Det här med innehållsförteckningar på mat är ju något man verkligen kan fascineras över, om man nu är lagd åt det hållet... 
Imorse sa min man lite cyniskt: ”Titta, inte ett enda E-nummer i det här brödet!”
Jag läste ingredienslistan och hittade åtminstone fyra stycken. Men alla var utskrivna med sitt fulla namn, inte med sin E-nummerförkortning.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är en märklig företeelse. Var inte tanken med E-nummer att underlätta? ”E472e” är ju trots allt mycket enklare att skriva än ”Mono- och diglyceriders mono- och diacetylvinsyraestrar” (en tillsats som alltså finns i det bröd min man åt, men som kan vara framställt av råvara från djur, t.ex. gris, och alltså egentligen gör brödet till ett icke-vegetariskt bröd... Hur många tänker på att bröd kan vara icke-vegetariskt?).
(Förresten, apropå vegetariskt så måste jag bara få berätta vad som hände på den senaste konferensen jag var med och anordnade med jobbet. Vi anlitade ett ställe jag inte hade varit på förut, och hade en ganska stor andel vegetarianer och veganer bland våra besökare. När lunchen skulle serveras så letade jag efter det vegetariska alternativet utan någon succé, så jag fick tag på kökschefen och frågade var vegetarianernas mat var. ”Ja men vegetarianer kan väl äta fisk och den står där” sa han och tittade förvånat på mig. Jag bara stirrade på honom och tänkte att ska jag verkligen behöva berätta för en KÖKSCHEF att vegetarianer inte äter fisk!!?!... Herregud, jag blev INTE imponerad, minst sagt! Det är ju inte direkt ovanligt med vegetarianer och veganer nuförtiden. Nåja, tillbaks till innehållsförteckningarna...)
Det sägs att tillverkarna tar bort E-nummer från sina innehållsförteckningar för att konsumenterna inte vill ha dom, utan hellre köper varor utan E-nummer i innehållsförteckningen. Men det är ju fortfarande samma ingredienser, bara att hela namnet på tillsatsen har skrivits ut. Det finns ju liksom fortfarande E-nummer i varan. SÅ dumma är väl knappast konsumenterna!!
(Väl?...)
Jag tycker att det är jättemärkligt. Vad är egentligen poängen med att skriva ut tillsatsernas hela namn istället för E-numren? Nästan så att jag är sugen på att kontakta tillverkaren och fråga.
Min mans reflektion var dessutom att han tyckte att det lät läskigare med ”Mono- och diglyceriders mono- och diacetylvinsyraestrar”, än om det hade stått ett E-nummer.
Och varför ska det ens behöva finnas i brödet? Vad är det för fel på jäst, vätska, mjöl, fett och kryddor?....
Många frågor blir det.
På mitt förra jobb satt jag lite avsides för mig själv, men väldigt nära en kaffemaskin. Framåt eftermiddagarna när dagen hade varit jobbig, hjärnan hade gått på högvarv och stressen skapade ett sug efter något trösterikt, så kunde det hända att jag tog en kopp choklad från kaffemaskinen. Det var både varmt och sött och gav den efterlängtade tröstkänslan. Men en dag slog det mig – vad var det jag drack egentligen?... Jag visste att både chokladdrycken och den extra mjölken som jag gärna valde till chokladen var pulver. Men vad var det i pulvret? Kakao, socker och pulvermjölk, kunde man väl tänka sig? Jo, tjena...
Jag visste var påfyllningspåsarna till maskinen fanns, så jag smög in i förrådet och fotade av innehållsförteckningarna. Och när jag läste vad det var jag sörplade i mig så blev jag både äcklad och ledsen, och från den dagen drack jag faktiskt aldrig mer någon maskinchoklad.
Man hade ju visserligen kunnat bli misstänksam redan när man på kaffemaskinen läser att det inte ens heter ”kaffe med mjölk” utan ”kaffe med vitt”. Pulvret är alltså så långt från mjölk att man inte ens med god vilja längre kan kalla det mjölk, utan istället sörplar man i sig någon konstig mix av vegetabiliskt fett och tillsatser som har fått det fiffiga namnet ”vitt”.
Jag säger inte att tillsatser är ohälsosamma, inte heller att dom nödvändigtvis är onaturliga (C-vitamin har ju ett E-nummer t.ex.), men av allt jag har läst om hälsa så verkar det som att vår kropp faktiskt funkar bäst på naturligt käk. Och att många tillsatser ofta finns i ganska hårt processade produkter med ganska lågt näringsvärde. Och att vi behöver gott om näring för att fungera optimalt. När jag står och lagar mat hemma så händer det ju aldrig att jag stoppar i lite E472e... Nånstans har logistiken kring maten som produceras och som vi köper blivit så naturfrämmande att man måste lösa det med hjälp av tillsatser. Eller så ska det bara helt enkelt vara billigt. Att det är billigt skit spelar mindre roll.
Jag är skeptisk. Och försöker att undvika processad tillsatsmat. Men jag är inte heller sen att hålla med om att det kan vara svårt, när man står där trött och stressad och inte orkar hålla på att vara så jävla principfast utan bara ”ge mig nåt att käka omedelbart så jag får det överstökat förihelvete”.
