Livet justnu

Det var ganska länge sen som jag skrev här nu. Eller jag kommer inte ihåg helt när det var men iallafall. Jag tror att jag kommer börja skriva lite här igen nu så tänkte börja med lite upp datering om allt.
Så om jag ska börja med dom possitiva sakerna så har jag börjat ta hand om en ponny nån dag i veckan. Kallar han P och han är en gammal korsning med russ och islandshäst. Och jag får rida han om jag vill men har inte gjort det än iallafall. Men har bara varit där några gånger också så vill iallafall łära känna han först.
Och sen en annan lite possitiv sak så är det kp och en till i personalen som det känns okej med som jag kan prata liksom normalt. Och en av dom andra tjejerna som jag har börjat prata lite med. Alltså skulle inte säga att vi är kompisar men iallafall att vi pratar lite och umgås lite.
Och har börjat göra lite skol saker. Men jag är inte i skolan än utan jobbar med det fortfarande men har ändå skol tid den tiden som jag ska vara i skolan.
Men ja det är väl dom possitiva sakerna. Och sen dom neggativa sakerna så varning att det kanske är nåt som kan vara triggande för nån.
Men har varit inlagd på bup då och då för jag inte kan vara själv på natten utan har själv skadat och sånt. Så var där igen tills igår men justnu iallafall så är jag på hvb.
Och med terapi så går det väl inte så bra heller. Eller det är ingen skillnad utan har inte börjat med nåt trauma sak än och kan nästan inte prata alls med psykologen. Men M är med där varje gång nu så det är iallafall bättre.
Och har inte varit hemma nånting än för jag får inte och iallafall mamma vill inte. Och hela den relationen eller hur man säger är jätte dålig och kommer aldrig bli okej. För allt hon gör är att hon ljuger och sviker helatiden och gör saker bakom ryggen på en och hon tycker inte om mig längre iallafall. Men orkar inte tänka såmycket på det.
Sen den sista saken som jag kommer skriva om nu är kriget i Ukraina. Som jag vet att det är långt bort och så och inte så jätte stor risk att det blir krig här men jag är ändå jätte orolig för det och har massa jobbiga tankar om krig och massa sånt. Och orkar inte skriva om allt det nu heller men ville ändå bara skriva det.
Men ja vet inte vad mer jag ska skriva. Och vet inte om nån kommer bry sig heller men OM nån gör det och ifall ni undrar nåt så är det bara att fråga!

 

[Lillgrådis]

Jag blir såklart också påverkad av kriget, jag har drömt något relaterat till kriget de flesta nätter sedan det bröt ut. Men det genomsyrar ju också alla nyheter så inte så konstigt. Jag skulle kanske inte säga att jag är jätterädd för att Sverige dras in men har förståelse för att andra kan känna så. Lite mer orolig är jag kanske för hur allting runt om påverkas ändå, ekonomin, lågkonjunktur, brist på varor och sånt.

Men samtidigt blir jag hoppfull av att se hur mycket omtanke det finns, hur människor ställer upp och hjälper dem som tvingats fly på olika sätt. Man får påminna sig om att det finns väldigt många bra människor och mycket fint med mänskligheten och världen när vi hjälps åt. Vi har överlevt mycket elände förut och vi kommer säkert att göra det denna gång också, det är bara att hoppas att det går så snabbt som möjligt och såklart att det slutar bra.

Och ibland är det okej att försöka tänka bort det som pågår för några timmar. Idag har jag varit ute i solen med hästarna och grejat i trädgården och låtit bli nyheterna fram till nu, så i natt drömmer jag nog bättre drömmar.

 

[Fjordfrälst]

Nu ska jag snart få medicin för natten. Och har en ny medicin som jag iallafall inte blir jätte trött och konstig hela dagen efter så den är väl bättre men jag tycker ändå det är jobbigt med mediciner som på verkar i hjärnan liksom.
Men iallafall så efter jag har fått den så ska jag varva ner och gå och lägga mig ganska så snart och det är alltid värsta på dagen. Förutom när kp jobbar kväll för då brukar jag ha M i mitt rum på kvällen och då går det bättre. Men som nu är dom inte här och då är det skit jobbigt.
Och nu är det extra jobbigt för har sett endel om kriget och då kommer det massa tankar om det och att jag blir så jävla rädd för massa saker. Säkert jätte töntigt men ändå. Men bara undrar men är ni rädda för krig?

