Män som ratas på Tinder - ett potentiellt samhällsproblem?

[athena_arabians]

Tänkte samma sak. Jag har också 7 år på univ bakom mig, är inne på 8:nde. Lever i slitna jeans och stickad tröja. Jag tror inte att jag har nån uppenbar akademi-koppling rent fysiskt.

Instämmer. Jag är akademiker och knatar i allmänhet omkring i jaktcamo (dvs arbetskläder) eller SOA-hoodies...

 

[kökshäxan]

Jag är dock helt övertygad om att skribenten har rätt. Män som "misslyckats" genom hela livet är de som blir NMR etc. Män som har bra betyg och bra förutsättningar i livet blir inte högerextrema terrorister.

Sen är det farligt att tro att alla SD-väljare är arga män från landsbygden, vilket många verkar tro. Det är inte bara arga män från landsbygden som röstar SD. Men det finns en poäng i att killar som har haft det jobbigt i skolan, som inte har utseendet för sig och som har svårt att hitta jobb, partner etc är de som får en sämre självkänsla än de som haft andra förutsättningar. Och en dålig självkänsla tillsammans med att inte vara den skarpaste kniven i lådan ger ju förstås inte de bästa förutsättningarna till ett kritiskt tänkande heller.

Vilka är det tex som hatar Greta mest? Eller som är medlemmar i NMR?

Det stämmer knappast, det visar om inte annat historien, ta IRA som exempel eller vänsterextrema grupper som Röda Armé-fraktionen.

 

[Sharpless]

Det är ju ett komplext problem, och det finns då, vad jag kan se, inte något enkelt sätt att lösa det på. Det är i mångt och mycket fortfarande männens värld vi lever i, men det håller på att ändras. Detta leder ju att det inte fungerar att tänka i samma banor som förr, och eftersom det är männen som har makten, har de* ju inget att vinna på att låta kvinnorna komma in och dela på den (enligt vad de kan se).
Det är ju alltid mycket enklare att skylla på externa faktorer när man misslyckas, eftersom självreflektion kräver energi, och att inse att man inte är eftertraktad med den framtoning man har nu kräver att man tänker efter.

Hade betydligt mer att skriva, när jag kom på tanken att skriva ihop det här inlägget, men när jag väl började skriva försvann tankarna och jag tappade helt bort formuleringarna.


*Ja, jag är man, och ja, jag har och stora brister när det gäller till att göra något åt mig själv. Dock är mitt problem snarare att jag utgår från att jag är usel och värdelös när det kommer till det mesta.

 

[Mia_R]

Instämmer. Jag är akademiker och knatar i allmänhet omkring i jaktcamo (dvs arbetskläder) eller SOA-hoodies...

+ Din särbo är inte högre utbildad än vad du är.

Det går som sagt inte att döma någon efter hur de är klädd eller hur de ser ut på en bild för att bedöma deras utbildning eller deras inkomst. Det finns många som aldrig gjort mer än slutat gymnasiet som har välbetalda jobb och snygga kläder, det finns de som är högutbildade men är arbetslösa och går i trasiga kläder. Många högutbildade äter för mycket och dricker för mycket, många lågutbildade tränar och äter nyttigt.

Att det skiljer i livslängd mellan Danderyd och orter i glesbygd går så bra att förklara med att de i Danderyd har förutom tillgång till välutbildade läkare och privata sjukförsäkringar oftast även ett helt annat skyddsnät än Kent som bor ensam, är sjukpensionär och och har kanske tillgång till en stafettläkare som han träffar 20 minuter om året, på sin höjd.

Majoriteten av alla tror jag inte ens blir ratade på Tinder för de har inte brytt sig i att skaffa något konto där.

 

[kökshäxan]

Det stämmer knappast, det visar om inte annat historien, ta IRA som exempel eller vänsterextrema grupper som Röda Armé-fraktionen.

Eller kanske det är så att lågutbildade blir högerextremister och högutbildade blir vänsterextremister?

 

[Emale]

Jag blev irriterad av artikeln. Jag kan också se att samhällets strukturer är påväg att ändras - Kvinnor har högre krav idag och det drabbar givetvis vissa män. Men jag ser det som en i grunden positiv förändring.

Tidigare accepterade fler kvinnor att leva relationer som var sämre, där de inte fick lika mycket tillbaka som de gav. Idag upplever jag att kvinnors standard har ökat och de män som fortfarande inte respekterar kvinnor eller har tillräckligt att ge i en relation blir ratade i högre utsträckning. Det är sunt och en naturlig förändring i ett samhälle som går åt att bli mer jämställt.

