Mental semester

Inser hur stressad jag är över min mamma. Nu är min bror på besök i hennes stad. Han bor på hotell eftersom hon är så svår på flera sätt. Tyvärr stannar han endast några få dagar men jag kan slappna av för första gången sen covid-19 började. Och jag känner att trycket över hjärtat lättade tack vare det. Jag behöver inte ringa henne på flera dagar. Denna ständiga oro tar på min ork och mitt mående.

Jag har ordnat hemtjänst åt henne men hon behöver mer hjälp än vad hon nu får. Men hon vill inte. Istället lägger hon över ansvaret på mig som bor 130 mil bort. T.o.m hemtjänsten tycker att hon borde flytta in på ett servicehem.

Puh. Behövde få lufta lite. Borsan åker hem till sitt land på onsdag så då börjar stressen igen.

 

[Lingon]

Nu kommer det här låta hårt. Men, låt henne inte lägga ansvaret på dig. Säg åt henne att du inte kan hjälpa till för du bor för långt bort. Att om hon behöver mer hjälp så kan du hjälpa henne att söka en plats på ett äldreboende. Annars får hon lösa det på egen hand. Du har också rätt att leva ditt liv och må bra! Kom ihåg det!

 

[Görel]

Vi är många som har kommit dit, att våra föräldrar blir gamla och behöver massor av hjälp och stöd. Hjälp och stöd som föräldrarna anser att de kan få av sina barn, utan att ta hänsyn till barnets eget liv.

Det enda som fungerar är att vara krass och fyrkantig. Går det att backa och låta bli att ringa henne varje dag och istället låta henne ringa? Blir det istället så att hon ringer dig flera gånger om dagen?
Går det att säga till henne att den hjälp du kan ordna åt henne är hemtjänst och vill hon inte ta emot det måste hon själv lösa problemet på annat sätt? Om hon säger nej till serviceboende måste hon själv hitta ett sätt att lösa situationen.

Jag lider verkligen med dig. Det är inte rätt lägga ansvaret för att man ska få omsorg på sina vuxna barn. Vi lever i ett samhälle som ska kunna tillgodose de behoven när vi blir gamla, utan att våra anhöriga läs oftast kvinnor ska vrida ut och in på sig för att räcka till på alla håll. Du bor ju dessutom inte ens i Sverige, det är totalt orimligt att lägga sådana krav på dig.

 

[alazzi]

Förra året i januari blev hon allvarligt sjuk och inlagd. Vem fick boka pcr test och färja mitt i natten? Nöden har ingen lag.

 

[alazzi]

Till brorsan skickar hon sms och frågar om hon kan ringa men jag förväntas ringa dagligen. Dessutom svara när hon ringer och har ångest.

 

[Inte_Ung]

Hon är faktiskt inte ditt problem.

Jag satte upp gränser mot min mamma för många år sedan.
Det måste du också göra för att få må bra för egen del.
Svåra människor får ta hand om sig själva.

 

[Lingon]

Förra året i januari blev hon allvarligt sjuk och inlagd. Vem fick boka pcr test och färja mitt i natten? Nöden har ingen lag.

Varför det? De på sjukhuset tog väl hand om henne? Det är din mamma. Inte ditt barn.

Jag har vårdnad om mitt barn. Ingen annan. Den enda jag är skyldig att ta hand om oavsett vad är mitt minderåriga barn. Ingen annan har nån rätt att kräva samma från mig. Till alla andra ger jag av mig själv och min tid och energi frivilligt eller inte alls.

 

[Görel]

Till brorsan skickar hon sms och frågar om hon kan ringa men jag förväntas ringa dagligen. Dessutom svara när hon ringer och har ångest.

Så gjorde min mamma också, hon kunde ringa tre gånger när jag satt i klientmöte på jobbet. Jag har varit väldigt fyrkantig och sagt att det inte är rimligt av henne att tänka att jag ska kunna ge respons på en gång.

Jag förstår att det kan vara väldigt stressande att bli så jagad, men försök att börja öva dig i att inte alltid svara. Säg till henne att hon får ringa dig varannan gång och din bror varannan. All börda ska inte behöva ligga på dig.

