Livet justnu

Det var ganska länge sen som jag skrev här nu. Eller jag kommer inte ihåg helt när det var men iallafall. Jag tror att jag kommer börja skriva lite här igen nu så tänkte börja med lite upp datering om allt.
Så om jag ska börja med dom possitiva sakerna så har jag börjat ta hand om en ponny nån dag i veckan. Kallar han P och han är en gammal korsning med russ och islandshäst. Och jag får rida han om jag vill men har inte gjort det än iallafall. Men har bara varit där några gånger också så vill iallafall łära känna han först.
Och sen en annan lite possitiv sak så är det kp och en till i personalen som det känns okej med som jag kan prata liksom normalt. Och en av dom andra tjejerna som jag har börjat prata lite med. Alltså skulle inte säga att vi är kompisar men iallafall att vi pratar lite och umgås lite.
Och har börjat göra lite skol saker. Men jag är inte i skolan än utan jobbar med det fortfarande men har ändå skol tid den tiden som jag ska vara i skolan.
Men ja det är väl dom possitiva sakerna. Och sen dom neggativa sakerna så varning att det kanske är nåt som kan vara triggande för nån.
Men har varit inlagd på bup då och då för jag inte kan vara själv på natten utan har själv skadat och sånt. Så var där igen tills igår men justnu iallafall så är jag på hvb.
Och med terapi så går det väl inte så bra heller. Eller det är ingen skillnad utan har inte börjat med nåt trauma sak än och kan nästan inte prata alls med psykologen. Men M är med där varje gång nu så det är iallafall bättre.
Och har inte varit hemma nånting än för jag får inte och iallafall mamma vill inte. Och hela den relationen eller hur man säger är jätte dålig och kommer aldrig bli okej. För allt hon gör är att hon ljuger och sviker helatiden och gör saker bakom ryggen på en och hon tycker inte om mig längre iallafall. Men orkar inte tänka såmycket på det.
Sen den sista saken som jag kommer skriva om nu är kriget i Ukraina. Som jag vet att det är långt bort och så och inte så jätte stor risk att det blir krig här men jag är ändå jätte orolig för det och har massa jobbiga tankar om krig och massa sånt. Och orkar inte skriva om allt det nu heller men ville ändå bara skriva det.
Men ja vet inte vad mer jag ska skriva. Och vet inte om nån kommer bry sig heller men OM nån gör det och ifall ni undrar nåt så är det bara att fråga!

 

[LiviaFilippa]

Jag hoppas du får bra hjälp så du på sikt kan bli bättre, men vad gäller skribenter i dina dagbokstrådar tror att flera har uppfattat det så att du inte vill att de ska skriva.

Fast att jag har skrivit hur många gånger som helst att ensam känslan är MYCKET jobbigare än nånting som nån kan skriva.

 

[sorbifolia]

Känns det okej om vi skriver nästan oavsett vad, då? Tycker du det hjälper mera att vi skriver något än om vi bara "hjärtar" dina inlägg?

 

[Daff]

Nej jag vet att det inte är det minsta konstigt och jag vet att det är mig det är fel på och inte allaandra. Men gör inte mindre ont för det att bara bli ensammare och ensammare tillochmed online.

Vad skulle du vilja att vi skrev om i den här tråden? Vill du ha bekräftelse på att det är ditt fel att färre skriver i dina trådar?

Jag förstår att du känner som du gör men jag ser det på ett annat sätt så jag kan inte hålla med om det.

Vill du prata om nån tv-serie? Om skolan? Om kriget? Om dom du lärt känna på hvb? Dina planer på att skaffa assistenthund?

 

[Luff]

Jag håller med dig. Jag tror också att dom slutat skriva till dig för att dom inte orkar skriva till just dig. Men INTE för att dom inte bryr sig om dig utan för att dom inte orkar med alla sina EGNA känslor som din situation väcker. Det är väldigt vanligt att empatiska känsliga personer bränner ut sig när dom försöker hjälpa andra. Om en inte orkar med sig själv orkar en inte stötta andra. Precis som någon sa, en måste orka andas själv och sen dessutom orka hjälpa någon annan. Vi bukisar kan ju dessutom inte hjälpa dig bli frisk. Vi kan peppa, prata strunt en stund och trösta. Din behandling måste ske IRL.