Och det är i dom situationerna jag hade blivit så glad om det hade varit enklare att hitta BRA färdigmat att köpa!...
Imorse sa min man lite cyniskt: ”Titta, inte ett enda E-nummer i det här brödet!”
Jag läste ingredienslistan och hittade åtminstone fyra stycken. Men alla var utskrivna med sitt fulla namn, inte med sin E-nummerförkortning.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är en märklig företeelse. Var inte tanken med E-nummer att underlätta? ”E472e” är ju trots allt mycket enklare att skriva än ”Mono- och diglyceriders mono- och diacetylvinsyraestrar” (en tillsats som alltså finns i det bröd min man åt, men som kan vara framställt av råvara från djur, t.ex. gris, och alltså egentligen gör brödet till ett icke-vegetariskt bröd... Hur många tänker på att bröd kan vara icke-vegetariskt?).
(Förresten, apropå vegetariskt så måste jag bara få berätta vad som hände på den senaste konferensen jag var med och anordnade med jobbet. Vi anlitade ett ställe jag inte hade varit på förut, och hade en ganska stor andel vegetarianer och veganer bland våra besökare. När lunchen skulle serveras så letade jag efter det vegetariska alternativet utan någon succé, så jag fick tag på kökschefen och frågade var vegetarianernas mat var. ”Ja men vegetarianer kan väl äta fisk och den står där” sa han och tittade förvånat på mig. Jag bara stirrade på honom och tänkte att ska jag verkligen behöva berätta för en KÖKSCHEF att vegetarianer inte äter fisk!!?!... Herregud, jag blev INTE imponerad, minst sagt! Det är ju inte direkt ovanligt med vegetarianer och veganer nuförtiden. Nåja, tillbaks till innehållsförteckningarna...)
Det sägs att tillverkarna tar bort E-nummer från sina innehållsförteckningar för att konsumenterna inte vill ha dom, utan hellre köper varor utan E-nummer i innehållsförteckningen. Men det är ju fortfarande samma ingredienser, bara att hela namnet på tillsatsen har skrivits ut. Det finns ju liksom fortfarande E-nummer i varan. SÅ dumma är väl knappast konsumenterna!!
(Väl?...)
Jag tycker att det är jättemärkligt. Vad är egentligen poängen med att skriva ut tillsatsernas hela namn istället för E-numren? Nästan så att jag är sugen på att kontakta tillverkaren och fråga.
Min mans reflektion var dessutom att han tyckte att det lät läskigare med ”Mono- och diglyceriders mono- och diacetylvinsyraestrar”, än om det hade stått ett E-nummer.
Och varför ska det ens behöva finnas i brödet? Vad är det för fel på jäst, vätska, mjöl, fett och kryddor?....
Många frågor blir det.
På mitt förra jobb satt jag lite avsides för mig själv, men väldigt nära en kaffemaskin. Framåt eftermiddagarna när dagen hade varit jobbig, hjärnan hade gått på högvarv och stressen skapade ett sug efter något trösterikt, så kunde det hända att jag tog en kopp choklad från kaffemaskinen. Det var både varmt och sött och gav den efterlängtade tröstkänslan. Men en dag slog det mig – vad var det jag drack egentligen?... Jag visste att både chokladdrycken och den extra mjölken som jag gärna valde till chokladen var pulver. Men vad var det i pulvret? Kakao, socker och pulvermjölk, kunde man väl tänka sig? Jo, tjena...
Jag visste var påfyllningspåsarna till maskinen fanns, så jag smög in i förrådet och fotade av innehållsförteckningarna. Och när jag läste vad det var jag sörplade i mig så blev jag både äcklad och ledsen, och från den dagen drack jag faktiskt aldrig mer någon maskinchoklad.
Man hade ju visserligen kunnat bli misstänksam redan när man på kaffemaskinen läser att det inte ens heter ”kaffe med mjölk” utan ”kaffe med vitt”. Pulvret är alltså så långt från mjölk att man inte ens med god vilja längre kan kalla det mjölk, utan istället sörplar man i sig någon konstig mix av vegetabiliskt fett och tillsatser som har fått det fiffiga namnet ”vitt”.
Jag säger inte att tillsatser är ohälsosamma, inte heller att dom nödvändigtvis är onaturliga (C-vitamin har ju ett E-nummer t.ex.), men av allt jag har läst om hälsa så verkar det som att vår kropp faktiskt funkar bäst på naturligt käk. Och att många tillsatser ofta finns i ganska hårt processade produkter med ganska lågt näringsvärde. Och att vi behöver gott om näring för att fungera optimalt. När jag står och lagar mat hemma så händer det ju aldrig att jag stoppar i lite E472e... Nånstans har logistiken kring maten som produceras och som vi köper blivit så naturfrämmande att man måste lösa det med hjälp av tillsatser. Eller så ska det bara helt enkelt vara billigt. Att det är billigt skit spelar mindre roll.
Jag är skeptisk. Och försöker att undvika processad tillsatsmat. Men jag är inte heller sen att hålla med om att det kan vara svårt, när man står där trött och stressad och inte orkar hålla på att vara så jävla principfast utan bara ”ge mig nåt att käka omedelbart så jag får det överstökat förihelvete”.
Och det är i dom situationerna jag hade blivit så glad om det hade varit enklare att hitta BRA färdigmat att köpa!...
