Philosophia
Trådstartare
En anhörig håller på att förlora synen. Han har redan nu mycket svårt att orientera sig och har fått besked idag om att det bara är en tidsfråga innan han förlorar synen helt på ena ögat och på sikt kommer även synen att försvinna på det andra ögat.
Jag vet att man kan leva ett gott liv som blind. Men min anhörig vågar sig inte ut på promenader eller till affären av rädsla för att trilla eller inte hitta hem igen. Han är envis och vägrar använda hjälpmedel. Han påstår att han är positiv, men jag ser ju hur livsutrymmet krymper och det gör mig ont! Jag säger till honom att man måste få tycka att situationen är för jävlig, att man får bli arg och man måste få tillåta sig att sörja. Men samtidigt så kan livskvaliteten bli högre om man accepterar användningen av hjälpmedel och jag försöker att få honom att förstå att han kan vara behjälpt att börja använda hjälpmedel redan nu, eftersom steget att våga ta sig ut blir mindre nu än när han är helt blind.
Han bestämmer så klart själv hur han vill göra och jag respekterar det. Men jag vill inte att ett sådant beslut ska vara envist ogenomtänkt och för hans skull så önskar jag ändå att han bara vågade ta steget.
Det är oklart vad jag vill med denna tråd? Kanske jag vill få tips om smarta hjälpmedel eller bara få höra historier med lyckliga slut.
Jag vet att man kan leva ett gott liv som blind. Men min anhörig vågar sig inte ut på promenader eller till affären av rädsla för att trilla eller inte hitta hem igen. Han är envis och vägrar använda hjälpmedel. Han påstår att han är positiv, men jag ser ju hur livsutrymmet krymper och det gör mig ont! Jag säger till honom att man måste få tycka att situationen är för jävlig, att man får bli arg och man måste få tillåta sig att sörja. Men samtidigt så kan livskvaliteten bli högre om man accepterar användningen av hjälpmedel och jag försöker att få honom att förstå att han kan vara behjälpt att börja använda hjälpmedel redan nu, eftersom steget att våga ta sig ut blir mindre nu än när han är helt blind.
Han bestämmer så klart själv hur han vill göra och jag respekterar det. Men jag vill inte att ett sådant beslut ska vara envist ogenomtänkt och för hans skull så önskar jag ändå att han bara vågade ta steget.
Det är oklart vad jag vill med denna tråd? Kanske jag vill få tips om smarta hjälpmedel eller bara få höra historier med lyckliga slut.