Mat och hälsa... Vad ska vi göra åt det här?!

[Raderad medlem 6459]

@Wysiwyg Wow!

Jag tog för övrigt också tag i min överarm, funderade över vad som menas med "disksvamp" och sen bestämde jag mig för att äh, skit jävla samma. Men många gånger har jag nypt, rynkat på näsan och fått dåligt samvete över mig själv. Gräsligt verkligen

 

[Raderad medlem 6459]

I så fall får vi nöja oss med att inte komma överens i åtminstone den här tråden.

Du får nog räkna med att så länge du 1) utvärderar andras utseenden negativt tillsammans med 2) förstärkningar i form av vad nån snubbig kille tyckte så kommer folk att reagera. Och det gör mig så lycklig att se att folk gör just det (reagerar alltså ). Läs @Wysiwyg s inlägg - det är fullkomligt lysande!

 

[Vitavi]

Och mitt ex tyckte att jag var den vackraste person han träffat, trots att jag kände mig som en vandrande flodhäst med mina 97 kg och bristningar överallt. Smaken är som baken och vad andra tycker om ens utseende ska inte definiera vem man är eller vem man vill vara. Det bästa hade ju varit om man kunde tycka om sig själv för den man är, oavsett om man enligt alla världens skalor väger för mycket eller för lite. Man kan vara mjuk och elastisk, hård och spänstig, ha för mycket fett eller för lite fett eller "lagom". Det är individuellt. Jag tror att tjejen med "disksvampsarmarna" var attraktiv ändå - i någon annans ögon. En person avgör inte hur världens alla människor ska se ut, samtidigt som alla världens människor inte har rätt att avgöra hur en individ ska se ut.

Visst kan man tycka om sig själv som man är men inlägget var ju ett svar på att hälften av alla tjejer är feta trots normalt BMI. För mkt fett är INTE hälsosamt och leder till ökad risk för sjukdomar. Därför kanske man inte borde vara nöjd om man hAr en ohälsosam vikt

 

[_Charlotte_]

@Wysiwyg Även jag tog direkt runt överarmen och funderade på om den var disksvampig eller inte. Det är ju lite det som är hela grejen, den här diskussionen borde inte ens finnas. Vi borde inte sitta här och nästan undermedvetet känna efter om våra armar känns som disksvampar för det spelar ingen jävla roll.

Lite upptagen nu så jag hinner inte läsa alla svar så noga, men kul att så många åsikter trillat in iallafall och att det väcker diskussion!

 

[Raderad medlem 6459]

Visst kan man tycka om sig själv som man är men inlägget var ju ett svar på att hälften av alla tjejer är feta trots normalt BMI. För mkt fett är INTE hälsosamt och leder till ökad risk för sjukdomar. Därför kanske man inte borde vara nöjd om man hAr en ohälsosam vikt

Den här tråden handlar inte om fetma, den handlar om ätstörningar och skönhetsideal. Är du orolig för galopperande fetmaepidemier kan du säkert starta en tråd om det, om du vill .

För övrigt tycker jag att man absolut jättegärna får vara nöjd även om man är överviktig. Det är denne personens kropp och val och liv och är den nöjd och glad är jag nöjd och glad. Skulle aldrig falla mig in att uttala mig som du gör, att vissa inte borde vara nöjda med sig själva om de har en viss vikt. Unket jävla uttalande tycker jag.

 

[_Charlotte_]

Visst kan man tycka om sig själv som man är men inlägget var ju ett svar på att hälften av alla tjejer är feta trots normalt BMI. För mkt fett är INTE hälsosamt och leder till ökad risk för sjukdomar. Därför kanske man inte borde vara nöjd om man hAr en ohälsosam vikt

Jo, nöjd med sig själv bör man vara oavsett om man väger 40, 60, 80 eller 100 kg. För det är ju inte personen det är fel på. Personen kanske har för hög andel kroppsfett för att det ska vara riktigt sunt, då kan vikten/fettprocenten vara ett problem för personen. Men personen själv har all rätt i världen att vara nöjd med sig själv och bör vara det. För hen är alldeles utmärkt oavsett vikt.

Lägger in en citat som jag tycker är så himla bra:

Du är inte normalviktig, överviktig eller underviktig. Du är jätteviktig.

 

[pulkaskurk]

Ett bra sätt att komma tillrätta med ideal och kroppshets är att sluta omnämna (framförallt) tjejer som i inlägget ovan. Jag förstår att du inte menade något illa med det men genom att berätta skräckhistorier om tjejer som armar som disksvampar spär man på normen att tejejer med vissa kroppsliga attribut inte duger.

Jag ska erkänna att jag själv tog tag i min överarm och grep tag. Och ja, den känns som en disksvamp.

Istället för att bara slå ifrån dig med att "vi har tydligen inte samma åsikter", fundera istället på varför du fick kritiken och varför du skrev inlägget som du gjorde. 1. disksvamparmar är inte önskvärda och 2. killar kommer inte gilla tjejer som har såna armar. Helt i ordning med det rådande idealet och patriarkatet alltså.

