M
Moniq
Hittade i morse en svårt skadad främmande katt i vår lada.
Gick genom stallet för att komma till betet och titta till hästarna. Av någon konstig anledning öppnade jag dörren till ladan och tittade in. Varför vet jag inte, men där såg jag en söt liten katt ligga hopkrupen i halmen mellan några baljor.
Vi brukar ju ha problem med vildkattor, men när denna kissen fick syn på mig började den jama i högan sky och släpade sig mödosamt mot mig. När jag gick fram till kissen så var den helt orädd, gnuggade kinden mot min hand, tittade sen bedjande på mig med sina vackra ögon och jamade så den nästan ylade. - Då kände jag stanken. Hela bakkärran var totalt krossad och benpiporna stack ut överallt
. Med största sannolikhet påkörd för ett bra tag sedan.
Rusade in till gubben och bad honom springa efter jägaren som jag sett stod på pass vid grannåkern. Själv visste jag inte vad jag skulle göra så jag gick ut till kissen med lite ljummen gräddmjölk och lite burkmat. Jag har aldrig sett en sån tacksam katt, vilken blick jag fick. Den blicken gick rakt in i hjärtat. Så törstig och hungrig den var, drack och åt en bra stund.
Jag visste ju att kissen var så skadad att där inte fanns någon återvändo, men att det kunde finnas en sån livskraft i ett såpass skadat djur är otroligt. Jag hoppas att den fina kissen inte kände av sina skador längre, intalar mig i varje fall det eftersom den åt och drack.
Gubben kom tillbaks och meddelade att jägaren bara hade kulvapen och inte ville riskera att skadskjuta katten, så då fanns det bara en sak att göra.
Försiktigt lyfte jag ner kissen i en transportbur och så åkte vi direkt till veterinären som fick avliva den.
När kissen hade fått somna in undersökte vi skadorna lite bättre, till och med veterinären var tagen och sa "herre gud" när han vände på katten. Han trodde katten gått mycket längre än en vecka med detta. Den var så skadad att det inte funnits något att göra även om katten kommit under vård tidigare.
För första gången sen vår lilla kattmamma blev överkörd för 1½år sedan här hemma av grannbondens traktor, kände jag en tacksamhet över att hon dog på en gång, snabbt och smärtfritt och inte behövt råka ut för vad denne lille kisse gått genom.
Just nu känns det svårt för den lilla kissen ligger i en ljusblå plastsäck i bilen. Skall ringa runt till grannarna när de kommit hem från jobb ikväll utifall katten hör hemma hos någon av dem. Annars begraver vi den i skogen här bredvid.
Inget halsband, ingen öronmärkning men det var en kastrerad hane och mycket orädd och tillgiven, trots de fruktansvärda skadorna. Så den har säkert en kär familj där ute någonstans som saknar sin älskade kisse.
Ja du lilla kisse, jag gjorde så gott jag kunde, även om jag inte kunde hjälpa dig mer än så här. Men nu kan du springa igen tillsammans med alla våra älskade kissar som inte finns här hos oss längre.
Gick genom stallet för att komma till betet och titta till hästarna. Av någon konstig anledning öppnade jag dörren till ladan och tittade in. Varför vet jag inte, men där såg jag en söt liten katt ligga hopkrupen i halmen mellan några baljor.
Vi brukar ju ha problem med vildkattor, men när denna kissen fick syn på mig började den jama i högan sky och släpade sig mödosamt mot mig. När jag gick fram till kissen så var den helt orädd, gnuggade kinden mot min hand, tittade sen bedjande på mig med sina vackra ögon och jamade så den nästan ylade. - Då kände jag stanken. Hela bakkärran var totalt krossad och benpiporna stack ut överallt
. Med största sannolikhet påkörd för ett bra tag sedan.Rusade in till gubben och bad honom springa efter jägaren som jag sett stod på pass vid grannåkern. Själv visste jag inte vad jag skulle göra så jag gick ut till kissen med lite ljummen gräddmjölk och lite burkmat. Jag har aldrig sett en sån tacksam katt, vilken blick jag fick. Den blicken gick rakt in i hjärtat. Så törstig och hungrig den var, drack och åt en bra stund.
Jag visste ju att kissen var så skadad att där inte fanns någon återvändo, men att det kunde finnas en sån livskraft i ett såpass skadat djur är otroligt. Jag hoppas att den fina kissen inte kände av sina skador längre, intalar mig i varje fall det eftersom den åt och drack.
Gubben kom tillbaks och meddelade att jägaren bara hade kulvapen och inte ville riskera att skadskjuta katten, så då fanns det bara en sak att göra.
Försiktigt lyfte jag ner kissen i en transportbur och så åkte vi direkt till veterinären som fick avliva den.
När kissen hade fått somna in undersökte vi skadorna lite bättre, till och med veterinären var tagen och sa "herre gud" när han vände på katten. Han trodde katten gått mycket längre än en vecka med detta. Den var så skadad att det inte funnits något att göra även om katten kommit under vård tidigare.
För första gången sen vår lilla kattmamma blev överkörd för 1½år sedan här hemma av grannbondens traktor, kände jag en tacksamhet över att hon dog på en gång, snabbt och smärtfritt och inte behövt råka ut för vad denne lille kisse gått genom.
Just nu känns det svårt för den lilla kissen ligger i en ljusblå plastsäck i bilen. Skall ringa runt till grannarna när de kommit hem från jobb ikväll utifall katten hör hemma hos någon av dem. Annars begraver vi den i skogen här bredvid.
Inget halsband, ingen öronmärkning men det var en kastrerad hane och mycket orädd och tillgiven, trots de fruktansvärda skadorna. Så den har säkert en kär familj där ute någonstans som saknar sin älskade kisse.
Ja du lilla kisse, jag gjorde så gott jag kunde, även om jag inte kunde hjälpa dig mer än så här. Men nu kan du springa igen tillsammans med alla våra älskade kissar som inte finns här hos oss längre.