Sedan drabbas även vissa män som är jättefina med mycket att ge men som ändå har svårt med online-dejting och att träffa partner. Men det är ju inte unikt för män utan även många kvinnor är lika drabbade. Vissa egenskaper är mer attraktiva än andra och det räcker inte med att vara "snäll" för att väcka attraktion. Vad gäller Tinder så är det väldigt ytligt och det passar vissa bättre än andra. Sunda personer, oavsett kön, kan hantera att bli ratade även om det gör ont och blir inte extremister för det.

 

[vallhund]

Instämmer. Jag är akademiker och knatar i allmänhet omkring i jaktcamo (dvs arbetskläder) eller SOA-hoodies...

Samma här.

 

[Sol]

Alla studier ljuger ju inte. Kvinnor attraheras av status och bra ekonomi. Det är väl någon typ av trygghetsbehov.

Och det finns även studier som visar att kvinnor i “jämlika” samhällen med väl fungerande socialt nätverk lägger signifikant mindre vikt vid social status och ekonomi än andra. Dvs om vi inte måste försörjas av män skiftar våra preferenser

 

[Inte_Ung]

Problemet är väl hur män hanterar att bli ratade och ensamma.
De slår ilsket tillbaka på omvärlden.
Medan ratade kvinnor slår på sig själva med olika destruktiva beteenden.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror inte män alltid väljs bort pga låg utbildning /låg lön. Däremot tror jag män med lågt driv, som är missnöjda utan att förändra något väljs bort.
Jag har varit tillsammans med och dejtat "snälla killar" som själva sa att de hade svårt att hitta tjejer. Anledningen till att jag gjorde slut i samtliga fall var att jag inte orkade med någon som förväntar sig att tjejen ska komma in och förändra honom och göra honom lycklig. Mitt ex sa ordagrant att han i en relation vill bli omhändertagen och "bara få glida med." Han och de andra jag nämnde ville att tjejen skulle bestämma och fixa allt. De förstod inte när jag sa att jag tyckte det var asjobbigt och att jag kände mig som deras mamma. Det kändes som de hade så höga krav och förväntningar på en relation och förstod inte att de måste själva ta ansvar för att göra sig lyckliga. Partnern kan inte lösa allt med att du mår dåligt, dåligt självförtroende och sånt utan du måste också jobba själv med det.
Det var också svårt att vara med någon som ser sig som så mkt snällare än andra. För när vi hade olika åsikter var det genast alla andra som hade fel ",för han är ju snällast i världen"

Så jag tror att dessa "snälla killar som blir bortvalda " måste förstå att de nog ofta väljs bort för de är svåra att leva med. Kanske inte för alla- men jag har insett att jag behöver ha en man som mår bra och inte är bitter.

 

[_Taggis_]

Problemet är väl hur män hanterar att bli ratade och ensamma.
De slår ilsket tillbaka på omvärlden.
Medan ratade kvinnor slår på sig själva med olika destruktiva beteenden.

Inte konstigt egentligen, eftersom män som grupp fostras i att det alltid är någon annans fel och att kvinnor som grupp fostras i att det är deras eget fel.

 

[Scata]

Vilken konstig artikel Jag undrar vad han ville uppnå med den?
Knappast att få mer sympati från kvinnorna...

Men en sak belyser han ju, att män (som grupp) är tydligen rädda för förändring.


Tack o lov så ser jag en begynnande förändring hos de unga killar och unga män jag har i min omgivning, med större mognad och större ansvarstagande för utbildning, sig själva och samtiden - som inte ser tjejjer och kvinnor som ett hot. Jag hoppas bara att det breder ut sig, sakta men säkert, jag är positiv trots allt

 

[durachiny]

Det är ett väldigt mänskligt fenomen att externalisera problem man har till att inte vara ens eget fel och det gäller i princip oavsett vilken grupp det är och vilket problem det gäller. Är det kvinnor som har problem så är det på något sätt männens fel och vice versa. Vad som är det bakomliggande problemet och därmed lösningen formas av vilka som har problemet och vilken grupp man befinner sig i.

Helst vill man inte tillhöra den dåliga gruppen eller ha ansvar för problemen så då hittar man en förklaringsmodell som skiftar ansvaret till den andra.

Oftast sker diskussioner i ganska homogena miljöer som t.ex. här där det slutar med att alla håller med om vad som är problemet och eftersom gruppen är homogen så är det helst andra gruppens fel. Diskuterar man i en heterogen miljön så blir det extremt polariserat och mest "ni började" och man vägra ge och ta. I slutändan ligger de flesta sanningar lite mer åt en blandning av individuellt ansvar för sin egen situation och förutsättningar skapad på gruppnivå.