 

[LiviaFilippa]

Känns det okej om vi skriver nästan oavsett vad, då? Tycker du det hjälper mera att vi skriver något än om vi bara "hjärtar" dina inlägg?

Alltså det får väl alla göra som dom vill men ofta så kanske jag vill skriva och kan ju inte svara såmycket på ett hjärta iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Vad skulle du vilja att vi skrev om i den här tråden? Vill du ha bekräftelse på att det är ditt fel att färre skriver i dina trådar?

Jag förstår att du känner som du gör men jag ser det på ett annat sätt så jag kan inte hålla med om det.

Vill du prata om nån tv-serie? Om skolan? Om kriget? Om dom du lärt känna på hvb? Dina planer på att skaffa assistenthund?

Jag vet inte en speciell sak utan vill bara kunna skriva. Men som igår att om jag säger att nånting är jätte tydligt på ett sätt så är det skit jobbigt om flera bara säger mot som att jag ljuger. Så det är inte en fråga som man kan tycka såmycket utan det är bara fakta.

 

[LiviaFilippa]

Jag håller med dig. Jag tror också att dom slutat skriva till dig för att dom inte orkar skriva till just dig. Men INTE för att dom inte bryr sig om dig utan för att dom inte orkar med alla sina EGNA känslor som din situation väcker. Det är väldigt vanligt att empatiska känsliga personer bränner ut sig när dom försöker hjälpa andra. Om en inte orkar med sig själv orkar en inte stötta andra. Precis som någon sa, en måste orka andas själv och sen dessutom orka hjälpa någon annan. Vi bukisar kan ju dessutom inte hjälpa dig bli frisk. Vi kan peppa, prata strunt en stund och trösta. Din behandling måste ske IRL.

Jag vill inte att nån här ska försöka hjälpa mig bli frisk heller utan vill bara kunna skriva med andra och inte helatiden vara så jävla ensam. Och såklart så fattar jag också att ingen orkar försöka stötta liksom helatiden men om man gör det ganska mycket och sen från det så har man NOLL kontakt med den personen alls. Men det är bara mig dom inte orkar med. Då kanske det inte är såå himla konstigt att jag skulle vilja veta vad jag har gjort för fel.

 

[nejlica]

Det var ganska länge sen som jag skrev här nu. Eller jag kommer inte ihåg helt när det var men iallafall. Jag tror att jag kommer börja skriva lite här igen nu så tänkte börja med lite upp datering om allt.
Så om jag ska börja med dom possitiva sakerna så har jag börjat ta hand om en ponny nån dag i veckan. Kallar han P och han är en gammal korsning med russ och islandshäst. Och jag får rida han om jag vill men har inte gjort det än iallafall. Men har bara varit där några gånger också så vill iallafall łära känna han först.
Och sen en annan lite possitiv sak så är det kp och en till i personalen som det känns okej med som jag kan prata liksom normalt. Och en av dom andra tjejerna som jag har börjat prata lite med. Alltså skulle inte säga att vi är kompisar men iallafall att vi pratar lite och umgås lite.
Och har börjat göra lite skol saker. Men jag är inte i skolan än utan jobbar med det fortfarande men har ändå skol tid den tiden som jag ska vara i skolan.
Men ja det är väl dom possitiva sakerna. Och sen dom neggativa sakerna så varning att det kanske är nåt som kan vara triggande för nån.
Men har varit inlagd på bup då och då för jag inte kan vara själv på natten utan har själv skadat och sånt. Så var där igen tills igår men justnu iallafall så är jag på hvb.
Och med terapi så går det väl inte så bra heller. Eller det är ingen skillnad utan har inte börjat med nåt trauma sak än och kan nästan inte prata alls med psykologen. Men M är med där varje gång nu så det är iallafall bättre.
Och har inte varit hemma nånting än för jag får inte och iallafall mamma vill inte. Och hela den relationen eller hur man säger är jätte dålig och kommer aldrig bli okej. För allt hon gör är att hon ljuger och sviker helatiden och gör saker bakom ryggen på en och hon tycker inte om mig längre iallafall. Men orkar inte tänka såmycket på det.
Sen den sista saken som jag kommer skriva om nu är kriget i Ukraina. Som jag vet att det är långt bort och så och inte så jätte stor risk att det blir krig här men jag är ändå jätte orolig för det och har massa jobbiga tankar om krig och massa sånt. Och orkar inte skriva om allt det nu heller men ville ändå bara skriva det.
Men ja vet inte vad mer jag ska skriva. Och vet inte om nån kommer bry sig heller men OM nån gör det och ifall ni undrar nåt så är det bara att fråga!

