Mat och hälsa... Vad ska vi göra åt det här?!

[Tassetass]

Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt. Skulle önska att vuxna människor kanske tänkte ett steg längre.

Det är absolut inte så enkelt, men jag tror absolut det är ett steg i rätt riktning att tankar och rädslor kommer upp på bordet och blir bemötta.

Det finns i princip inget här i världen som är odelat positivt, nästan vad det än gäller får man ta det onda med det goda.

 

[Emtherlia]

@Niyama Hur skulle du hellre se att vi gör? Så som det är nu så är samhället viktfixerat och det går inte att ändra på en dag. Är det bättre att hålla inne med sina tankar och må kanske sämre eller är det bättre att lufta dem och må bättre men kanske att andra mår sämre av det? Eller finns det kanske ett tredje alternativ?

Jag tror dessutom att många faktiskt mår bättre av att läsa om att alla inte alltid känner sig så himla perfekta som exempelvis facebook alltid visar.

 

[Hagens_Zorba]

kl

Ska man inte få vilja gå ner i vikt för att man är normalviktig?
Tycker fetman i samhället är betydligt värre än folks vilja att röra på sig och leva sunt, utan sockerberoende.

 

[zassoo]

Jag vill också försvara Beachtråden. Namnet är ju ganska missvisande Vet inte hur många gånger folk har hoppat in i tråden och frågat vad vi har för mål för "beachen", ofta svarar flera stycken att de aldrig ens är på stranden Eller @Mammas som trodde det var en pro-ana-tråd (Hej Mammas! )
Min bild av tråden är att alla som skriver där helt enkelt vill må bra. Det är en himla fin och peppig stämning, samtidigt som många vågar öppna upp och skriva om problem man har. Visst pratas det vikt ibland, men jag ser det inte som ett problem. Om någon börjar få ohälsosamma tankar om mat eller vikt slås det på stora trumman direkt, sådant bagatelliseras inte.

 

[Red_Chili]

Även jag undrar vad man egentligen skulle göra. Nu är jag inte med i beachtråden, men nog har jag haft skev inställning till mig själv, min kropp och allt sådant. Vad som hände när jag kollade på bilder andra la upp där de pratade om att de var nöjda med sig själva trots att de var tjockare än vad jag ville vara? Jo, jag tänkte bara "Fy vad hemskt, tänk att kunna nöja sig med det".

Hade jag på den tiden sett någon smalare person som ändå försökte gå ner i vikt så hade jag säkert läst vidare för att se vilka tips personen fick. Om personen i det läget hade fått bra tips på hur man kunnat tänka istället, ja då hade jag säkert också läst dem. Kanske de inte hade fastnat där och då, men det hade varit betydligt mer ett steg i rätt riktning än att bara titta på "tjocka" personer och få höra hur nöjda de var med varandra.

Saker jag hade gillat:
Att klädaffärer skippade superretucherade, pinnsmala fotomodeller. (Vissa visar idag kläder på hemsidan utan att någon modell visar upp dem. Underbart bra!)
Att tidningar som "Må Bra" och liknande slutade skriva enbart om bantning. (Morsan prenumererar på den tidningen. Jag hatar den)
Att folk kunde börja vara snälla mot varandra. Ge varandra komplimanger, skit samma vad de handlar om bara de är ärliga!
Att folk började berätta för varandra vad de uppskattar med vänner och bekanta. Betona hur underbart det är att kunna få hjälp, förklara hur trevligt det är att hitta på saker tillsammans osv.

Om folk sedan kunde sluta att tex gå på shoppingrunda tillsammans och istället tog sig ut på en skogspromenad ihop, då hade det nog blivit skillnad. Visst måste man köpa kläder ibland och shoppa andra saker, men många verkar ha en smått överdriven konsumtion av sådana saker. Även om mycket trycks upp i ansiktet på en via reklam och tv-program så går det faktiskt att säga "Nej, jag behöver inte det här!" och om inte det finns någon efterfrågan på utseendefixerade program m.m. ja då kommer de som skapar tv och reklam tvingas ändra inriktning.

 

[Vitavi]

Det här är ett ganska seriöst ämne. Jag är nämligen på riktigt orolig för "oss", vi i den lite yngre generationen. Framförallt de som är ännu yngre än vi som skriver här, killar och tjejer som växer upp nu.
Varför är jag orolig? Jo, därför att jag överallt ser ätstörda tankar och vridna kroppsideal. Överallt.

