Menscykler - hur påverkas du?

[Araminta]

Jag har, 33 år gammal, precis lärt mig två saker:
1. Immunförsvaret är sämre i perioden efter ägglossning till menstruation
2. ADD/ADHD-symptom kan förvärras under denna period.

Det sa bara pling i hjärnan. Igenkänningsbarometern gick i taket. Jag hade inte en susning. Tydligen har jag av någon anledning aldrig kommit mig för att googla hur mycket menscykelns hormoner faktiskt påverkar.

Blir nu nyfiken vad andra lärt sig om sig själva? Vad ställer era hormoner till med? Har ni, liksom jag, fått några aha-upplevelser längs vägen?

 

[Bison]

Är 37 år, kan känna mig lite låg några dagar innan. Annars inget, har aldrig haft pms eller annat

 

[parellikusken]

Min ADHD blir värre under PMS'en. Klart försämrad impulskontroll, vilken vanligtvis också är dålig, men om den den perioden blir typ obefintlig. Sämre fokus, svårare att vara stilla. Kryper i kroppen mer än vanligt.

 

[skiesabove]

Har jag en dålig månad får jag nära PMDD, och känner mig extremt trögtänkt.

Men äter jag tillräckligt bra (tillräckligt mycket och tillräckligt näringstätt) och håller igång med lite lätt motion (yoga 1d/v simning 1d/v) så får jag nästan ingen sinnesförändring nära mens.

 

[Honungshumlan]

Jag får ökad lust kring ägglossning och är lite låg några dagar innan mens.
Nu har jag inte haft mens sedan jag satte in en hormonspiral efter att dottern föddes för 4år sedan. Jag märker av den ökade lusten ändå. Sen så är jag mer jämn i humöret. Tyvärr så får jag lite sämre hy av spiralen, men annars så funkar det väldigt bra för mig.

 

[Fruentimber]

Jag har också fått upp ögonen för just hormoner och dess inverkan på eventuell ADHD/andra diagnoser. Hormoner överlag kan ju göra mycket märkligt saker med kroppen. Nu för tiden är jag uppmärksam på var jag är i menscykeln när jag upplever diverse symtom eller psykiska påfrestningar. Har absolut fått en större förståelse för mig själv och det har inverkat positivt överlag på mitt psykiska mående att inse att det även finns hormonella förklaringar, om än något frustrerande förstås.

Jag tar inga preventivmedel sen några år tillbaka.

 

[manda]

Jag hade extremt okomplicerade cykler innan covid. Ny har jag feber mellan ägglossning och mensens slut. Dysautonomin blir sämre då (kroppen får sämre koll på att reglera puls, blodtryck, temperatur, matsmältning, svettning osv). Jag har också mer pms och mer mensvärk men kortare blödning och cykel. Så jag försöker om möjligt ha minimalt att göra den perioden och är extra noga att alltid kunna sätta mig om jag gör något stående för pulsen eller blodtrycket kan spexa till det.

 

[niardasp]

Jag tycker menscykeln är jätteintressant och funderar mycket kring hur den påverkar mig, varför jag känner som jag känner och tycker att det hjälper mig att ganska ofta hitta en ”förklaring” till tex sämre mående eller ökad matlust. Sätter förklaring inom citationstecken för jag är ju inte helt säker på att det är hormonerna som spelar in varje gång, men jag tycker mig se en del mönster som skulle kunna förklaras så.

En tydlig skillnad är vilken ork jag har i olika delar av cykeln. Är alltid mer energisk, stark och vill göra saker i fasen mellan mens och ägglossning. Efter ägglossning och innan mens blir jag segare, svagare och tröttare och sitter helst hemma och orkar inte ta tag i saker i samma utsträckning.

Inga preventivmedel sen några år tillbaka.

 

[strawberrysylt]

Jag fyller snart 36.
När jag var yngre (upp till ca 25-26) märkte jag vad jag minns inte av mensen alls förutom själva blödningen då.
Sen hade jag inte mens på ca 8-9 år pga sjukdom och sedan den kom tillbaka för snart 2 år sen märker jag av den mkt tydligare.

