Lite mera djupare tankar om hvb blandannat

Jag ville göra en egen dagboks tråd om dethär för att det är mera djupa tankar och så och jag vill inte blanda hop det med liksom vardags saker om påsk lovet och allt sånt. Utan dethär är mera tankar om saker och lite blandat och kanske på ett sätt som mera all varliga saker.
Men ja det som jag mest tänkte skriva om justnu är om mitt hvb och så. Och ja det är blandannat för att jag har pratat med en kompis som har suttit på sis och berättat endel om det och att då har jag börjat tänka mera på det osv. Och även mina egna erfaren heter från andra ställen motför här och om sånt jag har läst och hört från andra osv.
Men ja det finns ju verkligen MÅNGA o lika hvb och såna ställen också. Och jag vet att jag har så extremt mycket tur att jag hamnade här!!
För som en sak med personal tillexempel. Så i en disskution om sis så var det flera som förklarade varför det kanske är svårt att hitta personal dit och så och att dom kan vara ganska så få personal osv. Och att ibland så kanske dåliga saker som våld och kollektiva be straffningar och sånt händer pågrund av det och att dom som bor där är svåra osv.
Och JA jag fattar verkligen det! Jag har bott på två andra ställen innan så jag VET hur vissa kan vara och hur det kan bli ifall det kanske är mycket ny personal och så! Och att vissa unga kan vara väldigt utåt agerande osv och ja även jag har varit ganska så utåt agerande förut när jag var yngre. Men aldrig för att jag VILLE vara dum mot personalen utan att jag heltenkelt hade panik och dom kanske inte kunde hantera det såbra alltid.
Men här så är det verkligen INTE så! Utan dethär är liksom ett litet hvb som tar mot såkallat kompli cerade fall. Så domflesta har flera miss placeringar osv innan man kommer hit och har varit med om väldigt dåliga saker. Och har iprincip alltid npf diagnoser och mår väldigt dåligt.
Så som nog alla kan fatta så skulle dethär VERKLIGEN kunna vara ett kaos ställe! Men helt ärligt så har jag ALDRIG känt mig i när heten så lugn och trygg som jag gör här varisig på andra boenden eller på bup eller nånting. Och jag tror att det väldigt mycket är tackvare personalen!!
För att dom fattar verkligen och dom lyssnar på en. Och dom är PROFFS på låg afektivt be mötande och trauma fokus. Så dom verkligen KAN iallafall domflesta och dom har verkligen en bra in ställning och sånt märks!
Så det är aldrig liksom: Nu är det såhär för att vi är dom vuxna och vi bestämmer det och ni ska lyda.
Utan att det är alltid att man pratar om saker och kommer överens. Som att man får vecko peng och förut så var det ett system men då tyckte vissa att det var orätt vist. Så vi pratade om det och gjorde ett nytt system som är lika för alla och alla fick ha en å sikt.
Och även som med telefoner så jag vet att vissa här tycker att det är såå konstigt att jag har fått ha min telefon ibland. Men en sak som kanske många inte vet är att man FÅR inte tvinga nån att lämna från sig telefonen på hvb. Utan det är samma som att personalen inte får tillexempel låsa in en och såna saker. Så dom heltenkelt FÅR INTE ta telefonen av en hursomhelst.
Men därimot så har vi pratat om det och kommit fram till FRI VILLIGA telefon regler som gäller förmig. Så jag VÄLJER att lämna in min telefon varje kväll för att det är ett för troende mellan mig och personalen.
Och allting med alla fram steg som jag har gjort och hur jag tänker om migsjälv och allt sånt. Och hurmycket jag kan lita på andra och allt sånt är VÄLDIGT mycket tackvare personalen här!
Och det som jag har in sett mer och mer är att det kan vara SÅÅ mycket skillnad och att jag har verkligen haft EXTREMT mycket tur för att jag kom hit!
Och jag är själv klart väldigt glad och tack sam för det! Men också ledsen för att jag vet att många INTE får så bra hjälp. Men jag tycker att verkligen ALLA borde få det för att jag skulle helt ärligt varisig klara allt som jag klarar nu eller ha gjort så mycket fram steg eller jag skulle nog inte ens finnas nu ifall jag inte hade fått bo här

