Förra veckan fick jag återigen ett litet bryt kring detta med att mina arbetsuppgifter oväntat innebar att jag måste kommunicera på engelska. Skrev följande:
Men - faktum kvarstår att jag känner mig grymt osäker på mina engelskakunskaper. Och det är jobbigt. Efter att ha funderat lite så har jag kommit fram till att det ultimata vore om jag kunde få skicka allt jag tvingas skriva på engelska till en engelskalärare, och få feedback på vad som är rätt och vad som är fel. Så att jag kan lära mig och utvecklas.
Fast jag vet bara inte hur det skulle kunna lösas i praktiken. Jag antar att jag inte får skicka jobbanteckningar externt, så jag kan nog inte anlita någon engelskalärare på egen hand. Och jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna få den hjälpen på jobbet. Men frågan är om jag inte ändå kanske skulle lyfta det med min chef, och bara ställa frågan om det finns någon sådan möjlighet?.....
Jaa, jag får se om jag törs....
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Ska jag ens göra något? Måste jag inte det?
Jag ägnade en hel arbetsdag åt att skriva rent mötesanteckningarna från ett entimmes möte. Bara för att anteckningarna skulle vara på engelska.
Jag slår upp typ vartannat ord i lexikon, och försöker pussla ihop dom efter hand, men när jag sedan tittar på resultatet så säger det mig verkligen ingenting. Jag vet inte om det jag har skrivit är rätt eller fel. Jag har ingen som helst känsla för vad som är korrekt och vad som inte är det, det finns bara inte i mig. Det kan vara ren gallimatias som jag fått ihop – eller inte. Jag har inte den minsta aning.
Och det känns inte professionellt nånstans.
Varken tidsåtgången för att utföra uppgiften, eller att jag inte ens har den minsta känsla för om jag har gjort rätt eller fel.
Jag skickade mötesanteckningarna till chefen för justering. Jag tänkte först om jag samtidigt skulle ursäkta mig och skriva nånting om att jag inte kan det här med att skriva minnesanteckningar på engelska och faktiskt aldrig någonsin har gjort det förut, men tänkte sen att man inte ska komplicera saker och ting. Mitt första val i komplicerade situationer är vanligtvis att vara stilla och inte låtsas om nånting (för har man tur kan problemet hinna lösa sig av sig självt då). Så jag sköt på "erkännandet" av mitt problem en stund till, och låtsades helt enkelt som ingenting. Det sitter långt inne i mig att säga att jag inte klarar av något...
När jag fick tillbaks korrigerade anteckningar så är det massa dumma saker som jag missat, som t.ex. när man ska använda ”are” istället för ”is”. Rena lågstadiefel alltså. Som jag till och med nånstans i bakhuvudet faktiskt vet att jag har lärt mig nångång. Men som jag – trots att jag läste igenom det jag hade skrivit om och om igen – tydligen inte ens med godaste vilja klarade av att upptäcka.
Det som är så ledsamt är att just skriva mötesanteckningar var något jag var väldigt bra på. Skriva på svenska är en av mina starkaste sidor. Och då ska den uppgiften bytas ut till en uppgift som jag är absolut absolut sämst på.
Jag funderar på vad jag ska göra. Ska jag ta upp det här med arbetsgivaren? Ska jag säga att jag tyvärr inte klarar av uppgiften att skriva information på engelska? Jag skäms så. Ska jag riskera att min provanställning avslutas? Hur stor blir kostnaden för arbetsgivaren att dra igång en ny rekryteringsprocess, jämfört med att ha kvar en idiot på platsen? Det finns ju trots allt några andra arbetsuppgifter i min vardag som jag kan klara av att utföra – är det värt att behålla mig för dom sakerna? Samtidigt mår jag inte bra av att sitta på en plats där jag inte klarar av att leverera en professionell standard på mina tjänster. Jag vill kunna känna mig 200% säker på att jag kan leverera det jag gör med hög kvalitet. Inte skriva bajs som en lågstadieelev hade kunnat göra bättre. Då klarar jag inte av att med gott samvete arbeta kvar.
Jag börjar verkligen trivas, det är verkligen en jätteintressant arbetsplats, och jag vill så gärna vara kvar. Jag vet dock inte om jag kan fortsätta att bara låtsas som ingenting. Det är ju inte riktigt bra agerande det heller. OM jag inte har sån tur att jag helt plötsligt skitsnabbt inom närmsta framtiden klarar av att lära mig skriva flytande engelska utan fel (sannolikheten på det – någon?...).
Så vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp problemet? Ska jag säga att jag inte klarar av en del av mina arbetsuppgifter? Det är bara såååååå pinsamt! Jag vill inte! Hur ska jag förklara att jag sökte tjänsten, när jag inte kan leverera det dom vill ha? Jag kommer att verka så himla dum om jag säger att jag faktiskt inte förstod att det skulle ingå arbetsuppgifter som jag inte klarar...
Fan vad allting ska hålla på och vara komplicerat hela tiden!!!!!
Klicka för att se mer...
