- Svar: 19
- Visningar: 2 071
Tänkte att dagboken är ett bra ställe att ösa ur mig lite.
Har sen jag var medryttare på en ponny varit totalt såld på honom, han stal mitt hjärta totalt och jag har så fina minnen från våra två år tillsammans.
Nu har jag ev möjlighet att få köpa honom - och jag vet varken ut eller in.
Hjärnan säger "du hinner inte" medan hjärtat säger "köp, du kommer ångra dig annars".
Bästa vännen (vi har känt varandra 18 år) och sambo säger köp, annars ångrar jag mig.
Förra medishästen fick mig skraj för att rida. Var och provred ponnyn häromdagen och kände mig trygg. Det var som att komma hem, trots våra nästa 10 år ifrån varandra.
Men nu har vi ju en son också. En högst efterlängtad och innerligt älskad son - som jag vill finnas för. Alltid!
Just nu är jag ju hemma då jag är föräldraledig, men ska ju börja jobba i vår. Visserligen säger sambon att han kan åka till stallet och borsta mm då. Men när jag ska upp i tid mer då? Då kommer jag visserligen söka jobb närmare.
+ Motion av ridning/mockning
+ Få hålla på med häst igen
+ Far och son får mer egentid när jag är i stallet (utom när de vill följa med)
- Tar tid från sonen och hunden (fast hunden kan jag nog ha med emellanåt)
- Kostnad (även om sambon säger att jag inte ska tänka på det, jag vill ha en "om det tar slut mellan oss"-plan)
- Mer uppbunden, fast jag tror det är lättare hitta nån som kan kolla till en inhyrd häst än hitta nån som vill ta hand om våra höns
Ponnyn är äldre, 22 år, men fräsch. Tänkte om han rids 2-3 dagar i veckan och även får gå promenader 1-2 dagar. Och kommer stå på lösdrift.
Ägaren har inte bestämt sig än. Och tydligen inte jag heller. Trodde det skulle klarna efter provridningen och det gjorde det, men jag velar ändå. Varför är inte hjärta och hjärna överens?
Har sen jag var medryttare på en ponny varit totalt såld på honom, han stal mitt hjärta totalt och jag har så fina minnen från våra två år tillsammans.
Nu har jag ev möjlighet att få köpa honom - och jag vet varken ut eller in.
Hjärnan säger "du hinner inte" medan hjärtat säger "köp, du kommer ångra dig annars".
Bästa vännen (vi har känt varandra 18 år) och sambo säger köp, annars ångrar jag mig.
Förra medishästen fick mig skraj för att rida. Var och provred ponnyn häromdagen och kände mig trygg. Det var som att komma hem, trots våra nästa 10 år ifrån varandra.
Men nu har vi ju en son också. En högst efterlängtad och innerligt älskad son - som jag vill finnas för. Alltid!
Just nu är jag ju hemma då jag är föräldraledig, men ska ju börja jobba i vår. Visserligen säger sambon att han kan åka till stallet och borsta mm då. Men när jag ska upp i tid mer då? Då kommer jag visserligen söka jobb närmare.
+ Motion av ridning/mockning
+ Få hålla på med häst igen
+ Far och son får mer egentid när jag är i stallet (utom när de vill följa med)
- Tar tid från sonen och hunden (fast hunden kan jag nog ha med emellanåt)
- Kostnad (även om sambon säger att jag inte ska tänka på det, jag vill ha en "om det tar slut mellan oss"-plan)
- Mer uppbunden, fast jag tror det är lättare hitta nån som kan kolla till en inhyrd häst än hitta nån som vill ta hand om våra höns
Ponnyn är äldre, 22 år, men fräsch. Tänkte om han rids 2-3 dagar i veckan och även får gå promenader 1-2 dagar. Och kommer stå på lösdrift.
Ägaren har inte bestämt sig än. Och tydligen inte jag heller. Trodde det skulle klarna efter provridningen och det gjorde det, men jag velar ändå. Varför är inte hjärta och hjärna överens?