 

[LiviaFilippa]

Som bara en sånhär sak att man har an svar att göra mat en dag var. Så då ska man planera och laga middag den dagen. Själv klart så får man såmycket hjälp som man be höver men bara att man liksom är med i mat lagningen så blir det mera en hemma känsla och att det känns normalt och att man har ett an svar osv. Och även att man får träna på sånt som domflesta gör i våran ålder så att man inte missar alla liksom vanliga saker bara för man be höver bo på hvb.
Så tisdagar är min middags dag och idag så ska jag göra enchiladas. Som jag ALDRIG skulle ha vågat smaka förut ens och jag skulle INTE kunna laga det. Och nu så känns det bara som: Yes dethär blir kul att testa!
Alla såna små saker be tyder SÅÅ mycket!

 

[Lillgrådis]

Det måste vara ett av de allra bästa och finaste jobben man kan ha, att vara personal på ett sådant ställe där man verkligen konkret får göra en skillnad till det bättre. Förutsatt att det är rätt personer på platserna alltså så att de klarar av uppdraget.

Ansvar är tungt att bära när det finns stora risker om något går fel, men det är ju också helt fantastiskt när man lyckas förvalta det på rätt sätt. Som i ditt fall, att faktiskt rädda en ung människas liv och få bidra till att du och andra får en positiv utveckling och varsamt leda er till en ljusare och bättre tillvaro.

 

[LiviaFilippa]

Det måste vara ett av de allra bästa och finaste jobben man kan ha, att vara personal på ett sådant ställe där man verkligen konkret får göra en skillnad till det bättre. Förutsatt att det är rätt personer på platserna alltså så att de klarar av uppdraget.

Ansvar är tungt att bära när det finns stora risker om något går fel, men det är ju också helt fantastiskt när man lyckas förvalta det på rätt sätt. Som i ditt fall, att faktiskt rädda en ung människas liv och få bidra till att du och andra får en positiv utveckling och varsamt leda er till en ljusare och bättre tillvaro.

Ja och iprincip alla som jobbar här är verkligen RÄTT personer för det!
Och det med an svar och att det även är stora risker så att det kan vara tungt liksom så det är väl nästan detenda som är jobbigt med att det är bra personal. Eller det låter säkert jätte konstigt men att man får väldigt dåligt sam vete om man har gjort nånting dåligt för man VET att det är jobbigt för personalen om sånt händer liksom. Inte för att dom skuld lägger en men man fattar ju det ändå.
Men ja dom be tyder ju VÄLDIGT mycket i ens liv! Och ja dom räddar faktist liv!

 

[escodobe]

Som bara en sånhär sak att man har an svar att göra mat en dag var. Så då ska man planera och laga middag den dagen. Själv klart så får man såmycket hjälp som man be höver men bara att man liksom är med i mat lagningen så blir det mera en hemma känsla och att det känns normalt och att man har ett an svar osv. Och även att man får träna på sånt som domflesta gör i våran ålder så att man inte missar alla liksom vanliga saker bara för man be höver bo på hvb.
Så tisdagar är min middags dag och idag så ska jag göra enchiladas. Som jag ALDRIG skulle ha vågat smaka förut ens och jag skulle INTE kunna laga det. Och nu så känns det bara som: Yes dethär blir kul att testa!
Alla såna små saker be tyder SÅÅ mycket!

Så fantastiskt roligt, det är så här man önskar att alla HBVhem är!

 

[Islandshästryttare]

Så härligt att läsa detta! Önskar verkligen att alla unga med problem eller trauman kunde få bo på lika bra HVB-hem. Är så glad för din skull, tycker dina reflektioner är jättebra, och det med förtroende för personalen är ju superviktigt och det låter verkligen som att ni har en bra relation och att de har lyckats med att du har fått förtroende för dem.