Jag är såklart rädd för att drabbas av krig, det är ju något fruktansvärt! Försöker dock inte skrämma upp mig i onödan då vi ju inte är indragna i det ännu och kanske inte blir men självklart är jag medveten om risken men låter det stanna där istället för att gripas av panik eller hur jag ska förklara men de drabbades öden gör ont i hjärtat

 

[nullo-modo]

Ja alltså dethär låter säkert jätte konstigt. Men jag är såklart jätte glad att jag får sköta om P lite SÅKLART! Men jag vet liksom inte ifall jag tycker om han påriktigt eller om det är bara för jag inte har träffat O på jätte länge så P är den hästen jag får nöja mig med liksom. Så känns lite som jag lurar han på ett sätt men jag vet inte om det är så.
Och med M så han är fortfarande den av alla som jag litar mest på och den enda som jag kan vara HELT av slappnad och migsjälv. Och skulle nog klarat allt ännu sämre utan han. Ełler jag vet att jag skulle det och skulle nog kanske inte łeva nu alls. Men det känns också som jag sviker våra hundar och mest B som alltid har varit min bästavän. Men typ som jag har bytt ut henne mot M så har ändå lite dåligt sam vete för det även fast jag inte kan på verka såmycket om det.

Du har ett stort hjärta där många speciella hjärte-djur får plats.

 

[godisklubba]

Vad kul att höra från dig igen! Jag skriver inte så ofta i dina trådar (även om jag läser nästan allt) men har saknat dig här på forumet

 

[TeamLundVer]

Ja det är också jobbigt alltså alls som måste fly och dödas och sånt. Och då känns det som mina problem egentligen är skit små och att jag inte borde må dåligt. Utan att egentligen så är jag inte värd nåt jämfört med jätte många andra och jag kan inte ens hjälpa dom som flyr.

Jag jämför också ofta mina problem med andras men för att ta ett exempel: om du bryter armen i en olycka så gör ju det inte mindre ont bara för att någon annan kanske blev förlamad.
Kram

 

[Luff]

Fint att se dig skriva. Bra att höra att du kommit igång lite med dina relationer på hemmet. Och skolan. Ett steg i taget. Och ponnymys låter ju finemang. Ponnyn tycker säkert att det är gott att bli ompysslad av dig. ❤

 

[Rosett]

Jag är inte rädd för att vi ska hamna i krig men nånstans inombords finns såklart en liten oro. Det är inte konstigt att vara rädd/orolig för krig, tycker jag.

 

[monster1]

Vi pratar om det varje dag så gör redan det. Men vill inte bara prata om det heller så kanske dom tycker att jag över driver.

Jag tycker du ska prata så mycket som du behöver. Jag har ju ångestdiagnos och jag märker på mig själv att ju mer oro jag har i kroppen i allmänhet, ju mer orolig blir jag för andra saker också. På häst kallas det ju för "triggerstacking" dvs att man bygger upp en massa orolig energi i kroppen ju fler obehagliga saker som man upplever. Tänker att det är lite så med min ångest med. Jag liksom alstrar oro och då hjälper det att prata med andra, för att få lite balans. Jag tänker att det är det du har personalen till, de ska kunna lyssna och förstå din oro.

 

[sorbifolia]

Så fint att du kan skiva här litegrann ibland i alla fall

Jag tycker du ska prata så mycket som du behöver. Jag har ju ångestdiagnos och jag märker på mig själv att ju mer oro jag har i kroppen i allmänhet, ju mer orolig blir jag för andra saker också. På häst kallas det ju för "triggerstacking" dvs att man bygger upp en massa orolig energi i kroppen ju fler obehagliga saker som man upplever. Tänker att det är lite så med min ångest med. Jag liksom alstrar oro och då hjälper det att prata med andra, för att få lite balans. Jag tänker att det är det du har personalen till, de ska kunna lyssna och förstå din oro.

