Sv: Min älskade Linus...
Tack tack..!
Usch, nu gråter jag ännu mer, när jag läser vad fint du har skrivit!
Han dog inte av ålderdom, hans njurar gav upp.
Det gick väldigt fort, han har tappat i vikt senaste månaderna, men han har ätit normalt och busat o lekt som vanligt, varit sig själv.
Men, ironiskt nog(?), så tänkte vi ringa på måndag o bestälal tid för en ordentlig koll, det kändes inte bra ändå..
Tills igårkväll.
Då var det som att det inte var våran Linus längre. Han bara låg, tittade knappt på en.
Jag har vakat över honom hela natten, legat och borrat in ansiktet i hans mage på köksgolvet.
Idag åkte vi till vet. och där konstaterades det att njurarna hade gett upp, och att han ev. fått sockersjukan nyligen. Så vi bestämde snabbt att han skulle få somna in.
Det känns såklart bra, det var det enda rätta, men det är så jobbigt.
Jag tänkte först att
"Nej ,nu får det räcka med fler djur, det räcker med 2 hästar och den andra katten."
Men så slog det mig att jag skulle inte vilja ha de här 15 åren med honom ogjorda.
Aldrig i livet.
Det har varit värt det, nu är det bara upp till mig att se tillbaka på den fina, pigga, friska Linus, inte den katt jag låg och höll om inatt, rädd att han skulle sluta andas när som helst.
