Man blir hörd utan att någon säger vad man ska göra helt enkelt. Ibland är det väldigt viktigt.
Håller helt med!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Man blir hörd utan att någon säger vad man ska göra helt enkelt. Ibland är det väldigt viktigt.
Nej, det är givetvis inte heller vad jag avser. Men genom uppmärksammandet av sådana här patriarkala fenomen kan man skapa förändring utan att lägga ansvar på varje enskild kvinna att antingen lämna eller uppfostra.
Ja, visst. Men nu diskuterade vi ju kontot mansbebisar? Jag går naturligtvis inte in och bashar kvinnorna som skriver där.
Nej, det påstod jag väl ändå inte att du gjorde? Men genom ett sådant konto kan man uppmärksamma fenomenet och skapa ändring. Det är så jag menar. Vet inte om vi pratar förbi varandra kanske.
"Alla män tjänar på patriarkatet"(citat från kontoinnehavaren idag). Det är som feminism utan intersektionalitet- en problemformulering som skaver och exkluderar (i mina ögon).
Krossa patriarkatet. Och cis-hetero-tvåsamhetsnormen!
Intersektionalism som i att det inte går att föra en kamp för jämställdhet utan att också väga in socioekonomi/hudfärg/funktionshinder mm.Orkar du utveckla lite så hade jag jättegärna läst!
Jag följer också konton som ex nowhitesaviors (så jag försöker upplysa mig själv), men jag har lite svårt att greppa intersektionalitetsinnebörden ibland (typ som här i det du skrev).
Ja, precis det är liksom kärnan i det hela.Det blir lite för jobbigt och komplicerat om man inte har det sämst och och missgynnas mest.
Intersektionalism som i att det inte går att föra en kamp för jämställdhet utan att också väga in socioekonomi/hudfärg/funktionshinder mm.
De som på något sätt inte passar in i den traditionella mansrollen ( tex socioekonomisk bakgrund/hudfärg/könsidentitet/livsprioriteringar) kan förvisso ha det snäppet lättare än en utåt sett kodad kvinna med "samma problem", men de är knappast gynnade sett till hur det hade varit i en jämställd och jämlik tillvaro. Likaså finns det ju väldigt gott om män som fallit offer för mansrollen med allt vad det innebär; att få stryk för visade svagheter, inte ges verktyg för att hantera/uttrycka sitt känsloliv och inte ges utrymme att knyta an emotionellt till sina nära anhöriga.
Jag är vit, normsmal, utåt sett fullt frisk, medelklassbakgrund, kvinna, familj som backar upp mig ekonomiskt så jag vågar leva ut mina drömmar, förhållandevis liten erfarenhet av våld och missbruk, född i ett land med tillgång till sjukvård och utbildning yada yada. Jag tycker patriarkatet skaver, men jag har mina grundbehov tillfredsställda.
En mörkhyad man i USA från en samhällsklass utan tiilgång till sjukvård/sociala skyddsnät/utbildning/arbete, som fått stryk av pappa för att "härdas inför livets hårda skola", inte vågar komma ut som homosexuell av rädsla för sitt liv och som tvingats sälja knark för att ha råd med mat till småsyskon får ju betydligt större "skavsår" av patriarkatet...
Det går inte hantera ett strukturellt förtryck utan att se och ta hänsyn till hur det samspelar med andra. Därmed absolut inte sagt att inte alla ska åtgärdas, eller att alla som brinner för någon del av det måste jobba mot allt.
Men i mina ögon är det naivt och nedsättande att säga att "Alla män gynnas av patriarkatet".
TackDet var fan den bästa förklaringen jag läst! Jag har också svårt att greppa helheten men det låter ju supertydligt när du skriver det sådär. Verkligen tack
Jag fascineras mer av att man orkar följa ett sådant konto än av själva fenomenet, faktiskt. Det är som det är, man undviker dem så gott det går och är glad om man slipper se eländet, typ...Hur har ni det med mansbebisar i ert liv?
Jag följer kontot mansbebisar på instagram som belyser beteendet och jag är fascinerad/bestört över hur mycket svineri kvinnor stått ut med, även jag.
Hur kan t.ex en fullvuxen karl ha ett avancerat tekniskt jobb men inte veta hur en tvättmaskin hanteras.
Eller klassikern "vara barnvakt" när pappan ska ha hand om sina egna avkommor, och dessutom förväntar sig beröm.
Osv i all oändlighet.
Intersektionalism som i att det inte går att föra en kamp för jämställdhet utan att också väga in socioekonomi/hudfärg/funktionshinder mm.
De som på något sätt inte passar in i den traditionella mansrollen ( tex socioekonomisk bakgrund/hudfärg/könsidentitet/livsprioriteringar) kan förvisso ha det snäppet lättare än en utåt sett kodad kvinna med "samma problem", men de är knappast gynnade sett till hur det hade varit i en jämställd och jämlik tillvaro. Likaså finns det ju väldigt gott om män som fallit offer för mansrollen med allt vad det innebär; att få stryk för visade svagheter, inte ges verktyg för att hantera/uttrycka sitt känsloliv och inte ges utrymme att knyta an emotionellt till sina nära anhöriga.
Jag är vit, normsmal, utåt sett fullt frisk, medelklassbakgrund, kvinna, familj som backar upp mig ekonomiskt så jag vågar leva ut mina drömmar, förhållandevis liten erfarenhet av våld och missbruk, född i ett land med tillgång till sjukvård och utbildning yada yada. Jag tycker patriarkatet skaver, men jag har mina grundbehov tillfredsställda.
En mörkhyad man i USA från en samhällsklass utan tiilgång till sjukvård/sociala skyddsnät/utbildning/arbete, som fått stryk av pappa för att "härdas inför livets hårda skola", inte vågar komma ut som homosexuell av rädsla för sitt liv och som tvingats sälja knark för att ha råd med mat till småsyskon får ju betydligt större "skavsår" av patriarkatet...
Det går inte hantera ett strukturellt förtryck utan att se och ta hänsyn till hur det samspelar med andra. Därmed absolut inte sagt att inte alla ska åtgärdas, eller att alla som brinner för någon del av det måste jobba mot allt.
Men i mina ögon är det naivt och nedsättande att säga att "Alla män gynnas av patriarkatet".
Tack! Då var det som jag trodde/tänkte.
Jag tänker att uttalandet ändå gäller i den här debatten. Generellt är det klumpigt, men i ett rum som fokuserar på maktbalansen mellan män och kvinnor så är det andra (det där intersektionaliteten kommer in) liksom bortsett. Liksom, för att kunna ta i problemet att män från alla samhällsklasser har makt över kvinnor (från åtminstone samma samhällsklass).
Att svarta män i USA kan ha det sjukt svårt är också ett problem, men där kan jag tycka att människorättsrörelsen får ta vid och hjälpa? Ska feminister dra alla världens problem (tillsammans med respektive grupp)? Är problemet för den misshandlade mannen som inte vågar komma ut något som ska bakas in i den feministiska rörelsen, eller hör det hemma under människorätt (där jag tycker också feminismen faller in)?
Såklart har problemet fler dimensioner än bara att män gynnas av patriarkatet, men faktum kvarstår fortfarande att ett kön betydligt enklare kan utöva våld på det andra könet.
Bara för att det är så så behöver man inte ta till överdrifter och rena felaktigheter. Reella problem att belysa finns det gott nog om utan att överdriva.
På vilket sätt överdrivs det? För att det är just alla män?