Livet justnu

Det var ganska länge sen som jag skrev här nu. Eller jag kommer inte ihåg helt när det var men iallafall. Jag tror att jag kommer börja skriva lite här igen nu så tänkte börja med lite upp datering om allt.
Så om jag ska börja med dom possitiva sakerna så har jag börjat ta hand om en ponny nån dag i veckan. Kallar han P och han är en gammal korsning med russ och islandshäst. Och jag får rida han om jag vill men har inte gjort det än iallafall. Men har bara varit där några gånger också så vill iallafall łära känna han först.
Och sen en annan lite possitiv sak så är det kp och en till i personalen som det känns okej med som jag kan prata liksom normalt. Och en av dom andra tjejerna som jag har börjat prata lite med. Alltså skulle inte säga att vi är kompisar men iallafall att vi pratar lite och umgås lite.
Och har börjat göra lite skol saker. Men jag är inte i skolan än utan jobbar med det fortfarande men har ändå skol tid den tiden som jag ska vara i skolan.
Men ja det är väl dom possitiva sakerna. Och sen dom neggativa sakerna så varning att det kanske är nåt som kan vara triggande för nån.
Men har varit inlagd på bup då och då för jag inte kan vara själv på natten utan har själv skadat och sånt. Så var där igen tills igår men justnu iallafall så är jag på hvb.
Och med terapi så går det väl inte så bra heller. Eller det är ingen skillnad utan har inte börjat med nåt trauma sak än och kan nästan inte prata alls med psykologen. Men M är med där varje gång nu så det är iallafall bättre.
Och har inte varit hemma nånting än för jag får inte och iallafall mamma vill inte. Och hela den relationen eller hur man säger är jätte dålig och kommer aldrig bli okej. För allt hon gör är att hon ljuger och sviker helatiden och gör saker bakom ryggen på en och hon tycker inte om mig längre iallafall. Men orkar inte tänka såmycket på det.
Sen den sista saken som jag kommer skriva om nu är kriget i Ukraina. Som jag vet att det är långt bort och så och inte så jätte stor risk att det blir krig här men jag är ändå jätte orolig för det och har massa jobbiga tankar om krig och massa sånt. Och orkar inte skriva om allt det nu heller men ville ändå bara skriva det.
Men ja vet inte vad mer jag ska skriva. Och vet inte om nån kommer bry sig heller men OM nån gör det och ifall ni undrar nåt så är det bara att fråga!

 

[Takire]

Hej @EmmaFilippa.

Som en person som vill dela "allt" jag känner, både glädje och sorg och allt däremellan, med andra människor är det lätt att föreställa sig outhärdligheten i din situation.

Jag vill gärna skriva till dig, men vet inte alltid om det är rätt eller fel. Eller vad andra tycker om att jag gör det... Så kanske är det "rätt" att låta bli att skriva, men det känns så fel att låta dig slukas av den där bottenlösa ensamheten.

 

[godisklubba]

Jag vill bara försöka förklara en sak nu. Men jag fattar att alla här har massa saker i era liv och att bukefalos bara är en pytte liten del för er. Så fattar att ni inte tycker det är så viktigt liksom med dom kontakterna ni har här för ni har jobb och familjer och vänner och allt sånt irl. Så då kanske det är svårt att tänka att det betyder mycket mera för endel.
Men tror många inte fattar den ensam känslan som jag har. Men det ENDA som jag vill är att bara inte vara ensam och dom enda som jag träffar alls är dom som jobbar med det. Så INGEN som VILL prata med mig. Och jag vill bara att NÅN skulle vilja prata med mig även ifall det är online. För det är också att om ni tillexempel stänger av sociala medier och bukefalos och sånt så har ni kanske ändå ganska många som VILL vara med er irl. Men jag har inte det utan om jag stänger av så blir jag bara mera ensam. Inte ens min mamma orkar eller vill ha mig där liksom och har ingen kompis eller nånting sånt irl.
Och det som blir iallafall för mig är att desto sämre man mår så får man mera straff och fler och fler som inte orkar med en. Så blir det ju bara värre och värre och jag vet ingenting som jag KAN göra ens.

Jag kan ju bara utgå ifrån mig själv. Men för mig är inte Buke en pytteliten del av min vardag. För mig är buke mer eller mindre det enda stället med socialt umgänge där jag kan delta efter mina förutsättningar och min dagsform
Vissa perioder skriver jag mycket, andra inget alls, ibland har jag buke-paus och ibland är jag här och läser olika trådar typ hela dagarna. Ofta är Buke det första (och enda) stället där jag berättar om saker som hänt under dagen, bara luftar en tanke eller vad som helst.

