Lyssnade på Värvet med Victor Norén

Och blev typ glad och deprimerad på samma gång. För det känns som att han har rätt i många utav sina spaningar gällande samtiden, men det kändes inte som några upplyftande insikter som drabbade en precis. Men han är ju en väldigt likeable guy, och jag minns med nostalgi i hjärtat hur jag beställde hem Sugarplum Fairys demo som femtonåring och fick ett handskrivet litet brev från Kristian Gidlund med paketet där han tackade för mitt support. Lyssnade sönder skivan och tyckte dom var THE SHIT. En annan livstid. Det röda rummet, där allting fortfarande var möjligt.

Och sen alla insikter som drabbar en, en efter en, saker tappar mycket av sin magi när man blir äldre. Sällan jag lyssnar på en låt idag och bara DET HÄR ÄR DET BÄSTA SOM HAR GJORTS NÅGONSIN!!! För då kunde jag verkligen känna så, andra människor kunde bli mytomspunna karaktärer i min fantasivärld. Nu är det mesta grått och trist, andra människor har absolut tappat mycket av sin appeal och jag känner mig allt som oftast bitter. Meeeeen det är bara att tugga i sig, har ju ändå privilegiet att få uppleva saker en gång till genom mitt barn och i hans ögon är - verkligen - allting möjligt. Ändå fint, fastän lite sorgligt också, att se livet pågå från åskådarplats.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp