Cyllene
Trådstartare
Min unghäst är mycket kontrollerbar på lägre hinder, men när det blir högre så är det stört omöjligt att få "kontakt" med henne.
Problemen är inte innan hindren utan efter. Hon tar ju i för kung och fosterland och är så nöjd med sig själv att det tar ganska lång tid innan hon är nere på jorden igen och börjar lyssna på mig.
Detta har ju visat sig på tävlingar och träningar, men i fredags gjorde jag ett experiment. Vi har ett ridhus på 80 meter. I ena änden ställde jag upp tre studs och sen en oxer. Mitten av ridhuset delade jag av med små konor. Meningen var alltså att jag skulle försöka hinna samla henne och få henne kotrollerbar så jag kunde hålla mig på rätt sida konorna.
Det gick bra upp till ca 1,10. Därefter kunde jag inte låta bli att skratta. Hon är liksom i extas efter de stora sprången. Hon bara fladdrar iväg och jag NÅR henne liksom inte. Sista språnget låg oxern på ca 1,40 och då flög konerna och jag råkade rida på en dressyrtant som satt och red på andra halvan. Med andra ord en rätt rejält transportsträcka innan hon lyssnade på mig.
Har ni några tips? Är det bara att vänta ut henne och hoppas att det kommer med tiden? Att "sätta henne på arslet" och stanna henne ordentligt känns elakt när hon är så fullkomligt nöjd med sig själv! Samtidigt så handlar det ju om lydnad och säkerhet på banan. Det är ju inte lätt mellan två hinder när hon leker Superman och är odödlig... Ska tilläggas att hon överhoppar sig rätt rejält fortf också, så sprången är stora...
/C som kanske är för snäll ibland!?
Problemen är inte innan hindren utan efter. Hon tar ju i för kung och fosterland och är så nöjd med sig själv att det tar ganska lång tid innan hon är nere på jorden igen och börjar lyssna på mig.
Detta har ju visat sig på tävlingar och träningar, men i fredags gjorde jag ett experiment. Vi har ett ridhus på 80 meter. I ena änden ställde jag upp tre studs och sen en oxer. Mitten av ridhuset delade jag av med små konor. Meningen var alltså att jag skulle försöka hinna samla henne och få henne kotrollerbar så jag kunde hålla mig på rätt sida konorna.
Det gick bra upp till ca 1,10. Därefter kunde jag inte låta bli att skratta. Hon är liksom i extas efter de stora sprången. Hon bara fladdrar iväg och jag NÅR henne liksom inte. Sista språnget låg oxern på ca 1,40 och då flög konerna och jag råkade rida på en dressyrtant som satt och red på andra halvan. Med andra ord en rätt rejält transportsträcka innan hon lyssnade på mig.
Har ni några tips? Är det bara att vänta ut henne och hoppas att det kommer med tiden? Att "sätta henne på arslet" och stanna henne ordentligt känns elakt när hon är så fullkomligt nöjd med sig själv! Samtidigt så handlar det ju om lydnad och säkerhet på banan. Det är ju inte lätt mellan två hinder när hon leker Superman och är odödlig... Ska tilläggas att hon överhoppar sig rätt rejält fortf också, så sprången är stora...
/C som kanske är för snäll ibland!?