Det finns flera personer här på buke som jag ser som mina vänner, även om vi aldrig träffats IRL och jag kanske inte vet vad de heter.

Nu känns det som att jag bara babblat på här. Men vad jag ville komma till var egentligen bara att du inte är ensam om att tycka att buke är både viktigt och en stor del av livet/vardagen

 

[LiviaFilippa]

Hej @EmmaFilippa.

Som en person som vill dela "allt" jag känner, både glädje och sorg och allt däremellan, med andra människor är det lätt att föreställa sig outhärdligheten i din situation.

Jag vill gärna skriva till dig, men vet inte alltid om det är rätt eller fel. Eller vad andra tycker om att jag gör det... Så kanske är det "rätt" att låta bli att skriva, men det känns så fel att låta dig slukas av den där bottenlösa ensamheten.

Det är EXAKT det ni ska göra tydligen enligt vissa. Så ni ska inte skriva till mig utan fler och fler ska bara sluta skriva så kan dom som bestämmer det sitta och ha skit kul åt att jag försöker förklara att ensam känslan är det absolut värsta jag vet och att jag är så jävla dum i huvudet.

 

[Takire]

Det är EXAKT det ni ska göra tydligen enligt vissa. Så ni ska inte skriva till mig utan fler och fler ska bara sluta skriva så kan dom som bestämmer det sitta och ha skit kul åt att jag försöker förklara att ensam känslan är det absolut värsta jag vet och att jag är så jävla dum i huvudet.

Var det därför du tyckte om(?) att skriva med den där personen som ingen tycker att du ska skriva med? För att du "fick" skriva vad du ville och blev mindre ensam?

Är det bestämt om du kan eller inte kan komma tillbaka till hvb-hemmet när du blir utskriven från bup?

 

[Shaggy]

Emma jag har inte läst hela den här tråden. Att jag försvann hade inget med dig att göra utan den stämning som blev på slutet av den förra tråd jag skrev i. Jag skriver jättegärna med dig för jag bryr mig om dig och har tänkt mycket på dig sedan sist Det jag inte klarade av var det här att vissa ansåg sig ha rätt att bestämma vad som skulle skrivas och blev ganska otrevliga när man skrev "fel" saker. Jag orkade helt enkelt inte med mentaliteten av att "nej skriv inget konkret", vilket är det enda som hjälpt mig när jag mått uselt, utan man skulle posta en bild på sin "katt" och skriva men har du sett så söt den är nu mår du väl bättre. För mig blir det bara falskt och förminskande av den man pratar med. Vad bryr jag mig om en bild på en katt när jag mår dåligt. Vill jag se söta kattbilder kan jag hitta miljoner av dem på facebook, vad jag behöver är någon som ser mig och min smärta och som kanske kan ge mig en livlina att klamra fast vid som jag kan börja klättra på.
Jag vet inte vilken metod som är bäst för dig men för mig har det alltid varit att få älta och älta, det är det sätt jag tagit mig igenom skitperioder av alla de slag.
Jag skriver som sagt mycket gärna med dig men jag orkar inte ta skit från omgivningen där vissa anser att de har redaktörsansvar för det som står i din dagbok
Ta hand om dig

 

[Sel]

Jag har läst lite sporadiskt eftersom det har varit mycket att stå i härhemma, men jag blev så himla glad när jag såg att du startat en tråd igen! Har väl alltid varit en sådan som pluttar in ett meddelande då och då bara men som skickar hjärtan mer ofta.... och ska erkänna att det känns lite oroligt att skriva. Det sista jag som vuxen människa vill är att jag ska råka plita ned någonting som får dig att må sämre @EmmaFilippa och det är nog därför jag ofta avstår.
Jag läser dock, och det är väl att lyssna! Du ska inte tro att du skriver för döva öron här.

 

[Tualma]

Jag blev också glad att se att du skrivit igen, @EmmaFilippa. Hoppas att det vänder till det bättre för dig, snart igen.

 

[sorbifolia]

Hej alla i tråden! Emma hälsar och säger att hon uppskattar jättemycket ni som skrivit och skickat hjärten, och som tänker på henne. Men tyvärr känner hon att hon inte kan skriva här längre på grund av hur det blivit den sista tiden. Så hon kommer troligen inte tillbaks hit inom någon när framtid, men hon tänker fortfarande på bukegänget som sina vänner och är tacksam för stödet härifrån.