Väldigt intressant tråd. Jag har funderat över om det har med åldern att göra att den märks av mer?
Jag blir väldigt låg, ledsen och gråter lätt när mensen är på gång, kan också bli väldigt arg. De två senaste cyklerna även ont i brösten. Har ganska oregelbunden mens och ibland tycker jag mig ha PMS fast den dröjer sen ändå. Försöker skaffa mig koll. Mycket känslor i mitt liv överlag sen en tid tillbaka, men tänker att ju bättre jag lär mig förstå min kropp desto lättare borde det förhoppningsvis bli.

 

[Cattis_E]

Blev utan hormonspiral Juni-nyss då det krampade ihop i insättningen och det hände så mycket annat att jag inte orkade ta tag i det.

Blev då påmind om hur illa det faktiskt var med humöret när det närmade sig. Jag blir så deppig och trött några dagar innan. Vi pratar deppig på nivån som en (kort) depression. Deppigheten släpper när det börjar, men tröttheten hänger i första dagarna också innan det gradvis blir bättre.
Ont i brösten får jag också.

Med hormonspiralen slipper jag detta .

 

[Happimess]

Jag påverkas jättemycket. Mer nu än för bara några år sedan (är 32). Fysiskt såväl som psykiskt. Framför allt är veckan precis innan mens värst, då går jag med sjukdomskänsla i kroppen, är utomjordiskt trött, har yrsel och ont i huvudet. Tror det är influensa på gång nästan varje gång - och sen pang bom, mensen kommer, och allt lättar.

Tycker mig också märka att jag får mer smärta i kroppen/stelhet i ryggen med mera runt ägglossning.
Bland annat.

 

[_Taggis_]

Svårt att säga vad som är menscykel-relaterat och vad som är relaterat till min hormonella sjukdom hypotyreos. Allt hänger ju ihop. Men genomgående under mitt liv kan väl sägas att jag har 3 dåliga veckor av 4. PMS från helvetet, mensvecka, post-PMS och sen en vecka där saker är helt ok innan det börjar om... Har blivit något bättre sen jag började behandla hypon vettigare men bra kan jag inte säga att det är.

 

[Gnist]

Nu har jag ju ätit cerazette senaste 12 åren, men alla år före det hade jag noll problem med vare sig kroppslig eller psykisk påverkan pga mina hormoner.

Mina sjukdomar har inte förändrats pga menscykel.
Däremot påverkades såklart menscykeln innan jag fick behandling för hypotyreosen.

 

[pajaztar]

Började kartlägga mina cykler i tjugoårsåldern nånting. Men lärt mig mer ju äldre jag blir. Var t ex tidigare helt omedveten om hur kost, träning och mindset påverkade upplevelsen av menscykelns faser, mängden pms och mensvärk mm.

 

[Migo]

Jag har, 33 år gammal, precis lärt mig två saker:
1. Immunförsvaret är sämre i perioden efter ägglossning till menstruation
2. ADD/ADHD-symptom kan förvärras under denna period.

Det sa bara pling i hjärnan. Igenkänningsbarometern gick i taket. Jag hade inte en susning. Tydligen har jag av någon anledning aldrig kommit mig för att googla hur mycket menscykelns hormoner faktiskt påverkar.

Blir nu nyfiken vad andra lärt sig om sig själva? Vad ställer era hormoner till med? Har ni, liksom jag, fått några aha-upplevelser längs vägen?

Jag blir alltid småsjuk mellan ägglossning och mens. Halson, trötthet osv. Kraftig ledvärk, svårt att koncentrera mig, samlar på mig vätska, nedstämdhet, uppgivenhet osv.

Mens är ett helvete med smärta, ångest, mardrömmar, värmevallningar, ledvärk, ryggvärk, kass mage.

Fyra dagar efter mens mår jag bra, då funkar hjärnan, jag är pigg, löser problem, sover, får saker gjorda, njuter av livet. Kissar ut all vätska.

Före ägglossning blir jag trött och retlig igen. Ägglossningen gör ont som f-n, och sen börjar det om med PMDS.

