Meningsfull konvalicens

[Ace]

Då var det min tur att skriva av sig lite deppighet.

Pålle diagnosticerades igår med en skada på förstärkningsbandet till djupa böjsenan. Tack och lov är han ohalt och vid gott mod men rehabiliteringen blir ju ändå lång och utdragen.

Först och främst själva skadan, vad kan jag göra för att underlätta läkning? Förutom kontrollerad skrittmotion osv? Vad bör jag se över i mina rutiner för att minska risken för återfall?

Det andra och anledningen till denna tråd. Jag är fast besluten att inte bara vänta ut den här konvalicensen utan göra något bra av det. Vi ska tömköra längs vägarna med halter och ryggningar för att träna så gott det går och kanske lära pålle att använda sin kropp på ett bättre sätt. Några andra tips på träning så hästen inte "märker" att den vilar?

Vi vill också trickträna lite men vågar inte fortsätta med bugningen som vi jobbat med tidigare på grund av senan. Tips på andra trick?

Det är den lilla hagen och avsaknaden av kompisar som gör mig mest deppig

 

[Vinur]

Exempel på roliga trick kan vara apportering, eller bara att hästen ger dig saker som ligger på marken (sjukt praktiskt om man kan lära in så det funkar från ryggen), man kan lära hästen att hålla i en pensel och måla, om det är okej för veterinären finns det även olika strech-övningar man kan göra.

 

[Ace]

Exempel på roliga trick kan vara apportering, eller bara att hästen ger dig saker som ligger på marken (sjukt praktiskt om man kan lära in så det funkar från ryggen), man kan lära hästen att hålla i en pensel och måla, om det är okej för veterinären finns det även olika strech-övningar man kan göra.

Jo apportering ska vi nog ta upp igen. Jag kom inte riktigt till att han höll fast i den senaste utan att han liksom bet tag, släppte och ville ha beröm

 

[Vinur]

Har du provat med en klicker? Jag upplever att det gör det lättare med timingen så att man kan fånga när han verkligen håller i föremålet.

Jo apportering ska vi nog ta upp igen. Jag kom inte riktigt till att han höll fast i den senaste utan att han liksom bet tag, släppte och ville ha beröm

 

[Saija]

Då var det min tur att skriva av sig lite deppighet.

Pålle diagnosticerades igår med en skada på förstärkningsbandet till djupa böjsenan. Tack och lov är han ohalt och vid gott mod men rehabiliteringen blir ju ändå lång och utdragen.

Först och främst själva skadan, vad kan jag göra för att underlätta läkning? Förutom kontrollerad skrittmotion osv? Vad bör jag se över i mina rutiner för att minska risken för återfall?

Det andra och anledningen till denna tråd. Jag är fast besluten att inte bara vänta ut den här konvalicensen utan göra något bra av det. Vi ska tömköra längs vägarna med halter och ryggningar för att träna så gott det går och kanske lära pålle att använda sin kropp på ett bättre sätt. Några andra tips på träning så hästen inte "märker" att den vilar?

Vi vill också trickträna lite men vågar inte fortsätta med bugningen som vi jobbat med tidigare på grund av senan. Tips på andra trick?

Det är den lilla hagen och avsaknaden av kompisar som gör mig mest deppig

Har också en häst som förra veckan diagnostiserades med lindrig senskada på yttre böjsenan och dess förstärkningsband. Vi blev rekommenderade att sko det skadade benet med en eggbar eller heartbarsko, det blev eggbar för hennes del. Sen 30 minuters skritt på hårt underlag per dag. Hon får vara ute i hagen, men den ska vara så plan som möjligt. Hennes hage är åtminstone 50*50 meter. Dock ska hon ju hålla dig lugn därinne, men det gör hon så länge det finns lite att äta.

 

[Ace]

@Vinur Japp, jag använder klicker. Jag tror att problemet är att hästen är så satans snabb och intelligent att min timing blir för dålig samt hans prestationsångest som gör att han inte har tålamod att vänta på klicket.

@Saija
Min veterinär tyckte sko som vanligt men håll efter tån (inget "han ska vila, av med skorna och spara in på hovslagarpengarna" som om jag hade tänkt göra det ) och pålle får gå i en hage som är kanske 30x30 meter. Han går vanligtvis i en härlig hage som är flera hundra meter lång och jag fattar ju att han inte gå där. Eftersom han inte är halt skulle han ju rejsa som en dåre efter några veckor utan ridning. Men tråkigt är det. Han får kanske en snäll gammal ponny kompis i höst.