 

[alazzi]

Varför det? De på sjukhuset tog väl hand om henne? Det är din mamma. Inte ditt barn.

Jag har vårdnad om mitt barn. Ingen annan. Den enda jag är skyldig att ta hand om oavsett vad är mitt minderåriga barn. Ingen annan har nån rätt att kräva samma från mig. Till alla andra ger jag av mig själv och min tid och energi frivilligt eller inte alls.

Hon skrevs ut från sjukhuset enbart eftersom personalen hade haft kontakt med mig och visste att jag var på väg upp. Hon hade behövt stanna längre men skyfflade över ansvaret på mig. Jag bor ju så nära...inte.

 

[Hippocampus]

Hon skrevs ut från sjukhuset enbart eftersom personalen hade haft kontakt med mig och visste att jag var på väg upp. Hon hade behövt stanna längre men skyfflade över ansvaret på mig. Jag bor ju så nära...inte.

Men säg nej? Din mamma kör ju över dig. Säg nej?

 

[Islandshästryttare]

Hon skrevs ut från sjukhuset enbart eftersom personalen hade haft kontakt med mig och visste att jag var på väg upp. Hon hade behövt stanna längre men skyfflade över ansvaret på mig. Jag bor ju så nära...inte.

Det är väl just det som är den springande punkten här för att du var på väg upp. Säg nej nästa gång du har inget omvårdnadsansvar för din mamma. Det kan vara svårt att lära sig att sätta gränser för någon som står en så nära det tror jag vi är många som upplevt. Men för ens egen mentala och fysiska hälsa är det nödvändigt.

 

[Lingon]

Hon skrevs ut från sjukhuset enbart eftersom personalen hade haft kontakt med mig och visste att jag var på väg upp. Hon hade behövt stanna längre men skyfflade över ansvaret på mig. Jag bor ju så nära...inte.

Men varför sa du inte bara till dem att du inte kunde ta hand om henne? Att de fick ta hand om henne tills hon kunde själv? Att du bor långt bort.

 

[Lingon]

Jag har i många år haft precis den här konversationen med en närstående vars mamma är äldre och fullständigt driver med honom. Han kan inte säga nej. Han har mått skit av det. Hon vill att han kommer dit en specifik veckodag (på helgen) trots att de båda är pensionärer. För honom hade en vardag funkat bättre pga att då hade han kunnat umgås med andra personer han står nära på helgen när de är lediga. T.ex. hans barn och fru som jobbar mån-fre. Men för att mamma säger det och spelar på hans dåliga samvete till max så åkte han dit den dagen mamma ville. Varje helg. I flera år!

Gör inte samma misstag!! Snälla!

Ge henne den hjälp du vill ge och som inte får dig att må dåligt! Låt kommunen/sjukvården ta resten! Är hon på sjukhus så se till att hon stannar där tills hon klarar sig själv! Ta inte över sjukvårdens jobb. Den äldre personen i mitt exempel ska nu in på äldreboende. Pga att sonen är sjuk själv nu så hat jag fått ta över. Hon kan inte driva med mig och jag sätter gränser mot kommunen gällande hur mycket jag ska behöva göra. Jag hjälper henne att flytta de saker och möbler hon behöver. Men resten får de ordna

 

[Motacilla]

Angående att bo på hotell om man ska besöka närstående, så vet jag att det är något många psykologer rekommenderar för allas ork.
Det är lättare att orka om man kan dra sig tillbaka ens några timmar per dygn.
(Det är förstås en kostnadsfråga men om man har råd kan det vara en bra lösning).

Tror du att det skulle gå att komma överens med din mamma om fasta dagar i veckan då du ringer? T.ex må, ons lördag? Och däremellan får hon klara sig själv eller ha motsvarande arrangemang med din bror?

Om bara möjligt rekommenderar jag att försöka lyssna/lirka mindre och peka med hela handen istället. Dvs säga "mamma nu gör vi såhär..." och hålla fast vid det.

Förstår att det känns tufft men gränser behövs för att du inte ska bränna ut dig själv.