Min älskade hund är nu i hundhimlen!

[CLEO]

I torsdags den 25 aug åkte jag och avlivade vår älskade kamrat. Fast jag inbillat mej att det skulle vara lättare den här gången när ens kompis har ont och börjar bli gammal....men så var det absolut INTE ! Det var hemskt alla minnen från åren som gått, alla tokerier som valp, allt kom upp i huvudet när man låg där bredvid honom på golvet och tog farväl innan veterinären kom och gav den sista sprutan. Och när jag tog det allra sista farvälet precis innan och sa att han nu skulle kunna springa på ängarna som han älskade och leka med Kingen igen så kan jag svära på att det rann tårar ur ögonvrån på honom. Först trodde jag att det var inbillning men när jag torkat bort tåren så kom det nya. Så är det möjligt eller....? har jag inbillat mej?? Någon som varit med om samma sak.
Hälsningar /Lena

 

[**BORTTAGEN**]

åh, jag tycker synd om dig! Har en tik på drygt 7 år som börjar bli stel osv, så jag fasar verkligen för den dag det är dags!
När jag var liten och något av våra djur dog så brukade min mamma säga till mig att så länge man fortsättr tänka på djuret, minns glädjen och älskar det. så kan det känna det där det finns nu, och då kommer den att vänta på dig. Men om du glömmer djuret, så kommer den även att känna det... Bara en liten tanke...
Har inte varit med om djur som har gråtit när det är dags. Däremot en hund som min morfar avlivade med bössan när han var yngre. En gammal hund som hade väldigt ont. Hon förstod vad han skulle göra och morfar säger att i hennes ögon var det enbart tacksamhet... Hon gick själv och satte sig för att han skulle kunna få det gjort. Hemskt med ändå fint. Men väldigt väldigt sorgligt...

 

[Mithra]

stackars dig
jag vet exakt hur det känns. Jag avlivade min tjej den 9 september, efter 14 långa fina år tillsammans, man kan nog inte vara förberedd alls, det känns hemskt, och man inbillar sig att man ser och hör dem hela tiden ännu, men de är säkert med oss nu med, bara det att vi inte ser dem.
Det du skrev om tårarna, det var precis så för mig med, Hon låg där på en filt och hade fått en lugnande spruta, och jag låg bredvid, då rannd et precis som tårar ur hennes ögon, jag torkade bort dem, och det rann igen. Det var precis som om hon grät. Konstigt, kanske har det med den lugnande sprutan att göra, men det var såmärkligt just då, ens egna ögon rann ju med. Sedan gick allt så snabbt. Svårt att förstå att hon är borta.

 

[Francess]

Vad är det för ras? Tycker 7 år är lite väl ungt för en hund att bli stel och "gammal". Har den ledbesvär? Är den röntgad?

Jag har själv tagit bort en hund, i våras. Jag vet hur det känns och skickar tröstkramar till trådskaparen!

 

[strumpan]

Usch vad ledsen jag blir.
Det värsta med att ha djur är just det här med att ta farväl av en bästis har varit med om det 3ggr.
Två hundar och en katt.Man blir lika ledsen var gång.

 

[**BORTTAGEN**]

det är en stor karabash korsning. framtung, 50 kg. Jag vet itne om det är ledbesvär. har varit till veterinären, som dock inte hittade något fel. Hon har haft ganska mycket otur genom livet, så förutsättningarna har nog inte varit de bästa. Har dessutom fått en muskel avsliten under ett slagsmål, på sjukhuset hade de svårt att hitta fästet där den skulle sys fast. jag frågade om det kunde bli några men av det. de sa att de inte visste, det gick inte att svara på. Och det är det benet hon haltar på. (det här var...3 år sen tror jag, möjligtvis 2...) Hon blev bra. Men jag har en ltien teori om att eftersom hon är så framtung (skadan var på vf) så kan det ju ha blivit för mycket belastning kanske? Men jag vet inte. Vissa dagar haltar hon inte alls. Så länge hon inte verkar lida av det så får hon vara kvar. och jag hoppas att det blir länge...

 

[Francess]

Ännu ett exempel på att blandraser inte alls är friskare och har bättre anatomi! Tycker synd om er och er hund. Inget hundliv att ha det så. Om hon haltar har hon väl ont och lider av det?? Annars är ju 7 år ingen ålder...