 

[Saija]

@Vinur Japp, jag använder klicker. Jag tror att problemet är att hästen är så satans snabb och intelligent att min timing blir för dålig samt hans prestationsångest som gör att han inte har tålamod att vänta på klicket.

@Saija
Min veterinär tyckte sko som vanligt men håll efter tån (inget "han ska vila, av med skorna och spara in på hovslagarpengarna" som om jag hade tänkt göra det ) och pålle får gå i en hage som är kanske 30x30 meter. Han går vanligtvis i en härlig hage som är flera hundra meter lång och jag fattar ju att han inte gå där. Eftersom han inte är halt skulle han ju rejsa som en dåre efter några veckor utan ridning. Men tråkigt är det. Han får kanske en snäll gammal ponny kompis i höst.

Hur lång tid fick du som prognos? Jag fick 3-6 månader.

 

[mackan]

@Ace med anledning att du känner att liten hage är det värsta osv just denna årstid .

Om du har möjlighet att ha sällskap nära i hage och en hage din häst är lugn i allmänt så tycker jag inte sällan just sommartid ger en mycket mer human konvalescens för en skadad häst.
Ha liten sjukhage och flytta hagen /byt ruta om du har möjlighet så har ju hästen bete (läs plocka i sig strån/röra sig lite i letandet = det som är hästens genetiska natur .

De flesta håller sig lugna utifrån det -och ytterligare om du sen utöver vistelsen i hagen som följer rutiner då övriga hästar är ute, sen kan promenera den på kvällstid innan natten på Box.

Om din hästs restriktioner utifrån skadan i kombo med hur det ser ut där du är uppstallad ang hur hästarna hålls där, innebär att inga kompisar kan gå brevid /nära sjukhagen och inte heller står på stall över natt osv, hade jag stallat upp hästen på ett annat stall under konvalescensen . Blir ohållbart annars, både för ägarens möjligheter och hästens bästa förutsättningar att läka skadan mest optimalt .

 

[Ace]

Hur lång tid fick du som prognos? Jag fick 3-6 månader.

Min veterinär sade 6 månader men att jag inte ska räkna med att vara tillbaka ordentligt förrän om ett år. Han säger nog så för att inte behöva länga tiden sedan men om vi får grönt ljus lagom till istiden får pålle fortsätta ta det lugnt till i vår ändå. Känns onödigt att dra igång när halkan ändå gör det svårt att rida.

 

[Ace]

@Ace med anledning att du känner att liten hage är det värsta osv just denna årstid .

Om du har möjlighet att ha sällskap nära i hage och en hage din häst är lugn i allmänt så tycker jag inte sällan just sommartid ger en mycket mer human konvalescens för en skadad häst.
Ha liten sjukhage och flytta hagen /byt ruta om du har möjlighet så har ju hästen bete (läs plocka i sig strån/röra sig lite i letandet = det som är hästens genetiska natur .

De flesta håller sig lugna utifrån det -och ytterligare om du sen utöver vistelsen i hagen som följer rutiner då övriga hästar är ute, sen kan promenera den på kvällstid innan natten på Box.

Om din hästs restriktioner utifrån skadan i kombo med hur det ser ut där du är uppstallad ang hur hästarna hålls där, innebär att inga kompisar kan gå brevid /nära sjukhagen och inte heller står på stall över natt osv, hade jag stallat upp hästen på ett annat stall under konvalescensen . Blir ohållbart annars, både för ägarens möjligheter och hästens bästa förutsättningar att läka skadan mest optimalt .

Du har ju självklart rätt. Pålle går nu i en liten hage, dock inte sjukhage, som det vanligtvis går två hästar i på vintern så den är inte pytteliten. Det är en vinterhage så inget gräs men en del ogräs att gnaga på i alla fall. Jag har inte tillgång till någon riktig gräshage att stängsla av. Han har andra hästar i hagen bredvid och även uppstallade på natten.

Det är bara så att han helt enkelt blir frustrerad av inte kunna ströva på större områden och umgås med kompisar (han vill gärna ha 5+ kompisar för att vara helt tillfreds) han vill interagera med dem för att få ut något av det. Häst på andra sidan staketet är lite sak samma tycker han.

Han är dock bra på det sättet att han inte blir utåtagerande av frustrationen så han rusar inte runt. Det är bara jag som märker att han inte är helt tillfreds med livet.

 

[mackan]

@Ace utifrån den förklaringen så blir mitt svar svintrist nu , jag vet men... :

I sammanhanget skulle jag säga GRATTIS att du har en så sansad och lugn häst som kan gå i större hage om än ensam i själva hagen, men kompisar brevid utifrån skada/konvalescens och bra rutiner .