Åh, vilka fantastiskt söta öron!
Vad fint att läsa att du fått ännu en fyrbent kompis och nya bekantskaper på boendet.

Har inte hunnit läsa hela tråden (och sitter på jobbet just nu) så ursäkta att jag svarar på startinlägget och inte det senaste, men jag blev så glad att se att du varit inne att jag i alla fall ville säga hej!

Tänker också mycket på kriget fast det inte påverkar mig personligen så mycket just nu, så det är du verkligen inte ensam om

 

[LiviaFilippa]

Åh, vilka fantastiskt söta öron!
Vad fint att läsa att du fått ännu en fyrbent kompis och nya bekantskaper på boendet.

Har inte hunnit läsa hela tråden (och sitter på jobbet just nu) så ursäkta att jag svarar på startinlägget och inte det senaste, men jag blev så glad att se att du varit inne att jag i alla fall ville säga hej!

Tänker också mycket på kriget fast det inte påverkar mig personligen så mycket just nu, så det är du verkligen inte ensam om

Tyvärr så kommer jag nog inte träffa nån av dom igen varken M eller P. Men tack iallafall

 

[ginnies]

Då kanske det inte är såå himla konstigt att jag skulle vilja veta vad jag har gjort för fel.

Det blir så per automatik- det är inte bara i dina dagbokstrådar- och det har varit uppe för diskussion rent allmänt-att de som startar dagbokstråd och skriver inlägg , när de blir bemötta eller får svar som inte passar så blir skribenter tillsagda att de svarar fel och inte får skriva det de skriver( som i dina trådar många gånger att: stopp svaret triggar), och då drar sig skribenter undan-ibland tillfälligt ( som @Motacilla igår inlägg 95) och ibland helt.
Det är ju ganska många som skrivit till dig i dina trådar att de drar sig ur och inte kommer skriva mer just för att de blivit tillsagda och då fått uppfattningen att de inte skriver rätt.

 

[LiviaFilippa]

Det blir så per automatik- det är inte bara i dina dagbokstrådar- och det har varit uppe för diskussion rent allmänt-att de som startar dagbokstråd och skriver inlägg , när de blir bemötta eller får svar som inte passar så blir skribenter tillsagda att de svarar fel och inte får skriva det de skriver( som i dina trådar många gånger att: stopp svaret triggar), och då drar sig skribenter undan-ibland tillfälligt ( som @Motacilla igår inlägg 95) och ibland helt.
Det är ju ganska många som skrivit till dig i dina trådar att de drar sig ur och inte kommer skriva mer just för att de blivit tillsagda och då fått uppfattningen att de inte skriver rätt.

Jag orkar inte disskutera dethär hur länge som helst men skulle bara vilja att andra lyssnade på mig

 

[sorbifolia]

Ja ibland behöver man bara någon att prata med, för lite sällskap. Och då kan buke vara ett bra ställe. Förstår att det blir ensamt när du är antigen på hvb eller bup, och inte har din familj eller djuren eller någon annan du litar på där.