Nu blev jag dessutom sugen på enchiladas det får jag göra någon dag var ett bra tag sen jag åt det. Så tack för tipset!

 

[Blyger]

Som bara en sånhär sak att man har an svar att göra mat en dag var. Så då ska man planera och laga middag den dagen. Själv klart så får man såmycket hjälp som man be höver men bara att man liksom är med i mat lagningen så blir det mera en hemma känsla och att det känns normalt och att man har ett an svar osv. Och även att man får träna på sånt som domflesta gör i våran ålder så att man inte missar alla liksom vanliga saker bara för man be höver bo på hvb.
Så tisdagar är min middags dag och idag så ska jag göra enchiladas. Som jag ALDRIG skulle ha vågat smaka förut ens och jag skulle INTE kunna laga det. Och nu så känns det bara som: Yes dethär blir kul att testa!
Alla såna små saker be tyder SÅÅ mycket!

Det här låter precis som ett bra ställe ska vara, hemmakänsla liksom

Det låter som om du växt så himla mycket senaste tiden, flera pusselbitar som liksom fallit på plats?

 

[LiviaFilippa]

Så härligt att läsa detta! Önskar verkligen att alla unga med problem eller trauman kunde få bo på lika bra HVB-hem. Är så glad för din skull, tycker dina reflektioner är jättebra, och det med förtroende för personalen är ju superviktigt och det låter verkligen som att ni har en bra relation och att de har lyckats med att du har fått förtroende för dem.

Nu blev jag dessutom sugen på enchiladas det får jag göra någon dag var ett bra tag sen jag åt det. Så tack för tipset!

Ja det önskar VERKLIGEN jag också! Och att alla som jobbar på hvb och sis och såna sorters ställen var lika bra som personalen är här. Jag fattar ju att det inte är så enkelt liksom men det gör sååå mycket skillnad om det är ett bra ställe och bra personal eller inte så jätte bra.

 

[LiviaFilippa]

Det här låter precis som ett bra ställe ska vara, hemmakänsla liksom

Det låter som om du växt så himla mycket senaste tiden, flera pusselbitar som liksom fallit på plats?

Ja det känns som det också. Dethär kanske låter lite konstigt men jag hade ju en period för ett tag sen som var EXTREMT jobbig alltså verkligen bland det jobbigaste som jag har varit med om. Och det hände flera väldigt väldigt jobbiga saker och jag trodde verkligen INTE att jag skulle kunna ta mig genom det.
Men jag tror att det var lite sådär att när det var verkligen SKIT så var jag som tvungen att in se saker. Både om migsjälv och om relationer och om världen liksom. Och även att mitt i allt det att jsg blev be handlad som att jag var helt värde lös och ingen som nån borde bry sig om eller ha respekt för och att det kändes som att nästan ingen fattade och ingen lyssnade på MIG. Men även mitt i allt det så märkte jag vilka som VERKLIGEN bryr sig och VILL hjälpa mig liksom. Och att det är DOM jag ska lyssna på det är DOM jag ska lägga MIN energi på. För att det är ju tackvare dom som jag kan tänka att jag HAR ett värde och att jag inte bara är ett äckel och värde lös och dålig och en h*ra och att allt är mitt fel.
Och desto mera som jag in ser det desto mera går det att fatta även andra saker om både äckel personer och vänner och framför allt om migsjälv och hur jag tänker och rea gerar och varför liksom.