Det är bara att titta här på Ungdom de senaste dagarna. Vi har trådar där folk berättar vad de har ätit, oroväckande ofta äts det på tok för lite. Vi har trådar där folk ber om hjälp att hitta kläder till sina kroppar där de tydligt har en skev bild av hur de faktiskt ser ut. Vi har beachtrådar där folk tränar för att få en snygg sommarkropp. Visst är det positivt att äta bra och röra på sig, men var är trådarna om psykisk hälsa och att må bra på insidan? Var är trådarna om hur man gör för att känna sig fin även utan drömkroppen?

Inte bara här, utan överallt. Instagram, tumblr, facebook, weheartit, överallt vimlar det av smalhets och bantningspepp och stenhårda ideal.

På allvar, vad ska vi göra åt det här? Det är vi som är unga nu, det är våra småsyskon, kusiner, framtida barn som växer upp bland all denna smalhets. Fokus läggs på att ha luft mellan låren och tydliga nyckelben, det psykiska måendet göms och tigs ihjäl. Hur kan vi förändra det här? Inte bara just här på buke. Här tycker jag vi är ganska duktiga på att peppa varandra att släppa hetsen och den negativa självbilden. Men hur gör vi för att få samhället på rätt köl?

Är jag den enda som känner stor oro för de yngre generationerna pga att de äter för MKT? Hur många av dagens barn sitter inte vid dator och tv hela sin fritid och äter chips och godis? Tycker detta är ett mkt större problem än den smalhets du beskriver.. När ca 50 % av befolkningen är överviktiga och barnfetman ökar..
Och visste ni att hälften av alla unga kvinnor med normalt BMI har för mycket kroppsfett och därmed är feta?

 

[Red_Chili]

Och visste ni att hälften av alla unga kvinnor med normalt BMI har för mycket kroppsfett och därmed är feta?

Det påminner mig om en sak som mitt ex berättade för mig en gång för flera år sedan. Han hade av någon anledning tagit tag runt överarmen på någon tjej. Tydligen hade fingrarna då sjunkit in armen som om hon var disksvamp, trots att hon var smal. Hon hade alltså inte några muskler alls i kroppen utan var smal bara för att hon inte åt speciellt mycket. Extremt oattraktivt tyckte mitt ex som är fd bodybuilder, och det är väl därför jag kommer ihåg det så tydligt, jag ville inte bli likadan och oattraktiv i hans ögon då Kanske är det därför som jag idag gärna skulle bli av med en del fett på kroppen trots att jag redan har XS-S i kläder, MEN jag skulle också behöva gå upp 3-4kg i vikt. Den vikten vill jag ha i muskelmassa, inte fett.

 

[Niyama]

@Niyama Hur skulle du hellre se att vi gör? Så som det är nu så är samhället viktfixerat och det går inte att ändra på en dag. Är det bättre att hålla inne med sina tankar och må kanske sämre eller är det bättre att lufta dem och må bättre men kanske att andra mår sämre av det? Eller finns det kanske ett tredje alternativ?

Jag tror dessutom att många faktiskt mår bättre av att läsa om att alla inte alltid känner sig så himla perfekta som exempelvis facebook alltid visar.

Ja, det finns ett tredje alternativ. Dels kan man faktiskt tänka ett steg längre innan man lägger ut en bild och skriver att x antal kg ska bort trots att bilden visar en helt normalviktig kropp. Dels kan man diskutera utifrån perspektivet "mina tankar är problemet", inte "det där kg som jag har gått upp är problemet". Det görs ju även i tråden.

Fast det är ju det perfekta som eftersträvas i de fall jag skriver om? Att det är viktigt huruvida man väger ett halvt kg mer eller mindre!

 

[Raderad medlem 6459]

Tydligen hade fingrarna då sjunkit in armen som om hon var disksvamp, trots att hon var smal. Hon hade alltså inte några muskler alls i kroppen utan var smal bara för att hon inte åt speciellt mycket. Extremt oattraktivt tyckte mitt ex som är fd bodybuilder [...]

Det viktigaste för henne kanske inte var att vara attraktiv för nån bodybuilder? Hon kanske helt enkelt såg ut så bara.

 

[Emtherlia]

@Niyama fast då uppfattar vi det olika. Jag tycker faktiskt många skriver att de vet att det sitter i hjärnan och att man kanske aldrig kommer bli nöjd oavsett hur mycket man går ner. Och istället försöker förhålla sig till det och försöker ändra sina tankar.

 

[Red_Chili]

Det viktigaste för henne kanske inte var att vara attraktiv för nån bodybuilder? Hon kanske helt enkelt såg ut så bara.