Som både du och vi skrivit många gånger tidigare i dina trådar så känns det som att vi som skriver här inne är dina vänner. Och även fast man ibland kan bråka med sina vänner så slutar man ju inte bry sig om dom.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill bara försöka förklara en sak nu. Men jag fattar att alla här har massa saker i era liv och att bukefalos bara är en pytte liten del för er. Så fattar att ni inte tycker det är så viktigt liksom med dom kontakterna ni har här för ni har jobb och familjer och vänner och allt sånt irl. Så då kanske det är svårt att tänka att det betyder mycket mera för endel.
Men tror många inte fattar den ensam känslan som jag har. Men det ENDA som jag vill är att bara inte vara ensam och dom enda som jag träffar alls är dom som jobbar med det. Så INGEN som VILL prata med mig. Och jag vill bara att NÅN skulle vilja prata med mig även ifall det är online. För det är också att om ni tillexempel stänger av sociala medier och bukefalos och sånt så har ni kanske ändå ganska många som VILL vara med er irl. Men jag har inte det utan om jag stänger av så blir jag bara mera ensam. Inte ens min mamma orkar eller vill ha mig där liksom och har ingen kompis eller nånting sånt irl.
Och det som blir iallafall för mig är att desto sämre man mår så får man mera straff och fler och fler som inte orkar med en. Så blir det ju bara värre och värre och jag vet ingenting som jag KAN göra ens.

 

[LiviaFilippa]

Ja ibland behöver man bara någon att prata med, för lite sällskap. Och då kan buke vara ett bra ställe. Förstår att det blir ensamt när du är antigen på hvb eller bup, och inte har din familj eller djuren eller någon annan du litar på där.

Som både du och vi skrivit många gånger tidigare i dina trådar så känns det som att vi som skriver här inne är dina vänner. Och även fast man ibland kan bråka med sina vänner så slutar man ju inte bry sig om dom.

Ja exakt och som jag har skrivit också flera gånger så jag vet att ingen här kan ändra nånting och jag vill inte ha sån hjälp heller. Utan det jag vill och det är samma som det har varit helatiden men det är liksom sällskap och bara kunna skriva med nån som VILL prata med mig och inte bara försöker ändra på alla fel på mig.

 

[nejlica]

Tyvärr så kommer jag nog inte träffa nån av dom igen varken M eller P. Men tack iallafall

Nej men så tråkigt! Jag håller verkligen tummarna för att det inte blir så utan att du får träffa dem igen, M verkar så härlig och ett par fluffiga ponnyöron tycker jag att alla borde kunna få ha i sitt liv!

 

[animalasia]

Jag vill bara försöka förklara en sak nu. Men jag fattar att alla här har massa saker i era liv och att bukefalos bara är en pytte liten del för er. Så fattar att ni inte tycker det är så viktigt liksom med dom kontakterna ni har här för ni har jobb och familjer och vänner och allt sånt irl. Så då kanske det är svårt att tänka att det betyder mycket mera för endel.
Men tror många inte fattar den ensam känslan som jag har. Men det ENDA som jag vill är att bara inte vara ensam och dom enda som jag träffar alls är dom som jobbar med det. Så INGEN som VILL prata med mig. Och jag vill bara att NÅN skulle vilja prata med mig även ifall det är online. För det är också att om ni tillexempel stänger av sociala medier och bukefalos och sånt så har ni kanske ändå ganska många som VILL vara med er irl. Men jag har inte det utan om jag stänger av så blir jag bara mera ensam. Inte ens min mamma orkar eller vill ha mig där liksom och har ingen kompis eller nånting sånt irl.
Och det som blir iallafall för mig är att desto sämre man mår så får man mera straff och fler och fler som inte orkar med en. Så blir det ju bara värre och värre och jag vet ingenting som jag KAN göra ens.

Jag tycker att det är svårt generellt att kommunicera på ett nätforum och speciellt när det inte är ett tydligt ämne, som tex någon frågar om erfarenheter om en specifik sadel, då är det lättare för mig att svara. Men jag fattar nu att det kan tolkas som att jag inte är intresserad av dig, så jag lovar att jag ska bli bättre på att skriva i dina trådar.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker att det är svårt generellt att kommunicera på ett nätforum och speciellt när det inte är ett tydligt ämne, som tex någon frågar om erfarenheter om en specifik sadel, då är det lättare för mig att svara. Men jag fattar nu att det kan tolkas som att jag inte är intresserad av dig, så jag lovar att jag ska bli bättre på att skriva i dina trådar.

