YlvaG
Trådstartare
Jag vill höra era erfarenheter och tankar. Jag har ju själv inga barn (än) men är just nu nne i en fas då jag funderar på väldigt mycket.
Jag själv är uppväxt med en vardaglig syn på det andliga. Inga spåtanter och medium i släkten direkt, men dom flesta har haft sina upplevelser och tror. Jag vet inte själv hur jag var som barn, har faktiskt inte diskuterat det med mamma. Men jag gör inte så stort väsen av det jag upplever nuförtiden, det sitter lite i ryggraden på något sätt. Jag vet att alla inte tror. Och jag försöker aldrig att övertala någon till det heller. Men i min släkt är det ändå något naturligt. Det finns där, men ingen gör så stort väsen av det. Liksom, Jaha? Hej, hej.
Hur har ni som är lite "småmediala", som jag väljer att säga, haft det under uppväxten? Hur har det hanterats? Jag gissar på att det finns några här som har barn som är öppnare än andra. Hur hanterar ni det som föräldrar? Bara avfärdar som livlig fantasi? Vilket många ju faktiskt har också, jag är avundsjuk på deras fantasi och iderikedom emellanåt. Men jag, och säkert många här, tror att allt inte är fantasi.
Och jag är intresserad av hur ni hanterat detta. Hoppas jag inte svamplade till allting nu bara.
Jag själv är uppväxt med en vardaglig syn på det andliga. Inga spåtanter och medium i släkten direkt, men dom flesta har haft sina upplevelser och tror. Jag vet inte själv hur jag var som barn, har faktiskt inte diskuterat det med mamma. Men jag gör inte så stort väsen av det jag upplever nuförtiden, det sitter lite i ryggraden på något sätt. Jag vet att alla inte tror. Och jag försöker aldrig att övertala någon till det heller. Men i min släkt är det ändå något naturligt. Det finns där, men ingen gör så stort väsen av det. Liksom, Jaha? Hej, hej.
Hur har ni som är lite "småmediala", som jag väljer att säga, haft det under uppväxten? Hur har det hanterats? Jag gissar på att det finns några här som har barn som är öppnare än andra. Hur hanterar ni det som föräldrar? Bara avfärdar som livlig fantasi? Vilket många ju faktiskt har också, jag är avundsjuk på deras fantasi och iderikedom emellanåt. Men jag, och säkert många här, tror att allt inte är fantasi.
Och jag är intresserad av hur ni hanterat detta. Hoppas jag inte svamplade till allting nu bara.