Jag har aldrig påstått annat. Däremot är just den händelsen (eller ja, berättelsen) något jag tänker på då och då när folk nämner att de vill bli smala, smala, smala och absolut måste äta pyttelite för det (och alltså inte blir smala genom att träna något). Oavsett vem man vill attrahera eller inte så tror jag själv inte att det är sunt att hålla sig smal enbart genom att äta lite, jag är tvärt om övertygad om att man mår bättre på alla sätt och vis om man också tränar en del. Hur man sedan tränar, ja det är ju upp till var och en att hitta något man trivs med, men jag tror inte att man mår bra i längden av att bara sitta stilla framför en dator oavsett vad vågen eller måttbanden visar för siffror.

Kan tillägga att jag har vänner som är extremt spinkiga och inte KAN gå upp i vikt och inte KAN träna pga sjukdomar osv, så jag är väl insatt i hur de som har det så kan tvingas leva sina liv. Dock tror jag att de allra flesta i Sverige inte tillhör en sådan kategori människor.

 

[Niyama]

Jag har aldrig påstått annat. Däremot är just den händelsen (eller ja, berättelsen) något jag tänker på då och då när folk nämner att de vill bli smala, smala, smala och absolut måste äta pyttelite för det (och alltså inte blir smala genom att träna något). Oavsett vem man vill attrahera eller inte så tror jag själv inte att det är sunt att hålla sig smal enbart genom att äta lite, jag är tvärt om övertygad om att man mår bättre på alla sätt och vis om man också tränar en del. Hur man sedan tränar, ja det är ju upp till var och en att hitta något man trivs med, men jag tror inte att man mår bra i längden av att bara sitta stilla framför en dator oavsett vad vågen eller måttbanden visar för siffror.

Fast på vilket sätt är det då relevant vad nån bodybuilder tycker är attraktivt? Att motionera för att må bra, självklart! Dock tvivlar jag på att man behöver ha värsta armmusklerna för hälsans skull.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har aldrig påstått annat. Däremot är just den händelsen (eller ja, berättelsen) något jag tänker på då och då när folk nämner att de vill bli smala, smala, smala och absolut måste äta pyttelite för det (och alltså inte blir smala genom att träna något). Oavsett vem man vill attrahera eller inte så tror jag själv inte att det är sunt att hålla sig smal enbart genom att äta lite, jag är tvärt om övertygad om att man mår bättre på alla sätt och vis om man också tränar en del. Hur man sedan tränar, ja det är ju upp till var och en att hitta något man trivs med, men jag tror inte att man mår bra i längden av att bara sitta stilla framför en dator oavsett vad vågen eller måttbanden visar för siffror.

Och jag tycker att vad det innebär att vara hälsosam har noll och ingenting att göra med om nån snubbe tyckte att man var oattraktiv för att man kändes som en disksvamp. Faktum är att jag tyckte att hela det inlägget var osympatiskt, man behöver liksom inte recensera tjejers kroppar så och definitivt inte slänga in påpekan om vad nån snubbe faktiskt tyckte. Vad han tyckte är väl helt jädra ointressant?

Kvinnors kroppar och hälsa har ingenting att göra med vad män just nu råkar föredra.

 

[Raderad medlem 6459]

Dock tvivlar jag på att man behöver ha värsta armmusklerna för hälsans skull.

Ja, det gör jag med. Överhuvudtaget kan jag tycka att man inte behöver vara nedlåtande och utvärdera andras hälsa utifrån hur deras armar känns. Vad vet andra människor om 1) hur jag vill ha min kropp, 2) hur jag sköter min kropp, 3) hur min kropp funkar? Inte ett jävla dugg. Och skulle nån peta på mina armar och våga knysta nåt om att jag behöver träna/att killar inte gillar tjejer som bara är smala men otränade eller nåt sånt skulle den få veta att den lever.

(givetvis inte riktat till dig, bara lite allmänt sådär)

 

[Red_Chili]

Äh, jag ger mig, det känns som om ni väljer att helt missuppfatta hela poängen med det jag skrev. Ikväll får jag alltså nöja mig med att vara en osympatisk idiot som är nedlåtande och nedvärderande mot andra.

 

[Niyama]

Äh, jag ger mig, det känns som om ni väljer att helt missuppfatta hela poängen med det jag skrev. Ikväll får jag alltså nöja mig med att vara en osympatisk idiot som är nedlåtande och nedvärderande mot andra.

Jag väljer inte att missuppfatta nånting Jag läser vad du skriver.