 

[Blyger]

Ja det känns som det också. Dethär kanske låter lite konstigt men jag hade ju en period för ett tag sen som var EXTREMT jobbig alltså verkligen bland det jobbigaste som jag har varit med om. Och det hände flera väldigt väldigt jobbiga saker och jag trodde verkligen INTE att jag skulle kunna ta mig genom det.
Men jag tror att det var lite sådär att när det var verkligen SKIT så var jag som tvungen att in se saker. Både om migsjälv och om relationer och om världen liksom. Och även att mitt i allt det att jsg blev be handlad som att jag var helt värde lös och ingen som nån borde bry sig om eller ha respekt för och att det kändes som att nästan ingen fattade och ingen lyssnade på MIG. Men även mitt i allt det så märkte jag vilka som VERKLIGEN bryr sig och VILL hjälpa mig liksom. Och att det är DOM jag ska lyssna på det är DOM jag ska lägga MIN energi på. För att det är ju tackvare dom som jag kan tänka att jag HAR ett värde och att jag inte bara är ett äckel och värde lös och dålig och en h*ra och att allt är mitt fel.
Och desto mera som jag in ser det desto mera går det att fatta även andra saker om både äckel personer och vänner och framför allt om migsjälv och hur jag tänker och rea gerar och varför liksom.

Finns flera ordspråk om det där; efter regn kommer sol och att se ljuset i tunneln - bara man tar sig igenom brukar det lätta efteråt eller livet är som en berg och dalbana det går upp och ner.
Så himla glad att du verkar ha tagit dig igenom en svår period och att det äntligen lättat

 

[LiviaFilippa]

En till sak som jag har tänkt på endel om hvb och det är att jag tror att många nog inte tänker på är HUR mycket det på verkar ens liv och hurmycket man kanske missar motför mångas liv. Och att därför så är det sååå viktigt tycker jag iallafall att man verkligen får HJÄLP och att alla borde få ett bra be mötande och få respekt osv o avsett om man bor på hvb eller sis eller whatever.
Liksom jag har inte bott hemma sen jag var 14. Och nu är jag 17. Och okej tre år kanske inte låter sååå länge för vuxna. Men tänk hurmycket som händer i dom åren mellan 14 till 17 för många.
Domflesta slutar grund skolan och börjar i gymnasiet och börjar tänka vad man vill jobba med i fram tiden. Och har kanske nåt sommar jobb eller extra jobb. Och domflesta tar kanske kör kort och börjar ha mera fri het OCH mera an svar. Och lär sig alltmöjligt in för att bli vuxen och klara sigsjälv.
Men tänk då att bo på nåtannat ställe motför hemma. Och man kanske inte klarar skolan och om man INTE bor på ett bra ställe så kanske man inte får all hjälp som man be höver. Och det kanske är mera som en instition motför ett HEM.
Fatta då hur stor skillnad det kanske är motför om man säger ett normalt liv?
Och somsagt jag vet att mitt hvb är extremt bra och att många tyvär inte har samma möjlig heter. Och det är jätte hemskt! Det borde ju inte bara handla om att ha tur liksom. Utan ALLA borde få likabra hjälp och likabra personal. Och lika mycket hemma känsla och trygg het och allt sånt.
För att dethär kanske låter hemskt men jag tror att det är VÄLDIGT svårt att bli liksom en normal vuxen ifall man förlorar kanske nästan hela sin tonårs tid och bara är på ställen som inte kan hjälpa en.

 

[Nox]

