Lösning på hästbristen: Omskolade travhästar kan bli ridhästar

Bristen på ridhästar har varit på tapeten under längre tid – nu startas ett projekt för att skola om travhästar till ridhästar.

 

[Tilly_85]

Trodde det redan var så,. Dvs att folk skolar om och har travhästar som ridhästar. Trodde också att det redan var en större del som inte fungerar på banan som blir ridhästar? Jag har iaf haft flera runt mig som varit väldigt trevliga ridhästar.

 

[Grazing]

Sådär har det ju varit i alla tider...tycker jag. Trodde det var allmänt känt också att en bra omskolad travhäst är en väldigt trevlig hobbyhäst på lätta nivåer.

 

[Sel]

Allas bästa budgethäst liksom. De är dessutom så gott som alltid väldigt välhanterade, lättskodda och lättlastade.
Sedan går det inte alltid väl när någon som inte riktigt vet vad den gör försöker skola om en häst direkt från banan.

 

[MayGrace]

Allas bästa budgethäst liksom. De är dessutom så gott som alltid väldigt välhanterade, lättskodda och lättlastade.
Sedan går det inte alltid väl när någon som inte riktigt vet vad den gör försöker skola om en häst direkt från banan.

Därför det är bra att Linn och Caroline tror jag hon heter (Jag och namn ) Satsar på att skicka dessa hästar till duktiga beridare innan det ska ut på travera sen i höst Det ger ju hästarna bra förutsättningar

 

[miumiu]

När jag sålde min gamla ridtravare var det faktiskt en ridskola som hörde av sig och var intresserade. Nu blev det inte dom som fick köpa honom i slutändan ändå, men tror absolut att han hade funkat i verksamhet.

 

[Skjøldur]

Bristen på ridhästar har varit på tapeten under längre tid – nu startas ett projekt för att skola om travhästar till ridhästar.

Vilket bra projekt: Det finns redan gott om omskolade travare och det är underbart att fler ska få bli ridhästar istället för korv! En sommar då jag fortfarande var ung och smidig tog jag hand om varmblodstravaren Lucky. Han var snäll att hantera och han hade blivit riden ett tag. Han hade bara ett två problem: för det första en travare måste vara snabb i starten! Han förstod inte alls att med ryttare är det tvärt om, dom måste åtminstone landa i sadeln och hitta stigbyglarna. Än om någon höll i honom så försökte han slänga sig iväg. På gården fanns grova gamla grinstolpar av sten som säkert vägde ett ton styck. Runt en av dom satte jag en grov kätting och största karbinhaken på den. Och så fick Lucky på sig ett halsband och sen fick han stå där äta. Då han blivit tillfreds med det så sadlade jag och satte upp och sen hoppade jag av utan att rida iväg. Steg två blev att tränsa och sitta upp medans han fortfarande satt fast. Då var han lugn och då knäppte jag upp haken och var beredd och det gick bra. Han stack inte utan de första gångerna travade han lugnt iväg och efter tio gånger så skrittade han ända från start. Han hade förstått och då kunde jag sitta upp vart som helst. Problem två var att han var helt ovan vid allt utanför stall o banor. Men han fick hänga med islänningen Blesa på äventyr och vänja sig. Sen red jag ut ensam och första gången han skulle gå ensam under en viadukt där han gått många gånger efter Blesa så stod han och funderade på saken en hel timme, sen gick han under. Det gäller att ha tålamod. Ägaren var mkt tacksam då hon hämtat hem honom om hösten och märkt vad han lärt sig. Jag var o är inget proffs, det gick bra ändå.

 

[FannyN]

På min barndoms ridskola var det en travare som var den absoluta favoriten. Red man bra så gick han i fin form. I hoppningen var han klart bäst av alla.

