"De stannade. Quentins häst stannade dock inte när de andras gjorde det - den oförfärade Dauntless strövade iväg och hann komma bort från den upptrampade stigen innan han lyckades övertyga henne att för fan ta och sluta gå någon gång. Två år som kung av Fillory och han var fortfarande urkass på att rida."
Detta citat kommer från en bok jag läser just nu: Magikernas Kung av Lev Grossman. Den ingår i en triologi och kan bäst beskrivas som... Ja, det är lite svårt att peta in den i ett fack. Fantasy med ironi och satir. Lite "Harry Potter för vuxna" blandat med Narnia och så lite satir och referenshumor på det så... Oavsett genre så lyfter citatet en fråga som gnagt i mig det senaste åren...
Fantasy bygger ju ibland på storyn om att personer genom magi flyttas från en värld till en annan. Den nya världen är ofta påfallande medeltida till sin karaktär. Genom att krypa in i det stora träskåpet förflyttas exempelvis syskonen Pevensie till Narnia. Jonathan Lejon har förvisso inte magin till sin hjälp när han hamnar i Nangijala men även här hittar man fenomenet. Hur i h-lsicke kan plötsligt folk lära sig rida på en grisblink?
Vi har som sagt bröderna Peter och Edmund som är uppvuxna i London och bröderna Lejon som är uppvuxna i Vasastan. Om de ens kommit i kontakt med hästar i denna urbana miljö så torde det vara bryggarhästar och vaktparaden. De förflyttas så till en annan värld och helt plötsligt rider de som de värsta riddare. I övrigt så verkar de inte fått några andra nya krafter men just ridkunskaperna tycks ju ha dykt upp, Är det någon specialmagi som inte nämns ("Expecto Piaffum!") eller vad är det frågan om..? Nä, lite realism kan man väl ändå kräva i en fantasy-bok..?
Detta citat kommer från en bok jag läser just nu: Magikernas Kung av Lev Grossman. Den ingår i en triologi och kan bäst beskrivas som... Ja, det är lite svårt att peta in den i ett fack. Fantasy med ironi och satir. Lite "Harry Potter för vuxna" blandat med Narnia och så lite satir och referenshumor på det så... Oavsett genre så lyfter citatet en fråga som gnagt i mig det senaste åren...
Fantasy bygger ju ibland på storyn om att personer genom magi flyttas från en värld till en annan. Den nya världen är ofta påfallande medeltida till sin karaktär. Genom att krypa in i det stora träskåpet förflyttas exempelvis syskonen Pevensie till Narnia. Jonathan Lejon har förvisso inte magin till sin hjälp när han hamnar i Nangijala men även här hittar man fenomenet. Hur i h-lsicke kan plötsligt folk lära sig rida på en grisblink?
Vi har som sagt bröderna Peter och Edmund som är uppvuxna i London och bröderna Lejon som är uppvuxna i Vasastan. Om de ens kommit i kontakt med hästar i denna urbana miljö så torde det vara bryggarhästar och vaktparaden. De förflyttas så till en annan värld och helt plötsligt rider de som de värsta riddare. I övrigt så verkar de inte fått några andra nya krafter men just ridkunskaperna tycks ju ha dykt upp, Är det någon specialmagi som inte nämns ("Expecto Piaffum!") eller vad är det frågan om..? Nä, lite realism kan man väl ändå kräva i en fantasy-bok..?