 

[miumiu]

Fast det tror jag. Jag tror att hon får betydligt fler matchningar på Tinder än vad hennes jämlike manliga motsvarande får.

Jag tror precis tvärt om här. En kille med ansiktatueringar, som rör sig i kriminella kretsar eller har missbruksproblem har nog betydligt godare utsikter att få en hyfsat ”vanlig” tjej än tvärt om. Florence Nightinggale-syndromet. Men det är kanske en helt annan diskussion.

 

[Houdinie]

Det är ett väldigt mänskligt fenomen att externalisera problem man har till att inte vara ens eget fel och det gäller i princip oavsett vilken grupp det är och vilket problem det gäller.

Människor är olika. Många människor (inklusive jag själv) vänder istället allt inåt och finner alla fel hos en själv. Bara för att du fungerar på ett visst vis så är inte alla andra likadana. Det är vanligare bland kvinnor än män att vända kritik inåt, och tvärtom.

 

[Kadi]

Det är ett väldigt mänskligt fenomen att externalisera problem man har till att inte vara ens eget fel och det gäller i princip oavsett vilken grupp det är och vilket problem det gäller. Är det kvinnor som har problem så är det på något sätt männens fel och vice versa. Vad som är det bakomliggande problemet och därmed lösningen formas av vilka som har proble

Helst vill man inte tillhöra den dåliga gruppen eller ha ansvar för problemen så då hittar man en förklaringsmodell som skiftar ansvaret till den andra.

Oftast sker diskussioner i ganska homogena miljöer som t.ex. här där det slutar med att alla håller med om vad som är problemet och eftersom gruppen är homogen så är det helst andra gruppens fel. Diskuterar man i en heterogen miljön så blir det extremt polariserat och mest "ni började" och man vägra ge och ta. I slutändan ligger de flesta sanningar lite mer åt en blandning av individuellt ansvar för sin egen situation och förutsättningar skapad på gruppnivå.

Skifta ansvaret till den andra?
Jag förstår att du önskar skriva i väldigt generella termer och ge intrycket av att sammanfatta diskussionen från ett ovanperspektiv, som någon slags sanning hur det förhåller sig. Det hade varit mer intressant att bemöta allt klokt som skrivits istället.

Såhär, det är aldrig kvinnors ansvar att män är eller blir våldsamma. Det finns ingen problematik att kvinnor har möjlighet att välja bort män. Det finns inte ens någon nyans eller tveksamhet var ansvaret ligger.

Och, om det inte var så då menade får du nog uttrycka dig lite mer distinkt.

 

[durachiny]

Skifta ansvaret till den andra?
Jag förstår att du önskar skriva i väldigt generella termer och ge intrycket av att sammanfatta diskussionen från ett ovanperspektiv, som någon slags sanning hur det förhåller sig. Det hade varit mer intressant att bemöta allt klokt som skrivits istället.

Såhär, det är aldrig kvinnors ansvar att män är eller blir våldsamma. Det finns ingen problematik att kvinnor har möjlighet att välja bort män. Det finns inte ens någon nyans eller tveksamhet var ansvaret ligger.

Och, om det inte var så då menade får du nog uttrycka dig lite mer distinkt.

Jag ger ingen sanning alls för jag tror inte att det finns en sanning när det gäller liknande fenomen. Jag tror att det finns mängder med perspektiv.

Jag syftade inte på våldsamhet utan mer sådant som ensamhet, varför man är ensam, vems "fel" det är. Samma fenomen gäller egentligen oavsett vilket fenomen det än är där man ser tydligen skillnader mellan två grupper och att man hittar oftast det svaret eller den lösningen som gör att man själv gör det man kan men felet ligger på den andra gruppen som diskriminerar eller har makt.

Får män högre lön för att de är bättre på att förhandla till sig lönen eller för att man har snopp? Har flickor högre betyg än pojkar för att man studerar bättre eller för att man skapar bättre relationer med lärare?

Oavsett vad fenomenet gäller så kommer man alltid vilja tillskriva sin egen framgång till arbete och något man förtjänat och vice versa att andra har fördelar av något slag när de lyckas bättre.

Jag vet inte hur det är att svepa på tinder och inte få några matches eller att skriva till många på HP och aldrig få svar men jag kan förstå att det påverkar en som person. Jag vet inte heller hur jag skulle reagera på det och vilka förklaringsmodeller jag skulle få igång och det varierar nog från person till person.. vissa reagerar med "their loss" och andra med "självhat".

