mian1
Trådstartare
Har ni medryttare till era hästar? Är de också NH-intresserade? Och hur hittade ni dem i så fall?
Jag har medryttare/ridkompis till valacken. En ung tjej som verkar intresserad av NH, lånar lite böcker och när vi inte rider ihop så marktränar hon lite själv. Hon funkar perfekt och är precis så mjuk och så lugn och envis som man kan önska. Valacken blir uppenbart glad varje gång hon kommer och han har blivit mycket piggare och trevligare sen hon kom (eller sen de lärt känna varann ordentligt). Men unga ryttare brukar ju vara öppnare och villigare att lära sig nya saker? (Fördomar????)
I vilket fall har tjejen tyvärr ett liv också och hon har inte tid mer än 2-3 dagar i veckan. Och jag behöver någon att rida ihop med för att komma ut i skogen. Maken har nu bestämt att han inte alls vill rida mer, han kan leda en av hästarna på promenad, men han vill inte rida om jag inte kan garantera långsam skritt hela vägen och det kan jag inte.
Min stora pålla har inte haft nån annan ryttare än mig. Min medryttare har testat nån gång, men det funkar inte. Hästen har helt enkelt inte tillräcklig respekt för barn/ungdomar. Hon gillar dem, men hon lyder inte. Promenerar jag med går det bra eftersom hon lyder mig även om jag inte rider och om jag rider valacken går det sådär för då kan jag skrika ifrån om stoet hittar på för mycket bus.
Jag vill ha en vuxen medryttare, en NH-människa som accepterar pållans egenheter. Finns det sådana eller ska man hellre markträna de dagar vi inte kan rida? Har era medryttare funkat med er syn på hästeri? Hur viktig är egentligen ridningen för hästen? Hon älskar att få komma ut i skogen, men hagarna är ju så stora och kuperade att det väl knappast går nån nöd på henne?
Undrar ibland om de verkligen har det bra hos mig eller om de haft det bättre någon annanstans
Jag har medryttare/ridkompis till valacken. En ung tjej som verkar intresserad av NH, lånar lite böcker och när vi inte rider ihop så marktränar hon lite själv. Hon funkar perfekt och är precis så mjuk och så lugn och envis som man kan önska. Valacken blir uppenbart glad varje gång hon kommer och han har blivit mycket piggare och trevligare sen hon kom (eller sen de lärt känna varann ordentligt). Men unga ryttare brukar ju vara öppnare och villigare att lära sig nya saker? (Fördomar????)
I vilket fall har tjejen tyvärr ett liv också och hon har inte tid mer än 2-3 dagar i veckan. Och jag behöver någon att rida ihop med för att komma ut i skogen. Maken har nu bestämt att han inte alls vill rida mer, han kan leda en av hästarna på promenad, men han vill inte rida om jag inte kan garantera långsam skritt hela vägen och det kan jag inte.
Min stora pålla har inte haft nån annan ryttare än mig. Min medryttare har testat nån gång, men det funkar inte. Hästen har helt enkelt inte tillräcklig respekt för barn/ungdomar. Hon gillar dem, men hon lyder inte. Promenerar jag med går det bra eftersom hon lyder mig även om jag inte rider och om jag rider valacken går det sådär för då kan jag skrika ifrån om stoet hittar på för mycket bus.
Jag vill ha en vuxen medryttare, en NH-människa som accepterar pållans egenheter. Finns det sådana eller ska man hellre markträna de dagar vi inte kan rida? Har era medryttare funkat med er syn på hästeri? Hur viktig är egentligen ridningen för hästen? Hon älskar att få komma ut i skogen, men hagarna är ju så stora och kuperade att det väl knappast går nån nöd på henne?
Undrar ibland om de verkligen har det bra hos mig eller om de haft det bättre någon annanstans