Ja jag fattar att det är svårt. Och jag tycker också det är svårt när jag inte har nånting att skriva men ändå så vill jag bara liksom prata med nån vanlig person. Men somsagt jag fattar att det är svårt att veta nånting att skriva och så och ingen här MÅSTE såklart inte skriva nånting bara för jag vill det.

 

[LiviaFilippa]

Jag fattar att jag bara är jävligt fel och jag inte borde skriva här. Och fattar att jag på verkar jätte neggativt och ingen ska ens försöka bry sig eller försöka vara en kompis eller nånting. Förlåt att jag började skriva här alls från förstabörjan.
Och det är väl säkert fel att skriva såhär också men JAG kommer iallafall sakna ER resten av mitt liv. Men jag hoppas att alla ni här kan glömma mig helt så allt kan bli som det ska igen och hoppas att ni ALDRIG behöver veta hur det är att vara såhär ensam.

 

[animalasia]

Jag fattar att jag bara är jävligt fel och jag inte borde skriva här. Och fattar att jag på verkar jätte neggativt och ingen ska ens försöka bry sig eller försöka vara en kompis eller nånting. Förlåt att jag började skriva här alls från förstabörjan.
Och det är väl säkert fel att skriva såhär också men JAG kommer iallafall sakna ER resten av mitt liv. Men jag hoppas att alla ni här kan glömma mig helt så allt kan bli som det ska igen och hoppas att ni ALDRIG behöver veta hur det är att vara såhär ensam.

Jag tycker att det är bra att du skriver här och jag hoppas att vi kan bidra med lite positiva inslag i din vardag.

 

[Lillgrådis]

Jag fattar att jag bara är jävligt fel och jag inte borde skriva här. Och fattar att jag på verkar jätte neggativt och ingen ska ens försöka bry sig eller försöka vara en kompis eller nånting. Förlåt att jag började skriva här alls från förstabörjan.
Och det är väl säkert fel att skriva såhär också men JAG kommer iallafall sakna ER resten av mitt liv. Men jag hoppas att alla ni här kan glömma mig helt så allt kan bli som det ska igen och hoppas att ni ALDRIG behöver veta hur det är att vara såhär ensam.

Det kanske är svårt att säga generellt, men en sak som jag har funderat på är hur du känner när vi skriver något om våra djur och lägger ut lite bilder på dem? Känns det okej att prata lite om dem eller blir det något som påminner på ett jobbigt sätt om vad du så att säga inte har just nu?

Det är ju mycket riktigt din tråd så det är ju du som väljer och bara du som vet hur det känns för dig. Men ibland när det känns svårt att svara "rätt", eller det enda jag kan komma på att svara är att det är för djävligt att du ska behöva ha det så tungt, så vill man gärna lägga ut något lite fint och positivt också. Inte för att göra sig märkvärdig med det, och inte för att det tunga och hemska i ditt liv nu är "fel" och inte på något sätt för att tysta dig från att berätta och prata om det. Tvärtom. Men bara för att ge någon liten sak att lindra tankarna med en liten stund som är mer lättsamt. (för det tror jag att många behöver för att också orka prata om och hantera allt det tunga)

Och just djuren är så lätt att berätta bara något litet om från ens egen vardag, som mina unghästar och min äldre häst - dem kan man säga någonting om varje dag bara för att de är så roliga och mysiga. Även om vi som skriver här har olika bakgrund och ålder så är ju liksom hästarna eller andra djur och kärleken till dem en stor gemensam nämnare.

Men om jag själv försöker tänka mig in i din situation så kan jag tänka mig att det kunde vara ett okej samtalsämne ibland, men sedan skulle jag antagligen många gånger också bli ledsen av att påminnas om sådant och andras "normala" liv och känna mig utanför på grund av det. I alla fall om det gäller hästar och hundar som du ju har själv. Och att det är svårt att veta i förväg vilka känslor det väcker, och ännu svårare när man bara kommunicerar så här, därför har jag varit lite sparsam med det. (Annars kan jag berätta lite om och lägga ut bilder på hönsen också, de är också väldigt roliga och charmiga! Men kanske inte så intressanta för dig. )