 

[nullo-modo]

Vilket bra projekt: Det finns redan gott om omskolade travare och det är underbart att fler ska få bli ridhästar istället för korv! En sommar då jag fortfarande var ung och smidig tog jag hand om varmblodstravaren Lucky. Han var snäll att hantera och han hade blivit riden ett tag. Han hade bara ett två problem: för det första en travare måste vara snabb i starten! Han förstod inte alls att med ryttare är det tvärt om, dom måste åtminstone landa i sadeln och hitta stigbyglarna. Än om någon höll i honom så försökte han slänga sig iväg. På gården fanns grova gamla grinstolpar av sten som säkert vägde ett ton styck. Runt en av dom satte jag en grov kätting och största karbinhaken på den. Och så fick Lucky på sig ett halsband och sen fick han stå där äta. Då han blivit tillfreds med det så sadlade jag och satte upp och sen hoppade jag av utan att rida iväg. Steg två blev att tränsa och sitta upp medans han fortfarande satt fast. Då var han lugn och då knäppte jag upp haken och var beredd och det gick bra. Han stack inte utan de första gångerna travade han lugnt iväg och efter tio gånger så skrittade han ända från start. Han hade förstått och då kunde jag sitta upp vart som helst. Problem två var att han var helt ovan vid allt utanför stall o banor. Men han fick hänga med islänningen Blesa på äventyr och vänja sig. Sen red jag ut ensam och första gången han skulle gå ensam under en viadukt där han gått många gånger efter Blesa så stod han och funderade på saken en hel timme, sen gick han under. Det gäller att ha tålamod. Ägaren var mkt tacksam då hon hämtat hem honom om hösten och märkt vad han lärt sig. Jag var o är inget proffs, det gick bra ändå.

Korv? Är få travhästar (likt många andra raser) som kan gå till mat. Betydligt vanligare att kropparna går till fjärrvärme.

 

[Alexandra_W]

Korv? Är få travhästar (likt många andra raser) som kan gå till mat. Betydligt vanligare att kropparna går till fjärrvärme.

Jag vet en handfull travhästar som tagits bort senaste åren. Alla har gått till slakt. Inom travet verkar det inte helt ovanligt att faktiskt undvika veterinärprep som ger lång eller livstids slaktkarens.
Och från vethåll slarvas det hiskeligt med att skriva in behandlingar i passen - på både rid- och travsidan.

 

[nullo-modo]

Jag vet en handfull travhästar som tagits bort senaste åren. Alla har gått till slakt. Inom travet verkar det inte helt ovanligt att faktiskt undvika veterinärprep som ger lång eller livstids slaktkarens.
Och från vethåll slarvas det hiskeligt med att skriva in behandlingar i passen - på både rid- och travsidan.

Oj, vad det kan skilja beroende på var i landet.

 

[cambodia]

På min barndoms ridskola var det en travare som var den absoluta favoriten. Red man bra så gick han i fin form. I hoppningen var han klart bäst av alla.

När jag gick gymnasiet hade vi trav- och brukshästar. En travhäst skolades om och fick stå i ”bruksstallet” och gå med på de lektionerna, var även med när vi körde i skogen. Han var tryggast av alla, en riktig stjärna

Försöker komma ihåg vad han hette… Runner någonting… Runner Tilly?

(Sökte och det verkar stämma!)

 

[Raderad medlem 142449]

Min bästa häst var fd travare

 

[Lingon]