Att du märker att den "inte är helt nöjd" osv är något du nog får leva med då som sagt du har otrolig tur med en så lättsam snäll häst utifrån det trista läget .
Tror väldigt många skulle döda för det ändå helt humana läge/möjlighet du har att hålla din häst utifrån omständigheterna ...

Förstår att det är tråkigt jobbigt och svider i mattehjärtat osv ... men jag tycker ändå det låter som din häst har det otroligt bra lottat utifrån läget och hur den fungerar att hållas som konvalecent utifrån det !

 

[Ace]

@Ace utifrån den förklaringen så blir mitt svar svintrist nu , jag vet men... :

I sammanhanget skulle jag säga GRATTIS att du har en så sansad och lugn häst som kan gå i större hage om än ensam i själva hagen, men kompisar brevid utifrån skada/konvalescens och bra rutiner .

Att du märker att den "inte är helt nöjd" osv är något du nog får leva med då som sagt du har otrolig tur med en så lättsam snäll häst utifrån det trista läget .
Tror väldigt många skulle döda för det ändå helt humana läge/möjlighet du har att hålla din häst utifrån omständigheterna ...

Förstår att det är tråkigt jobbigt och svider i mattehjärtat osv ... men jag tycker ändå det låter som din häst har det otroligt bra lottat utifrån läget och hur den fungerar att hållas som konvalecent utifrån det !

Ja han är en hjälte
Och även om jag vet om det så känns det bra att höra någon bekräfta att det ändå är så bra det går efter omständigheterna

 

[Elisha]

Min gamla häst på 24 år fick samma skada i mars i år, så gott som återställd vid senaste åb i mitten av juni. Så det har gått rätt fort, veterinären var förvånad. Ändå en rätt rejäl skada, förstärkningsbandet var av till 70%. Min gick i liten hage den första månaden, sen relativt stor hage då hon ändå alltid är lugn, med inrådan av vet. såklart, pga att hon också har pålagringar på alla ben utöver senskadan, så behöver röra sig. Vi passade på att ta promenader i samhället vi bor i, när det ändå var asfalt som gällde, massa miljötränig och lite roligare med variation, det uppskattades.

 

[Ace]

Min gamla häst på 24 år fick samma skada i mars i år, så gott som återställd vid senaste åb i mitten av juni. Så det har gått rätt fort, veterinären var förvånad. Ändå en rätt rejäl skada, förstärkningsbandet var av till 70%. Min gick i liten hage den första månaden, sen relativt stor hage då hon ändå alltid är lugn, med inrådan av vet. såklart, pga att hon också har pålagringar på alla ben utöver senskadan, så behöver röra sig. Vi passade på att ta promenader i samhället vi bor i, när det ändå var asfalt som gällde, massa miljötränig och lite roligare med variation, det uppskattades.

Det här med senor som nästan är av. Hur ser det ut på ultraljud? Min hade alltså en mörk liten fläck på förstärkningsbandet. Vet sade bara att det var en liten skada men hur mycket vet man egentligen. Jag menar, man ser ett mörkt område men hur vet man om det är en blödning, uttöjd vävnad eller vävnad som faktiskt gått av etc ?

Själv ser jag bara en massa kludd i gråskala typ. Jag tänkte inte på att fråga vet.

 

[Ace]

Nu är jag i stort behov av peppning. Tre månader in i konvalicensen. Häst klarade de första två månaderna fantastiskt men den här senaste har varit en mardröm.

Det är alltid något. Först var han desperat stressad när vi var ute och red. Sedan sprang han som en dåre i pyttehagen (inget problem för ett fullblod uppenbarligen).

Jag gjorde en labyrint av hagen och lät honom bara gå bakom andra hästar på uteritterna. Samtidigt gjordes andra ultraljudet och vi fick tillåtelse att Skritta en timme om dagen. Det kändes som en ljusning.

Igår dampade han loss igen och halkade nästan omkull i leran. Förbaskade j*vla skitskada.

Hästen är olycklig. Jag är olycklig, och på det här sättet känns det inte ens som om vi kommer greja läkningen. Jag kan ju inte riktigt droga honom dygnet runt i ett år!?

Veterinären sade att eftersom det gått tre månader behöver man inte vara lika orolig för att skadan går upp men snart kommer han väl paja något annat när han röjer runt.

Mitt sista alternativ är att låta honom få en kompis i hagen och hoppas att det gör att han inte springer. Fungerar inte det så vet jag inte vad jag ska göra.