Jag håller helt med, det spelar ingen roll vad personalen eventuelt tycker (fast jag tror inte de kommer tycka du överdriver oavsett). Personalens jobb (och psykologen) är att hjälpa dig, så om du behöver prata en massa om detta hela tiden så kan du det. Prata helt tills det börjar kännas bättre.

 

[LiviaFilippa]

Jag blir såklart också påverkad av kriget, jag har drömt något relaterat till kriget de flesta nätter sedan det bröt ut. Men det genomsyrar ju också alla nyheter så inte så konstigt. Jag skulle kanske inte säga att jag är jätterädd för att Sverige dras in men har förståelse för att andra kan känna så. Lite mer orolig är jag kanske för hur allting runt om påverkas ändå, ekonomin, lågkonjunktur, brist på varor och sånt.

Men samtidigt blir jag hoppfull av att se hur mycket omtanke det finns, hur människor ställer upp och hjälper dem som tvingats fly på olika sätt. Man får påminna sig om att det finns väldigt många bra människor och mycket fint med mänskligheten och världen när vi hjälps åt. Vi har överlevt mycket elände förut och vi kommer säkert att göra det denna gång också, det är bara att hoppas att det går så snabbt som möjligt och såklart att det slutar bra.

Och ibland är det okej att försöka tänka bort det som pågår för några timmar. Idag har jag varit ute i solen med hästarna och grejat i trädgården och låtit bli nyheterna fram till nu, så i natt drömmer jag nog bättre drömmar.

Fattar det med att det har hänt mycket förr också och det har man klarat. Men jätte många har dött förut också och hela städer har förstörts och massa sånt. Och det har ju inte varit nåt stort kärn vapen krig som endel säger att det kan bli.
Men ja jag ska göra annat och inte tänka på kriget helatiden och inte läsa massa nyheter och det är väl lite bättre ibland iallafall då. Men får lite dåligt sam vete också som att jag bara struntar i det och inte bryr mig fast jätte många är mitt i kriget.

 

[LiviaFilippa]

Jag jämför också ofta mina problem med andras men för att ta ett exempel: om du bryter armen i en olycka så gör ju det inte mindre ont bara för att någon annan kanske blev förlamad.
Kram

Nej såklart. Men känns łiksom fel och att inte jag borde få såmycket hjälp och kostar jätte mycket pengar som skulle kunna hjälpa andra mycket mera.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker du ska prata så mycket som du behöver. Jag har ju ångestdiagnos och jag märker på mig själv att ju mer oro jag har i kroppen i allmänhet, ju mer orolig blir jag för andra saker också. På häst kallas det ju för "triggerstacking" dvs att man bygger upp en massa orolig energi i kroppen ju fler obehagliga saker som man upplever. Tänker att det är lite så med min ångest med. Jag liksom alstrar oro och då hjälper det att prata med andra, för att få lite balans. Jag tänker att det är det du har personalen till, de ska kunna lyssna och förstå din oro.

Fattar hur du menar men en sak är att jag ska liksom göra andra saker och inte tänka på krig såmycket. Så jag kanske inte ska prata om det mycket då heller utan då kanske personalen tycker att jag ska göra nåt annat istället.

 

[LiviaFilippa]

Så fint att du kan skiva här litegrann ibland i alla fall


Jag håller helt med, det spelar ingen roll vad personalen eventuelt tycker (fast jag tror inte de kommer tycka du överdriver oavsett). Personalens jobb (och psykologen) är att hjälpa dig, så om du behöver prata en massa om detta hela tiden så kan du det. Prata helt tills det börjar kännas bättre.

Som jag skrev innan så det dom har sagt är att jag ska försöka inte tänka på kriget helatiden så vet inte om jag kan prata om det jätte mycket då.

 

[athena_arabians]

Som jag skrev innan så det dom har sagt är att jag ska försöka inte tänka på kriget helatiden så vet inte om jag kan prata om det jätte mycket då.

