var min bror.
Alla andra män i närheten hade skägg (mer el. mindre)

 

[Björk]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Har någon varit med om det här? Hur har det gått? Har det bara gått över en dag?

VÅr son var ganska rädd för morfar i den åldern. Idag är det inga problem alls. Mitt råd är att vänta; det går över!!

 

[jerseyko]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Rasmus gudmors dotter är rädd för korthåriga killar!

Hon hade de riktigt jobbigt på vårt bröllop då alla killar var korthåriga, men det gick bättre och bättre.

Kolla den här filmen på reaktionen när hennes pappa drar tillbaka sitt hår. Ska bli kul och se vad hon tycker om den här filmen när hon blir stor
http://www.youtube.com/watch?v=YJS0lZ53N7o

 

[Mitten]

Sv: Min bebis tycker inte om min bror!

Nu har vi varit och firat storebrors födelsedag - och det gick iallafall över förväntan! Inte ett enda utbrott från Elinas sida, han höll sig på avstånd men var i samma rum och klappade henne till och med på kinden nån gång. Hon var avvaktande och tittade lite misstänksamt, men inga panikskrik! Gud så skönt! Ska se till att ses lite mer så hoppas vi att det håller i sig och blir änn bättre ...