Jag har väldigt svårt att förstå ditt resonemang som jag följt igenom tråden. För det första så har tingsrätten redan fastslagit att det var
ridklubben som brustit i det ansvar som var deras. citat:
"Genom att låta hästar uppehålla sig i gången.
nGenom att inte se till att sekretariatsdörren inte användes.
nGenom att inte se till att personer inte kom in i gången.
Tingsrätten framhåller dessutom i sin dom att skaderisken hade kunnat förebyggas på ett både billigt och enkelt sätt - något som för övrigt skett efter olyckan. Skadan som Maria Adell drabbades av anses vara en förutsebar följd av att ridklubben struntade i att uppfylla de skadeförebyggande åtgärder som ålegat föreningen."
I dina inlägg låter det som att det är den drabbade själv som var vållande till sin egen olycka, och hade behövt "passning" på tävlingsplatsen. Som besökare kan man inte förväntas räkna med att det står en häst - som inte heller syns - skymd av en vagn, på en plats där inte hästar ska vistas, då man kommer ut genom sekretariatet. Den som behövde passning i det här fallet var i så fall hästägaren som vistades på fel plats, inte besökaren.
Att denna olycka lett till rättegång om vem som bär ansvaret beror inte på "att det börjar lukta USA", utan på att hela hennes liv blev krossat vid olyckan. Hon blev blind, förlorade smak och luktsinne, och blir fort uttröttad numera. Hur ska hon kunna försörja sig resten av sitt liv ? Att utreda ansvarsbiten är ett sätt att kunna förhindra nya olyckor och ett sätt för den drabbade att slippa lida de enorma ekonomiska förluster denna skada kommer att innebära resten av hennes liv. De övriga fysiska och psykologiska förlusterna hon gjort kan inte pengar ersätta... Men om du tänkte till så skulle du kanske förstå varför man tar ansvarsfrågan till tingsrätten.