Less på tillvaron

Jag är nu i ett (nytt) krig med min kropp. Mest troligt är väl att det är sköldkörteln som spökar i grunden men enligt läkarn är ju alla provsvar bra så det är ju bara att jubla. Men själv mår jag skit. Ffa mår jag skit över hur nyckfullt kroppen beter sig, det finns liksom inget mönster eller normala reaktioner på tex kost och träning. Jag är trött, trött, trött och periodvis tung i benen och får ingen respons på träning. Vilket enligt vad jag läst inte är så ovanligt med min sjukdom. Men som sagt så är ju provsvaren bra...

Går också upp i vikt och samlar vätska oberoende av kost och motion, eftersom den är mer eller mindre konstant med väldigt få variationer. Nu i värmen är det ännu värre och jag känner liksom för varje dag hur den sväller. Jätteroligt när man har en bakgrund med anorexi, det är ju höjden av all ironi man kan drabbas av att jag ska få dessa bekymmer. Det triggar ju inte alls nånting :grin: Sommaren är den absolut värsta årstiden för mig alla kategorier, har alltid varit och det slår aldrig fel. Sväller alltid upp i början av sommaren och sedan är det ett helvete i flera månader där jag bara väntar på att eländet ska ta slut, istället för att göra roliga saker går jag bara och väntar på att det ska bli bättre nästa år... vilket det aldrig blir.

Sen periodvis går det helt plötsligt åt andra hållet med vikten, senast i våras var jag i tunnaste laget och jag tänkte nånstans att ojdå - äntligen har kroppen börjar respondera friskt på träning och kost och jag behöver äta mer eller träna mindre. Tänkte att tänk om medicinerngen äntligen börjat funka så jag kan leva som en normal människa?! Allt det är som bortblåst nu och jag får istället rannsaka varenda grej jag stoppar i mig och verkligen rannsaka hur mkt jag rör mig egentligen för det är ju helt orimligt att jag helt plöstligt går upp och ner vikt utan att nåt ändras? Jag blir så ruskigt paranoid av detta så jag vågar inte lita på mig själv längre. Fattar inte vad som händer, inte händer eller nånting. Min naturliga reaktion på detta är ju att bli kontrollerande, så att jag verkligen inte missar nån omständighet. Jag mår verkligen skitdåligt av detta. Börjar tro att jag är galen på riktigt.
Det är i mina ögon helt orimligt att man ska pendla så mkt som jag gör. Jag har en aktiv vardag som inte förändras. Jag går med hunden varje dag 1-2 timmar. Jag springer när jag får in det i ekorrhjulet men i snitt är det ju 2 ggr/vecka 30-60 min. Jag har häst och rider 4-6 ggr/vecka. Jag styrketränar minst 2 ggr/vecka, hemmaträning förvisso men det är ju som det är i pandemin.
Jag äter vegetariskt, väldigt få färdigprodukter utan lagar från grunden, äter inte bröd, sötsaker, fika osv. Glutenfritt och undviker allt tillsatt socker man kan undvika. Detta pga min sköldkörtelsjukdom.

Jag är så jäkla trött på alla motgångar och måendet som ska pendla och krångla för jämnan. Är detta verkligen hur livet ska vara? Tack men nej tack, jag längtar bara tills det är slut.
 

Har de kollat upp div B, B12, Folat, D-vitamin, div järn och sånt? Om inte be att få en sån omgång prover tagna.
 
Mina är också inom referens, men min läkare vill ha upp värdena på mer optimal nivå = äter nu folat, b12 och d-vitamin dagligen och ska in för en ny omgång prover om några veckor och jag känner mig lite piggare bara efter en vecka :)

Ingen har nånsin nämnt några såna önskemål. Har bytt läkare flera ggr senaste året pga jag inte varit nöjd med responsen och har nu en läkare som ska vara erkänt duktig på sånt här. Men han säger också att allt är bra och att mina symptom kan bero på andra orsaker (men inte tagit upp vilka). Jahapp. Tack då. Den förra läkaren tog upp rågan om jag haft depressionsproblematik och vi talade om att ja det hade jag ju haft behandling för i mitten av 00-talet. Jag var inte intresserad av att medicinera för det idag (det föreslogs inte ens utredning om det). Men det är säkert det som dom vill fokusera på gissar jag, det är ju så enkelt att förklara allt med depression (och vem fan har inte varit det nån gång under sitt liv?)

Min övertygelse är att jag blir deprimerad av att ha det såhär. Men det är inte mitt primära problem. Men skulle jag andas om det skulle dom vara snabba på att sätta in antidepressiv medicin och det vägrar jag, eftersom det bara gjort mig sämre genom åren. Så min känsla är att jag helt enkelt får skylla mig själv för hur jag mår.

Jag har gjort kostmässiga åtgärder och som sagt tränar och är aktiv. fr att må bättre. Men jag märker inte nån stor sillnad, men vet ju inte hur mkt sämre det hade varit m jag inte gjort dessa förändringar förvisso. Men bra är det inte. Jag vill fortfarande dö 5 av 7 dagar i veckan om man ska sätta en siffra på det.
 
