Grängesberg
Trådstartare
Tog hem min "olycka" från betet i söndags. Han har gått en månad och visst har han vart stel som han brukar i bogarna men det har bara blivit bättre på betet.
(för de som inte minns så är min ponny en av de som har problem med efterverkningar av ehrlichia med stelhet som största bekymmer)
Väl hemma så började jag att promenera honom för hand, precis som jag gjorde förra sommaren efter betet med framgång. Då vart han efter 4 månader så pass bra att jag kunde skritta uppsuttet och trava korta bitar. Dock så vrickade han ju sig i hagen rejält i november och blev halt. Så småningom gick det över och stelheten var tillbaka.
Nu när han senaste dagarna har vart hemma så har han sett ok ut(för att vara Crusse). Han har gått på bra framåt och på tisdagen så härjade han och kompisen besinningslöst i hagen när vi skulle ta in. Bockade, brallade och for i minst 10 minuter. Helt vilda och busiga. Tänkte i mitt stilla sinne att nu är han väl stel som 17 i morgon, men se...det var han inte!
Han gick upp till sommarhagen helt utan att vara sämre. Jag var riktigt förvånad! MEN
När vi skulle ta in igår, då är han halt! Rejält halt, suck!
Han går lite bättre på mjukt underlag så som gräs och vår preparerade ridväg. Dock så är vägen från sommarhagen en bit på grusväg och där gick han riktigt illa. Han går dock framåt själv utan tvång.
Kollade självklart att inget satt fast i hoven. Dock så märkte jag att ena traktarmen hade vridit sig lite och låg lite på strålen.
Ingen värme i vare sig ben eller hov, ingen svullnad..ingenting, men han är ändå halt. Vill inte stödja fullt ut på benet.
Vi hade hovslagaren som skulle komma igår. Crusse skulle skos med PG för att se om det hjälper till med att få undan stelheten, dock så gick det inte, (ska fråga om det i annan tråd.)
Han skoddes alltså om med vanliga skor.
Vid själva skoningen så trodde jag att han kanske kunde ha svårt att stå på det dåliga benet för dagen. Men det hade han inte.(Han är ibland lite envis med att lyfta sina ben för hovis, han är sådan att vill han inte då går det inte, han vägrar och man kan se hur envisheten lyser i ögonen)
Han satte i det dåliga benet med full kraft och retades med hovis. Crusse är ju klapphingst och har sina idéer stundtals. När han väl har tröttnat på att retas då går det oftast bra(svårt att förklara hur han är i humöret)
Men han verkade inte ha problem att stå på sitt dåliga ben.
Däremot så visade han stort missnöje och obehag när han skulle stå på det "friska" benet.
Är det inte märkligt! I mitt huvud borde det ju vara tvärt om. Man vill väl indvika att belasta det som är dåligt?
Hur som helst så vart han skodd och fick stå med liniment och lindor i natt.
Vad tror ni kan vara orsak till detta?
Vet att det är svårt utan att ha sett honom men är alltid intressant att höra nya infallsvinklar och idéer.
Självklart så kollade hovis efter ev hovböld, men han reagerar inte ett dugg på visitertången.
(för de som inte minns så är min ponny en av de som har problem med efterverkningar av ehrlichia med stelhet som största bekymmer)
Väl hemma så började jag att promenera honom för hand, precis som jag gjorde förra sommaren efter betet med framgång. Då vart han efter 4 månader så pass bra att jag kunde skritta uppsuttet och trava korta bitar. Dock så vrickade han ju sig i hagen rejält i november och blev halt. Så småningom gick det över och stelheten var tillbaka.
Nu när han senaste dagarna har vart hemma så har han sett ok ut(för att vara Crusse). Han har gått på bra framåt och på tisdagen så härjade han och kompisen besinningslöst i hagen när vi skulle ta in. Bockade, brallade och for i minst 10 minuter. Helt vilda och busiga. Tänkte i mitt stilla sinne att nu är han väl stel som 17 i morgon, men se...det var han inte!
Han gick upp till sommarhagen helt utan att vara sämre. Jag var riktigt förvånad! MEN
När vi skulle ta in igår, då är han halt! Rejält halt, suck!
Han går lite bättre på mjukt underlag så som gräs och vår preparerade ridväg. Dock så är vägen från sommarhagen en bit på grusväg och där gick han riktigt illa. Han går dock framåt själv utan tvång.
Kollade självklart att inget satt fast i hoven. Dock så märkte jag att ena traktarmen hade vridit sig lite och låg lite på strålen.
Ingen värme i vare sig ben eller hov, ingen svullnad..ingenting, men han är ändå halt. Vill inte stödja fullt ut på benet.
Vi hade hovslagaren som skulle komma igår. Crusse skulle skos med PG för att se om det hjälper till med att få undan stelheten, dock så gick det inte, (ska fråga om det i annan tråd.)
Han skoddes alltså om med vanliga skor.
Vid själva skoningen så trodde jag att han kanske kunde ha svårt att stå på det dåliga benet för dagen. Men det hade han inte.(Han är ibland lite envis med att lyfta sina ben för hovis, han är sådan att vill han inte då går det inte, han vägrar och man kan se hur envisheten lyser i ögonen)
Han satte i det dåliga benet med full kraft och retades med hovis. Crusse är ju klapphingst och har sina idéer stundtals. När han väl har tröttnat på att retas då går det oftast bra(svårt att förklara hur han är i humöret)
Men han verkade inte ha problem att stå på sitt dåliga ben.
Däremot så visade han stort missnöje och obehag när han skulle stå på det "friska" benet.
Är det inte märkligt! I mitt huvud borde det ju vara tvärt om. Man vill väl indvika att belasta det som är dåligt?
Hur som helst så vart han skodd och fick stå med liniment och lindor i natt.
Vad tror ni kan vara orsak till detta?
Vet att det är svårt utan att ha sett honom men är alltid intressant att höra nya infallsvinklar och idéer.
Självklart så kollade hovis efter ev hovböld, men han reagerar inte ett dugg på visitertången.
