Mentalt utmattad

Jag är så trött just nu.

Hemma är det kaos. Jag och barnet har dagliga konflikter. Barnet blir arg om kompisar inte vill leka med henne eller om föräldrarna säger nej vilket går ut över oss, varje dag i princip. Vi kan inte gå ut utan att det finns nåt barn i närheten hon vill leka med och så är cirkusen igång.

Mina gravidhormoner stormar, mitt tålamod är i botten och mitt humör tror jag att jag är tyst om.
Igår blev jag så arg och frustrerad på allt att jag flydde ut i skogen och skrikgrät i 45 minuter innan jag gick hem och kröp upp i makens famn och grät lite till.. moget? Nej! Behövligt? Ja!

Jag mår som en gammal illaluktande urvriden disktrasa. Ständigt stressad, arg, grinar flera gånger i veckan, har noll ork till att göra nånting men försöker för barnets skull att göra nånting. I morgon ska jag vaccineras så tar med mig barnet till vc tänkte jag och sen går vi till bäcken som ligger bakom vc. Det är otroligt vackert där, tror det behövs.

På onsdag ska jag till barnmorskan. Då tänker jag ta upp mitt mående och eventuellt behandling. Det här är inte hållbart längre.

 

[G-uldlock]

Hur känns det idag?

 

[et_flickan]

Hur känns det idag?

Jag mår bättre, tack för att du frågar

Barnet har fått utbrott ett flertal gånger idag men jag har gett upp att ens försöka ta striden. Maken sköter det bättre. Börjar tvivla om syskon är en sån bra ide pga hennes enorma humör men det är försent för tvivel. Blir så trött och ledsen på det här.

 

[et_flickan]

Sen blir inte måendet bättre av att ingen förstår heller. Jag kan inte tvinga folk att förstå det vet jag men kommentarer som "det är jobbigt att ha barn" eller "ni måste sätta gränser" hjälper föga just nu. "Du skulle tänkt på det innan du blev gravid igen" haha, kul! Nej...

Jag älskar min unge, hon är världens roligaste, snällaste och mysigaste unge men den här perioden hon är i nu tar död på den lilla ork jag har.

 

[G-uldlock]

@et_flickan
Jag blir så ledsen av att höra hur andra dömer och håller på. Har själv inga barn än, men jag är vuxen nog att förstå hur olika allt kan vara, och utmaningar som kan finnas.

Men jag minns själv när jag fick syskon hur mycket det förändrade även mig. Så jag tror inte du ska oroa dig för den biten. Jag tror dottern, som så många andra växer och blir stolta över sitt syskon.

Hoppas du orkar berätta för bm idag om dina känslor och att hen tar de på allvar och att ni tillsammans kan hitta en väg framåt.

 

[et_flickan]

Fick jätte bra stöd av barnmorskan.

Jag tycker det är lite jobbigt att prata om hur jag mår nuförtiden. Tror det handlar mycket om att jag egentligen är frisk nu från allt jag haft. Jag ska klara det här själv nu, lite den attityden men jag fixade att berätta för henne om mitt mående nu och att det på många sätt liknar hur jag mådde när jag fick min dotter.

På torsdag nästa vecka ska jag tillbaka och träffa läkare. Förhoppningsvis kan jag påbörja en medicinering då.

Vi skrev också ihop en remiss till spec mvc om hur vi ska göra med tiden efter förlossningen. Jag är egentligen för tidigt hemgång och gillar inte att sova på sjukhus, eller sova, jag sover oftast inte en sekund på sjukhus, men den här gången ska jag nog ta det lugnt med att åka hem för snabbt. Så jag slipper den stressen med att åka tillbaka. Sen vet man ju aldrig hur det går den här gången, jag kanske blir kvar ändå.

 

[Vinur]

Vad skönt att du kände att du fick hjälp och stöd