Jag kan säga att det var FANTASTISKT att ersätta östrogen med testosteron. Alldeles alldeles underbart att inte ha en tung, svart blöt mantel av smärta, sorg, uppgivenhet och övertänkade hängande över mig hela tiden. På testo är jag stark, motstånd rinner av, problem löser sig av bara farten och jag har aldrig ont, ingen migrän, ingen ledvärk, ingen utmattning.

Östrogen är en jävla förbannelse.

 

[Stefffie]

Kan recommendera podcasten "28ish days later" fran BBC for den som ar intresserad av latt journalistik kring mens och menscykeln

 

[DarkInNight]

Mitt mående hänger mkt väl ihop med menscykeln, har utöver det PMDS.
Inga preventivmedel

 

[Sel]

Jag kan bli otroligt låg runt ägglossning och strax före mens. Nuförtiden känner jag igen det men det gör det inte mycket lättare att hantera, närmar mig förtio nu och det blir bara värre och värre med humöret. Jag gråter och gråter och blir ibland tvär och arg. Sexlusten går dock motsägelsefullt nog i taket både innan och under mens.
Som ung hade jag jätteproblem med blödningarna. Jag blödde som en stucken gris och fick alltid extremt näsblod ovanpå det men har aldrig varit på undersökning.

Har aldrig använt hormoner.

 

[Asko]

Jag har mest lärt mig om min egen mens, tycker inte riktigt att mina erfarenheter kan säga något om mensen i allmänhet.

Jag kan knappt tro nu för tiden att min mens började med två veckors mellanrum under mina tidigare tonår. Direkt från första gången jag fick mens. Detta innebar alltså att jag hade mens varannan vecka, mina menscykler var galet korta alltså Skyller på mina äggstockar som tydligen hade ett överflöd av ägg där i början
Det var även kraftig mens, har alltid haft nattbindor sedan dess och vant mig vid dem. (Så det vill jag säga till alla som har mens, känner man att man behöver nattbindor även på dagtid för att orka (och slippa byta så ofta) kör på det!)

Detta var när jag var ca 13 år, och efter ett par år så började veckorna sakta öka på tiden. Först till tre veckor och sedan till slut fyra veckors mellanrum när jag var ca 18-19 år.

Nu när jag tänker på det så hade jag en depression under mina tonår, rätt allvarlig sådan. Humöret blev ju såklart inte bättre av mensen, men har inte riktigt tänkt på hur mycket den kan ha påverkat.

Jag hade hela tiden en fet hy med en hel del finnar också som bara ökade eller minskade beroende på hormonerna (vilket hjälpte inte min självkänsla heller), de försvann aldrig helt. Det var inte förrän när jag var i mitten av 20 årsåldern som finnarna försvann mellan mensperioderna. Nu för tiden så dyker det bara upp ett par stycken när hormonerna ökar lite, det hade jag aldrig vågat hoppas på när jag var tonåring! Tackolov

Jag har alltid haft krämpor i början på mensen, numera så vet jag att de kan dyka upp under en dag i början när flödet är som värst. Det är alltså under bara en dag då jag mest ligger i sängen, tar Ipren och behöver mest sova.
Tillåter faktiskt mig själv att ta den dagen ledigt när jag jobbar. Om andra klarar att gå till jobbet och tycker att jag borde också göra det, oavsett om de har det lättare eller svårare än mig tycker jag skitsamma. Jag unnar alla med krämpor att stanna hemma när de behöver det, så det så.

 

[Ramona]

Jag hade ingen mens i många år pga p-piller. När jag var 42 år gammal sa gynekologen till mig att jag inte fick äta samma p-piller längre pga riskerna med åldern. Och ärligt, min fiffi mår så enormt mycket bättre numer. Men, jag som aldrig varit pms:ig innan har blivit det. Helt sjukt pms:ig dessutom. Lite som att jag vill slippa vara med en vecka varje månad. Bara lägga mig ner och försvinna.

Jag har inte ont eller något sånt. Blir bara helt mentalt dålig.