Jag har också ridit travare. Den var dock inte helt omskolad till ridhäst. Accepterade ryttare på ryggen direkt utan problem men tyckte att skänklarna var läskiga och att det var läskigt att bli klappad av ryttaren. I början alltså, sen vande hon sig. Jag lyckades tyvärr aldrig skola om henne till ridhäst på riktigt. Hon var däremot en mycket trevlig skogsmulle. Nåt som hon hade som få ridhästar jag ridit haft (nästan ingen faktiskt) var att man kunde rida henne i full fart (i hennes fall trav då jag aldrig lyckades lära henne galopp) utan att hon blev stissig eller taggad. Hon sprang väldigt snabbt och tyckte att det var roligt men var hela tiden cool i huvudet till och med när vi rejsade mot en annan travhäst på bana. Hon ville vara först men blev aldrig het och stirrig. När jag sen bad om att hon skulle sakta in kunde jag göra det med väldigt små signaler typ krama tygeln lite lätt. Hon gjorde aldrig en ansats till att motsätta sig inbromsningen. Alla ridhästar jag ridit har blivit taggade och stissiga av att få galoppera så fort de kan och jag har en inte ens vågat rejsa med nån av dem mot nån annan. Med travaren var det inga problem. Hon var van vid att få springa snabbt regelbundet så det var inte highlife och fest när det hände. Samtidigt kunde hon skritta lugnt och trava lugnt när man bad om det. En mycket rolig häst att rida! Sen hade jag absolut behövt mer stöd och coachning för att kunna utbilda henne. Jag var bara 15 år och hade bara ridit på ridskola innan.

Jag red även hennes halvsyster en period och även om de personlighetsmässigt var mycket olika så gällde samma sak henne. Mycket cool, välhanterad häst som accepterade ryttare på ryggen direkt utan att tycka att det var konstigt. Halvsystern var aldrig rädd för något, förutom shettisar! Det var läskigt! Men det var nog bara för att hon aldrig sett några innan. Men INGET annat skrämde henne och då hade hon bara gått hemma på gården och bara blivit körd hemma på gården hela livet. Från en väldigt skyddad tillvaro till ut i skogen och bland hus och bilar. Inga problem! Man hade kunnat skicka ut en nybörjare på henne ensam på en tur i skogen utan problem. Mest okomplicerade hästen jag någonsin ridit! Hade varit perfekt som nybörjarhäst på ridskola! Första gången vid havet så vägrade kompisen gå i vattnet. Men jag behövde bara be henne så gjorde hon det utan att blinka. När jag sen bad henne att trava ut i havet för att kompisen skulle bestämma sig för att följa med så gjorde hon det direkt utan en tanke på att hon lämnade kompisen bakom sig.

 

[Texaz]

Korv? Är få travhästar (likt många andra raser) som kan gå till mat. Betydligt vanligare att kropparna går till fjärrvärme.

Nja, det är många som går till slakt, alla hästar behandlas inte med läkemedel med livstidskarens. Skulle vilja påstå att det är ett fåtal inom travet, vet inte hur det är inom andra grenar

 

[Ainon]

När jag var tonåring var en stor andel av ridskolehästarna mer eller mindre väl omskolade travare. Säkert 50%

Det var ju då 20år sedan.
Funkade bra men hade varit bättre om endel var mer välskolade.

 

[Lingon]

När jag var tonåring var en stor andel av ridskolehästarna mer eller mindre väl omskolade travare. Säkert 50%

Det var ju då 20år sedan.
Funkade bra men hade varit bättre om endel var mer välskolade.

Oj, jag har nog bara stött på travare på ridskola en gång. Det var en korsning kallblodig och varmblodig travare. Trevlig häst men hade svårt att bära sig i långsammare tempo och man fick göra många volter och vända över för att man red i kapp de andra hela tiden. Men väldigt rolig att rida!

När jag var liten (80-90-tal) så var det många SWB på ridskolan. Plus en del importer från Polen. Nu verkar det vara mycket irländska importer, russ och diverse korsningar/okänd härstamning.

 

[Rosett]

När jag började rida som barn på 80-talet hade den ridskolan två fd kallblodstravare. Sen togs en bort. (Den andra blev så småningom pensionerad och tjejen som skötte den fick ta den på foder).
Sen på 90-talet(?) köpte de en som jag tror var kbl travare eller korsning kbl/hbl.
Sen försvann den, vet ej vart. Ett nytt kbl kom och blev sen såld till en annan ridskola.
Sen köpte de ett annat kbl som var där omkring 1998, vet inte hur länge.
Är hyfsat vanligt med kbl travare som ridhästar där uppe, tror jag, (Norrbottens län).