Jag ska erkänna att jag fått mothugg både för saker jag skrivit här och på andra ställen och just då var det inte så kul kanske, försvarade min ståndpunkt noga. Men kritiken fick mig att tänka till och nu funderar jag mer på varför jag tycker vissa saker och varför jag uttrycker dem.

Jag håller inte med dig.

Att vara tjock får man säga för att det är ohälsosamt men det är lika ohälsosamt att ha en "pommes frites kropp" eller som @Red_Chili uttryckte sig att det var som en disksvamp att ta i.
Man kan vara smal och ha alldeles för hög fettthalt i kroppen vilket är farligt för framförallt de inre organen som tex fettlever.
Jag tolkar det som att det var precis så Red_Chilis vän menade.

Normalviktig och vältränad med en sund fetthalt i kroppen torde ju vara det man eftersträvar för att må så bra som möjligt.
För mycket fett på insidan av kroppen är mycket farligare än det på utsidan och det är inget som märks i första taget.

 

[LindgrenV]

Visst kan man tycka om sig själv som man är men inlägget var ju ett svar på att hälften av alla tjejer är feta trots normalt BMI. För mkt fett är INTE hälsosamt och leder till ökad risk för sjukdomar. Därför kanske man inte borde vara nöjd om man hAr en ohälsosam vikt

Varför skulle man inte få vara nöjd? För mycket fett kanske inte är hälsosamt, men att trycka ned sig själv för det är inte heller hälsosamt. Och är det något vi människor är bra på är det att trycka ned oss själva pga. vårt utseende. Det finns mer allvarliga sjukdomar än fysiska. Psykiska tillstånd är minst lika allvarliga och de är vi duktiga på att skapa hos oss själva oavsett vad vi väger. Du kan vara normalviktig och ha så dåligt självförtroende att du bara vill dö, medan du kan vara överviktig och inse att du ändå mår ganska bra - även om risken för hjärtproblem ökar. Nej, fetmaepidemin kanske inte är bra - men något som är minst lika illa är epidemin av dåligt psykiskt mående hos både vuxna och unga. Som kommer av att bland annat folk som du, påpekar att det inte är okej att vara nöjd med sig själv för att man ser ut på ett visst sätt.

Jag är överviktig, ja. Jag har inte alltid varit det, nej. Jag har till och med varit underviktig en tid i mitt liv. Oavsett vad jag väger, har jag väl all rätt att tycka om mig själv? Jag är högst medveten om min vikt och vad en för hög sådan kan ställa till med. Men det är mitt problem, right? Samma sak som att någon annans undervikt är dennes problem och en tredjes övervikt är dennes problem. De får vara hur nöjda och vackra de än vill, det har jag ingen rätt att säga till om. Alla har rätt att vara vackra och nöjda!

 

[pulkaskurk]

@LindgrenV

Varför ska någon vara nöjd med att vara ohälsosam?

Att tycka om sig själv och ha bra självkänsla tycker jag alla bör ha och jag unnar alla det.
Men det betyder ju inte att man ska vara nöjd med att vara ohälsosam.
I min värld är det två vitt skilda saker.

 

[LindgrenV]

Jag känner att det är upp till var och en faktiskt. Sen skiljer jag också på att vara nöjd och att tycka om sig själv. Jag själv är inte nöjd - men jag tycker om mig själv ändå. Men jag tycker inte att jag har rätten att bestämma om någon annan ska vara nöjd eller inte. Hur överviktig personen än är. Anser läkare att man måste gå ned i vikt för att man är hälsofarlig för sig själv, ja då får man väl göra något åt det - men personen kan ju ändå känna sig nöjd. Personen kan gå ned tio kg och sedan fortsätta vara nöjd. Acceptans och respekt, för sig själv och andra. Vi kan inte styra över andra hur gärna vi än vill, vi kan inte styra hur andra tycker och tänker men man kan försöka att leda och stötta, visa alternativ och vara en bra vän.

Men återigen - varför ska man inte få vara nöjd med att vara ohälsosam? Att vara nöjd är en känsla. Har jag rätt att avgöra hur en annan människa ska känna?

 

[Raderad medlem 6459]

@LindgrenV Ja och jag fattar ärligt talat inte, måste man gå till en läkare eller nåt som kan okeja en innan man får vara nöjd med sig själv? Hur funkar det rent praktiskt liksom.

 

[pulkaskurk]

Du missförstår mig

 

[LindgrenV]

Du missförstår mig

Då får du gärna förtydliga dig!

 

[LindgrenV]

@LindgrenV Ja och jag fattar ärligt talat inte, måste man gå till en läkare eller nåt som kan okeja en innan man får vara nöjd med sig själv? Hur funkar det rent praktiskt liksom.