Sanningen är dock faktiskt den (vilket jag måste tillägga såhär i efterhand, eftersom jag inte klarade av att ta in det i det skamsna stadium jag befann mig i förra veckan när jag skrev ovanstående), att jag från flera håll fick väldigt positiv feedback på mina mötesanteckningar på utrikiska. Chefen skrev att anteckningarna var utmärkta, och flera andra medarbetare gav mig beröm för bra anteckningar. Det finns alltså en POTENTIELL risk att jag eventuellt överdriver min okunskap en smula, på grund av att jag flippar ur lite när jag känner mig osäker på nånting.... Jag ägnade en hel arbetsdag åt att skriva rent mötesanteckningarna från ett entimmes möte. Bara för att anteckningarna skulle vara på engelska.
Jag slår upp typ vartannat ord i lexikon, och försöker pussla ihop dom efter hand, men när jag sedan tittar på resultatet så säger det mig verkligen ingenting. Jag vet inte om det jag har skrivit är rätt eller fel. Jag har ingen som helst känsla för vad som är korrekt och vad som inte är det, det finns bara inte i mig. Det kan vara ren gallimatias som jag fått ihop – eller inte. Jag har inte den minsta aning.
Och det känns inte professionellt nånstans.
Varken tidsåtgången för att utföra uppgiften, eller att jag inte ens har den minsta känsla för om jag har gjort rätt eller fel.
Jag skickade mötesanteckningarna till chefen för justering. Jag tänkte först om jag samtidigt skulle ursäkta mig och skriva nånting om att jag inte kan det här med att skriva minnesanteckningar på engelska och faktiskt aldrig någonsin har gjort det förut, men tänkte sen att man inte ska komplicera saker och ting. Mitt första val i komplicerade situationer är vanligtvis att vara stilla och inte låtsas om nånting (för har man tur kan problemet hinna lösa sig av sig självt då). Så jag sköt på "erkännandet" av mitt problem en stund till, och låtsades helt enkelt som ingenting. Det sitter långt inne i mig att säga att jag inte klarar av något...
När jag fick tillbaks korrigerade anteckningar så är det massa dumma saker som jag missat, som t.ex. när man ska använda ”are” istället för ”is”. Rena lågstadiefel alltså. Som jag till och med nånstans i bakhuvudet faktiskt vet att jag har lärt mig nångång. Men som jag – trots att jag läste igenom det jag hade skrivit om och om igen – tydligen inte ens med godaste vilja klarade av att upptäcka.
Det som är så ledsamt är att just skriva mötesanteckningar var något jag var väldigt bra på. Skriva på svenska är en av mina starkaste sidor. Och då ska den uppgiften bytas ut till en uppgift som jag är absolut absolut sämst på.
Jag funderar på vad jag ska göra. Ska jag ta upp det här med arbetsgivaren? Ska jag säga att jag tyvärr inte klarar av uppgiften att skriva information på engelska? Jag skäms så. Ska jag riskera att min provanställning avslutas? Hur stor blir kostnaden för arbetsgivaren att dra igång en ny rekryteringsprocess, jämfört med att ha kvar en idiot på platsen? Det finns ju trots allt några andra arbetsuppgifter i min vardag som jag kan klara av att utföra – är det värt att behålla mig för dom sakerna? Samtidigt mår jag inte bra av att sitta på en plats där jag inte klarar av att leverera en professionell standard på mina tjänster. Jag vill kunna känna mig 200% säker på att jag kan leverera det jag gör med hög kvalitet. Inte skriva bajs som en lågstadieelev hade kunnat göra bättre. Då klarar jag inte av att med gott samvete arbeta kvar.
Jag börjar verkligen trivas, det är verkligen en jätteintressant arbetsplats, och jag vill så gärna vara kvar. Jag vet dock inte om jag kan fortsätta att bara låtsas som ingenting. Det är ju inte riktigt bra agerande det heller. OM jag inte har sån tur att jag helt plötsligt skitsnabbt inom närmsta framtiden klarar av att lära mig skriva flytande engelska utan fel (sannolikheten på det – någon?...).
Så vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp problemet? Ska jag säga att jag inte klarar av en del av mina arbetsuppgifter? Det är bara såååååå pinsamt! Jag vill inte! Hur ska jag förklara att jag sökte tjänsten, när jag inte kan leverera det dom vill ha? Jag kommer att verka så himla dum om jag säger att jag faktiskt inte förstod att det skulle ingå arbetsuppgifter som jag inte klarar...
Fan vad allting ska hålla på och vara komplicerat hela tiden!!!!!
Klicka för att se mer...
Men - faktum kvarstår att jag känner mig grymt osäker på mina engelskakunskaper. Och det är jobbigt. Efter att ha funderat lite så har jag kommit fram till att det ultimata vore om jag kunde få skicka allt jag tvingas skriva på engelska till en engelskalärare, och få feedback på vad som är rätt och vad som är fel. Så att jag kan lära mig och utvecklas.
Fast jag vet bara inte hur det skulle kunna lösas i praktiken. Jag antar att jag inte får skicka jobbanteckningar externt, så jag kan nog inte anlita någon engelskalärare på egen hand. Och jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna få den hjälpen på jobbet. Men frågan är om jag inte ändå kanske skulle lyfta det med min chef, och bara ställa frågan om det finns någon sådan möjlighet?.....
Jaa, jag får se om jag törs....