 

[Niyama]

Ja, det gör jag med. Överhuvudtaget kan jag tycka att man inte behöver vara nedlåtande och utvärdera andras hälsa utifrån hur deras armar känns. Vad vet andra människor om 1) hur jag vill ha min kropp, 2) hur jag sköter min kropp, 3) hur min kropp funkar? Inte ett jävla dugg. Och skulle nån peta på mina armar och våga knysta nåt om att jag behöver träna/att killar inte gillar tjejer som bara är smala men otränade eller nåt sånt skulle den få veta att den lever.

(givetvis inte riktat till dig, bara lite allmänt sådär)

Ja, jag har just nu för mycket fett på kroppen (för att det ska vara helt hälsosamt). Jag vet det, men ändå skulle inte jag uppskatta om andra människor skulle utvärdera min kropp! Möjligtvis min läkare, om det skulle vara relevant. Andra ska ge fan i det, tycker jag. Och om det dessutom handlar om vad killar gillar?!

 

[Red_Chili]

Jag väljer inte att missuppfatta nånting Jag läser vad du skriver.

I så fall får vi nöja oss med att inte komma överens i åtminstone den här tråden.

 

[LindgrenV]

Det påminner mig om en sak som mitt ex berättade för mig en gång för flera år sedan. Han hade av någon anledning tagit tag runt överarmen på någon tjej. Tydligen hade fingrarna då sjunkit in armen som om hon var disksvamp, trots att hon var smal. Hon hade alltså inte några muskler alls i kroppen utan var smal bara för att hon inte åt speciellt mycket. Extremt oattraktivt tyckte mitt ex som är fd bodybuilder, och det är väl därför jag kommer ihåg det så tydligt, jag ville inte bli likadan och oattraktiv i hans ögon då Kanske är det därför som jag idag gärna skulle bli av med en del fett på kroppen trots att jag redan har XS-S i kläder, MEN jag skulle också behöva gå upp 3-4kg i vikt. Den vikten vill jag ha i muskelmassa, inte fett.

Och mitt ex tyckte att jag var den vackraste person han träffat, trots att jag kände mig som en vandrande flodhäst med mina 97 kg och bristningar överallt. Smaken är som baken och vad andra tycker om ens utseende ska inte definiera vem man är eller vem man vill vara. Det bästa hade ju varit om man kunde tycka om sig själv för den man är, oavsett om man enligt alla världens skalor väger för mycket eller för lite. Man kan vara mjuk och elastisk, hård och spänstig, ha för mycket fett eller för lite fett eller "lagom". Det är individuellt. Jag tror att tjejen med "disksvampsarmarna" var attraktiv ändå - i någon annans ögon. En person avgör inte hur världens alla människor ska se ut, samtidigt som alla världens människor inte har rätt att avgöra hur en individ ska se ut.

 

[Wysiwyg]

Tydligen hade fingrarna då sjunkit in armen som om hon var disksvamp, trots att hon var smal. Hon hade alltså inte några muskler alls i kroppen utan var smal bara för att hon inte åt speciellt mycket. Extremt oattraktivt tyckte mitt ex som är fd bodybuilder, och det är väl därför jag kommer ihåg det så tydligt, jag ville inte bli likadan och oattraktiv i hans ögon då Kanske är det därför som jag idag gärna skulle bli av med en del fett på kroppen trots att jag redan har XS-S i kläder, MEN jag skulle också behöva gå upp 3-4kg i vikt. Den vikten vill jag ha i muskelmassa, inte fett.

Ett bra sätt att komma tillrätta med ideal och kroppshets är att sluta omnämna (framförallt) tjejer som i inlägget ovan. Jag förstår att du inte menade något illa med det men genom att berätta skräckhistorier om tjejer som armar som disksvampar spär man på normen att tejejer med vissa kroppsliga attribut inte duger.

Jag ska erkänna att jag själv tog tag i min överarm och grep tag. Och ja, den känns som en disksvamp.

Istället för att bara slå ifrån dig med att "vi har tydligen inte samma åsikter", fundera istället på varför du fick kritiken och varför du skrev inlägget som du gjorde. 1. disksvamparmar är inte önskvärda och 2. killar kommer inte gilla tjejer som har såna armar. Helt i ordning med det rådande idealet och patriarkatet alltså.

Jag ska erkänna att jag fått mothugg både för saker jag skrivit här och på andra ställen och just då var det inte så kul kanske, försvarade min ståndpunkt noga. Men kritiken fick mig att tänka till och nu funderar jag mer på varför jag tycker vissa saker och varför jag uttrycker dem.