En till sak som jag har tänkt på endel om hvb och det är att jag tror att många nog inte tänker på är HUR mycket det på verkar ens liv och hurmycket man kanske missar motför mångas liv. Och att därför så är det sååå viktigt tycker jag iallafall att man verkligen får HJÄLP och att alla borde få ett bra be mötande och få respekt osv o avsett om man bor på hvb eller sis eller whatever.
Liksom jag har inte bott hemma sen jag var 14. Och nu är jag 17. Och okej tre år kanske inte låter sååå länge för vuxna. Men tänk hurmycket som händer i dom åren mellan 14 till 17 för många.
Domflesta slutar grund skolan och börjar i gymnasiet och börjar tänka vad man vill jobba med i fram tiden. Och har kanske nåt sommar jobb eller extra jobb. Och domflesta tar kanske kör kort och börjar ha mera fri het OCH mera an svar. Och lär sig alltmöjligt in för att bli vuxen och klara sigsjälv.
Men tänk då att bo på nåtannat ställe motför hemma. Och man kanske inte klarar skolan och om man INTE bor på ett bra ställe så kanske man inte får all hjälp som man be höver. Och det kanske är mera som en instition motför ett HEM.
Fatta då hur stor skillnad det kanske är motför om man säger ett normalt liv?
Och somsagt jag vet att mitt hvb är extremt bra och att många tyvär inte har samma möjlig heter. Och det är jätte hemskt! Det borde ju inte bara handla om att ha tur liksom. Utan ALLA borde få likabra hjälp och likabra personal. Och lika mycket hemma känsla och trygg het och allt sånt.
För att dethär kanske låter hemskt men jag tror att det är VÄLDIGT svårt att bli liksom en normal vuxen ifall man förlorar kanske nästan hela sin tonårs tid och bara är på ställen som inte kan hjälpa en.

Jag tror (och vet genom mitt arbete) att det är jättejättesvårt, och åldern du är i är så otroligt känslig och skör, men nu med allt BRA stöd du har runt dig känns det iallafall som om det går åt rätt håll, och med några gupp på vägen så kommer du också börja gymnasiet, sommarjobba, flytta hemifrån, bli sambo, ta körkort, komma på vad du vill utbilda dig till och jobba med. Det är jag övertygad om! Alla mina tankar är med dig Livia

 

[LiviaFilippa]

Jag tror (och vet genom mitt arbete) att det är jättejättesvårt, och åldern du är i är så otroligt känslig och skör, men nu med allt BRA stöd du har runt dig känns det iallafall som om det går åt rätt håll, och med några gupp på vägen så kommer du också börja gymnasiet, sommarjobba, flytta hemifrån, bli sambo, ta körkort, komma på vad du vill utbilda dig till och jobba med. Det är jag övertygad om! Alla mina tankar är med dig Livia

Jag tror inte att jag kommer göra nåt av detdär men tack ändå.

 

[SiZo]

Jag tror inte att jag kommer göra nåt av detdär men tack ändå.

Man ska aldrig säga aldrig. Jag gick ut med 7 IG i gymnasiet och sa att det inte spelade någon roll, för jag ska ALDRIG plugga vidare. Ehe.... Nu har jag snart en masterexamen. Man vet aldrig vad livet bjuder på och vad man klarar av i framtiden Det är lite av tjusningen med livet tycker jag.

 

[LiviaFilippa]

Man ska aldrig säga aldrig. Jag gick ut med 7 IG i gymnasiet och sa att det inte spelade någon roll, för jag ska ALDRIG plugga vidare. Ehe.... Nu har jag snart en masterexamen. Man vet aldrig vad livet bjuder på och vad man klarar av i framtiden Det är lite av tjusningen med livet tycker jag.

Det gjorde jag inte heller jag skrev bara att jag inte TROR att jag kommer göra nåt av det.
Nej man vet inte vad livet såkallat bjuder på men jag håller inte med att det är nån tjusning med livet. Utan att det är väl den värsta nack delen med livet isåfall att man inte vet vadför skit som kommer sen.

 

[SiZo]

Det gjorde jag inte heller jag skrev bara att jag inte TROR att jag kommer göra nåt av det.
Nej man vet inte vad livet såkallat bjuder på men jag håller inte med att det är nån tjusning med livet. Utan att det är väl den värsta nack delen med livet isåfall att man inte vet vadför skit som kommer sen.

Nej menade inte att du hade skrivit det, det är bara ett talesätt
Tjusningen är att det kan komma väldigt bra saker som man från början inte hade väntat sig. Men det tog många år innan mitt liv bjöd på det, tyvärr. Min vändning kom med en specifik medicin. Innan den var livet ganska nattsvart.