Man kan ju faktiskt vara minst lika ohälsosam om man är underviktig eller normalviktig, som när man är överviktig. Men då är man ju inte fet så då får man ju vara nöjd

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tycker snarare att det blivit normativt att vara överviktig. Det är bara se sig om på stan så inser man att det problemet är betydligt större än att folk är underviktiga.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker snarare att det blivit normativt att vara överviktig. Det är bara se sig om på stan så inser man att det problemet är betydligt större än att folk är underviktiga.

Fast ätstörningar innebär ju inte bara att folk är underviktiga? TS talar ju om psykiskt dåligt mående och ingenting annat.

 

[LindgrenV]

Jag tycker snarare att det blivit normativt att vara överviktig. Det är bara se sig om på stan så inser man att det problemet är betydligt större än att folk är underviktiga.

Det värsta problemet är väl att samhället inte accepterar vanliga människors utseende och vikt. Vi accepterar inte oss själva och det leder till dåligt mående rent psykiskt, något som faktiskt slår hårdare mot befolkningen än fysiska problem gör.

 

[LindgrenV]

Dåligt psykiskt mående leder till sjukdom och DÖD. Självmordsstatistiken är HÖGRE än dödliga utfall i trafikolyckor, varav det sista är något vi läser om var och varannan dag. Då får man dessutom räkna med att det finns ett ENORMT mörkertal i självmordsstatistiken, varav en stor del gömmer sig även i trafikolyckorna. Varför man väljer att ta livet av sig grundar sig i stor del på samhällets sjuka ideal - du ska prestera, du ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, jobba och tycka och tänka och agera på ett visst sätt. Och när vi inte klarar det mår vi dåligt och får destruktiva tankar. Vi skadar oss själva med fysiskt - vi dränker vår ångest i för mycket mat eller i svält.

Vi försöker uppnå åtminstone ett ideal för att vi någonstans tänker att vi kanske kan känna oss lite bra av att vara "smala och snygga". För det är så samhället vill ha oss. Men så lyckas vi inte med det och usch och fy och sate, varför ska vi duga då för? Varför ska vi vara nöjda? Det är ju OHÄLSOSAMT! Vi får hjärtproblem och kanske diabetes när vi blir femtio. Vi får svårt att skaffa barn och DUGER inte. Varför ska vi vara nöjda med det när vi kan vara smala och snygga och stoppa fingrarna i halsen och gråta lite och undra varför världen är ett jävla helvete och varför inte just jag föddes snygg och smal? För det är ju hälsosamt! För jag är ohälsosam som är så vidrigt tjock och säkert kommer få en hjärtattack av fetma om fyrtio år.

Eller?

 

[LindgrenV]

Dåligt psykiskt mående leder till sjukdom och DÖD. Självmordsstatistiken är HÖGRE än dödliga utfall i trafikolyckor, varav det sista är något vi läser om var och varannan dag. Då får man dessutom räkna med att det finns ett ENORMT mörkertal i självmordsstatistiken, varav en stor del gömmer sig även i trafikolyckorna. Varför man väljer att ta livet av sig grundar sig i stor del på samhällets sjuka ideal - du ska prestera, du ska se ut på ett visst sätt, vara på ett visst sätt, jobba och tycka och tänka och agera på ett visst sätt. Och när vi inte klarar det mår vi dåligt och får destruktiva tankar. Vi skadar oss själva med fysiskt - vi dränker vår ångest i för mycket mat eller i svält. Vi försöker uppnå åtminstone ett ideal för att vi någonstans tänker att vi kanske kan känna oss lite bra av att vara "smala och snygga". För det är så samhället vill ha oss. Men så lyckas vi inte med det och usch och fy och sate, varför ska vi duga då för? Varför ska vi vara nöjda? Det är ju OHÄLSOSAMT! Vi får hjärtproblem och kanske diabetes när vi blir femtio. Vi får svårt att skaffa barn och DUGER inte. Varför ska vi vara nöjda med det när vi kan vara smala och snygga och stoppa fingrarna i halsen och gråta lite och undra varför världen är ett jävla helvete och varför inte just jag föddes snygg och smal? För det är ju hälsosamt! För jag är ohälsosam som är så vidrigt tjock och säkert kommer få en hjärtattack av fetma om fyrtio år.

Eller?

Ursäkta rant. Jag blev lite... Känslosam.

 

[Ryttaren]

Så länge som om det inte stör din hälsa, så är det inga problem med hur mycket man väger.
Om någon vill träna, bra för dom! Det leder till styrka och bra kondition.
Fast, det finns också sådana som klankar på t.ex smalare, med allt det där "Real women have curves" och "Real men go for curves, only dogs go for bones" vilket jag tycker är kränkande emot personer som är smala. Tänk om dom inte kan gå upp i vikt? Eller för motsatsen, tänk om dom inte kan gå ner? Varför ska man klaga på någon som ser ut på ett annat sätt?
Jag tycker att vi ska respektera varandra, vi ser ut som vi ser ut och ingen ska klanka ner på en för det. Annars så har dom nog väldigt lite tid på sina händer.
Man ska acceptera sig själv, så borde man må bra.