Fast det är skillnad på att försöka att inte tänka på det hela tiden och att inte prata om det i terapin. Terapin är ju för att få dig att må bättre och får kriget dig att må mindre bra nu så är det ju jättebra att prata om det i terapin

Själv är jag inte rädd för egen del, vi är inte i krig idag och kriget är ändå långt borta. Jag är så gammal att jag kommer ihåg kalla kriget och Berlinmurens fall och var inte rädd då heller, det var vardag (jag är född 1973 så jag växte upp med kalla kriget). Jag kommer också ihåg Balkankrigen och även om de var otäcka så var ju vi inte i krig.

Klart att jag är orolig för stigande priser och sådant men det ordnar sig på något vis. Sedan är det naturligtvis jättesorgligt med alla människor som dör och att så många får lov att fly. Det hedrar dig att du tänker på andra som har det svårt även fast du har det tufft också!

 

[monster1]

Fattar hur du menar men en sak är att jag ska liksom göra andra saker och inte tänka på krig såmycket. Så jag kanske inte ska prata om det mycket då heller utan då kanske personalen tycker att jag ska göra nåt annat istället.

Kan du säga till dom att nu tänker jag på kriget kan ni hjälpa mig att tänka på något annat?

 

[Motacilla]

Snubblade över den här sidan med 15 söta valpar:

https://post.bark.co/fun/ears-on-fleek/

Titta vilka söta öron!!

 

[LiviaFilippa]

Fast det är skillnad på att försöka att inte tänka på det hela tiden och att inte prata om det i terapin. Terapin är ju för att få dig att må bättre och får kriget dig att må mindre bra nu så är det ju jättebra att prata om det i terapin

Själv är jag inte rädd för egen del, vi är inte i krig idag och kriget är ändå långt borta. Jag är så gammal att jag kommer ihåg kalla kriget och Berlinmurens fall och var inte rädd då heller, det var vardag (jag är född 1973 så jag växte upp med kalla kriget). Jag kommer också ihåg Balkankrigen och även om de var otäcka så var ju vi inte i krig.

Klart att jag är orolig för stigande priser och sådant men det ordnar sig på något vis. Sedan är det naturligtvis jättesorgligt med alla människor som dör och att så många får lov att fly. Det hedrar dig att du tänker på andra som har det svårt även fast du har det tufft också!

Ja men det jag svarade på var om att prata om det såmycket som jag behöver liksom med personalen. Så det var inte om bara hos psykologen. Men det går inte iallafall att prata om det hos henne för jag har jätte svårt att prata om nästan allt där.
Och tack för svaret annars också. Jag tror iallafall inte det har varit nåt krig som jag kommer ihåg som har varit nära eller att det har på verkat här utan iallafall vad jag vet så är dethär det första.

 

[LiviaFilippa]

Kan du säga till dom att nu tänker jag på kriget kan ni hjälpa mig att tänka på något annat?

Jag har en lista med saker som jag kan göra om jag har mycket ångest och så så vet redan att jag ska försöka göra nån av sakerna från listan om jag har mycket jobbiga tankar. Alltså inte bara om kriget utan om annat också. Så har ju redan den så borde bara kunna göra nåt annat.

 

[LiviaFilippa]

Idag har varit en jätte jobbig dag så vill bara att det ska bli natt nu så jag kan sova. Och hoppas att imorgon iallafall inte är som idag. Men både ska till P imorgon och kp och M jobbar så det borde bli bättre imorgon bara jag klarar ikväll och inatt.

 

[LiviaFilippa]

Somvanligt så är ensam känslan och dåliga tankar ALLTID jobbigast på kvällen när jag ska sova och alltid värre ifall inte M har varit här. Låter ju jätte patetiskt att en hund som inte ens är min på verkar så mycket men det gör han iallafall.
Och borde sakna våra hundar mera men längtar ändå efter M mycket mera än våra hundar. Fattar ifall nån tycker det låter taskigt men vill ändå skriva hur det känns. Men alltså det är inte för jag inte tycker om våra hundar eller att jag inte bryr mig om dom. För det gör jag men får ju inte träffa dom iallafall och jag kommer nog aldrig bo med dom igen heller så kommer nog aldrig bli så nära med dom igen ändå. Och M är min bästa vän justnu så då blir det ändå att jag är närmare med han liksom.