 

[Lager]

Det är ett väldigt mänskligt fenomen att externalisera problem man har till att inte vara ens eget fel och det gäller i princip oavsett vilken grupp det är och vilket problem det gäller. Är det kvinnor som har problem så är det på något sätt männens fel och vice versa. Vad som är det bakomliggande problemet och därmed lösningen formas av vilka som har problemet och vilken grupp man befinner sig i.

Helst vill man inte tillhöra den dåliga gruppen eller ha ansvar för problemen så då hittar man en förklaringsmodell som skiftar ansvaret till den andra.

Oftast sker diskussioner i ganska homogena miljöer som t.ex. här där det slutar med att alla håller med om vad som är problemet och eftersom gruppen är homogen så är det helst andra gruppens fel. Diskuterar man i en heterogen miljön så blir det extremt polariserat och mest "ni började" och man vägra ge och ta. I slutändan ligger de flesta sanningar lite mer åt en blandning av individuellt ansvar för sin egen situation och förutsättningar skapad på gruppnivå.

Fast det stämmer inte. Flickor som mår dåligt av olika orsaker tenderar i högre grad att ägna sig åt självskadebeteende - att skära sig, utveckla ätproblematik, blir passiva, etc. Detsamma med flickor inom autismspektrat som vanligen inte har samma utåtagerande beteende som pojkar tenderar att ha med samma diagnos. Det är en orsak till att flickor inte diagnosticeras i samma utsträckning som pojkar. Pojkar som mår dåligt tenderar istället att agera utåt, exempelvis genom verbal eller fysisk aggression, med eller utan diagnos. Det finns tydliga skillnader i hur personer av olika kön vanligen hanterar dåligt mående.

Sedan om det är inlärt beteende eller om det är nedärvt vågar jag inte uttala mig om. Men det finns många studier på unga framförallt inom skolvärlden.

Liknande fråga kan ställas exempelvis om varför män med psykisk ohälsa tenderar att inte söka hjälp, medan kvinnor vanligen gör det.

 

[Lager]

Jag ger ingen sanning alls för jag tror inte att det finns en sanning när det gäller liknande fenomen. Jag tror att det finns mängder med perspektiv.

Jag syftade inte på våldsamhet utan mer sådant som ensamhet, varför man är ensam, vems "fel" det är. Samma fenomen gäller egentligen oavsett vilket fenomen det än är där man ser tydligen skillnader mellan två grupper och att man hittar oftast det svaret eller den lösningen som gör att man själv gör det man kan men felet ligger på den andra gruppen som diskriminerar eller har makt.

Får män högre lön för att de är bättre på att förhandla till sig lönen eller för att man har snopp? Har flickor högre betyg än pojkar för att man studerar bättre eller för att man skapar bättre relationer med lärare?

Oavsett vad fenomenet gäller så kommer man alltid vilja tillskriva sin egen framgång till arbete och något man förtjänat och vice versa att andra har fördelar av något slag när de lyckas bättre.

Jag vet inte hur det är att svepa på tinder och inte få några matches eller att skriva till många på HP och aldrig få svar men jag kan förstå att det påverkar en som person. Jag vet inte heller hur jag skulle reagera på det och vilka förklaringsmodeller jag skulle få igång och det varierar nog från person till person.. vissa reagerar med "their loss" och andra med "självhat".

Fast här gällde ju frågan just mäns dåliga mående pga att de inte lyckas skaffa parters, och att just mäns dåliga mående är en konkret fråga som påverkar resten av samhället genom hur män manifesterar sitt mående.

Då utöver att det givetvis är en folkhälsofråga som ska tas på allvar, men artikeln i början handlade inte om människor generellt.

 

[durachiny]

Fast det stämmer inte. Flickor som mår dåligt av olika orsaker tenderar i högre grad att ägna sig åt självskadebeteende - att skära sig, utveckla ätproblematik, blir passiva, etc. Detsamma med flickor inom autismspektrat som vanligen inte har samma utåtagerande beteende som pojkar tenderar att ha med samma diagnos. Det är en orsak till att flickor inte diagnosticeras i samma utsträckning som pojkar. Pojkar som mår dåligt tenderar istället att agera utåt, exempelvis genom verbal eller fysisk aggression, med eller utan diagnos. Det finns tydliga skillnader i hur personer av olika kön vanligen hanterar dåligt mående.

Sedan om det är inlärt beteende eller om det är nedärvt vågar jag inte uttala mig om. Men det finns många studier på unga framförallt inom skolvärlden.

Liknande fråga kan ställas exempelvis om varför män med psykisk ohälsa tenderar att inte söka hjälp, medan kvinnor vanligen gör det.

Då kan man också fråga sig att om de nu utåtagerar och därmed är lätta att fånga, varför man inte gör det.