Senast ändrad:
Ingen har nånsin nämnt några såna önskemål. Har bytt läkare flera ggr senaste året pga jag inte varit nöjd med responsen och har nu en läkare som ska vara erkänt duktig på sånt här. Men han säger också att allt är bra och att mina symptom kan bero på andra orsaker. Jahapp. Tack då. Den förra läkaren tog upp depressionsproblematik och vi talade om att ja det hade jag ju haft behandling för i mitten av 00-talet. Jag var inte intresserad av att medicinera för det idag (det föreslogs inte ens utredning om det). Men det är säkert det som dom vill fokusera på gissar jag, det är ju så enkelt att förklara allt med depression (och vem fan har inte varit det nån gång under sitt liv?)

Vare sig b12 och d-vitamin är dessvärre inte bästa polare med sköldkörteln så även om både b9, b12 och d-vitamin finns receptfritt, så kolla först med en läkare om det är okej att prova med såna tillskott för att se om du får upp lite energi i kroppen.

Min sköldkörtel är ju stendöd sen typ 30 år tillbaka, så det var inget läkaren ens diskuterade när han skrev ut recepten. Det är inte superovanligt vad jag förstått det som, att få brist på just b9, b12 och D-vitamin när man har underfunktion/ingen funktion i sköldkörteln.
 
Japp. Allt är inom referens = bra.
Tyvärr är min erfarenhet att man får börja ha koll på sina egna värden och inom vilka nivåer man själv mår bra av. Referenserna är uträknade på gruppnivå.

T. Ex järndepåer/ferritin som jämt går ner på mig. Där har jag lärt mig att jag behöver ligga en bra bit över referensintervall för att inte må skit (totalt orkeslös, matt, depressiv mfl). Har för mig att lägre referens ligger på 10, jag mår jättedåligt redan på 20. Jag tror att jag märker av det nu när jag ligger på 30, så jag försöker rätta till det själv.
 
Tyvärr är min erfarenhet att man får börja ha koll på sina egna värden och inom vilka nivåer man själv mår bra av. Referenserna är uträknade på gruppnivå.

T. Ex järndepåer/ferritin som jämt går ner på mig. Där har jag lärt mig att jag behöver ligga en bra bit över referensintervall för att inte må skit (totalt orkeslös, matt, depressiv mfl). Har för mig att lägre referens ligger på 10, jag mår jättedåligt redan på 20. Jag tror att jag märker av det nu när jag ligger på 30, så jag försöker rätta till det själv.

Men hur vet man vad som är rätt nivåer för en när dessa prov tas så sällan och jag dessutom inte mått bra nån period så jag har nåt att referera till? Har haft diagnosen i ett år ska tilläggas, så det är ju inte så att jag lärt känna den. Men jag är inte impad av den hittills, och ffa inte impad av ointresset från vården att hjälpa en. När jag fick beskedet blev jag så glad, för äntligen fanns en förklaring till att jag mått så dåligt och alla konstiga symptom föll lite på plats. Jag tänkte att äntligen ska det bli bättre och äntligen får jag hjälp. Eh nej, jag kunde inte haft mer fel. Nu är jag snarare ännu mer frustrerad för att jag vet vad jag lider av och inser också att det aldrig kommer bli bra.

Till medicinklinik/endokrin får man inte komma när man har så bra värden som jag har. Det har jag fått veta att det är bara svåra fall som kommer dit. Jag är inte ett svårt fall, jag är bara deprimerad, gnällig och vägrar medicinera mot depression :grin:
 
Vare sig b12 och d-vitamin är dessvärre inte bästa polare med sköldkörteln så även om både b9, b12 och d-vitamin finns receptfritt, så kolla först med en läkare om det är okej att prova med såna tillskott för att se om du får upp lite energi i kroppen.

Min sköldkörtel är ju stendöd sen typ 30 år tillbaka, så det var inget läkaren ens diskuterade när han skrev ut recepten. Det är inte superovanligt vad jag förstått det som, att få brist på just b9, b12 och D-vitamin när man har underfunktion/ingen funktion i sköldkörteln.

Nej dom kunde inte bry sig mindre om vad jag åt. Jag pratade lite om min kostomläggning och det var noll respons. Så vad jag äter för tillskott skulle nog ingen ens notera.
 
Nej dom kunde inte bry sig mindre om vad jag åt. Jag pratade lite om min kostomläggning och det var noll respons. Så vad jag äter för tillskott skulle nog ingen ens notera.
Så ytterst märkligt just med tanke på att det faktiskt kan ställa till med trubbel, men om jag vore du skulle jag ändå prova de tre tillskotten i typ en månad och se om det hjälper och om svaret är ja; trycka på vården om prover och att få tillskotten på recept med uppföljande provtagning.
 
Så ytterst märkligt just med tanke på att det faktiskt kan ställa till med trubbel, men om jag vore du skulle jag ändå prova de tre tillskotten i typ en månad och se om det hjälper och om svaret är ja; trycka på vården om prover och att få tillskotten på recept med uppföljande provtagning.

Gjorde en kur med tillskott i 6 mån, märkte ingen alls skillnad. Dock inte rena b-vitamin och d-vitamin utan multi. Har dock ätit d-vitamin i flera år men nu haft uppehåll då jag åt det andra och sen blev det sommar och solljus. Slutade med kuren i våras och har inte blivit sämre, jo jag har blivit tjockare men vetefan om det är så enkelt. Denna viktpendling har ju hänt förr utan tillskott, känns mer årstidsberoende. Äter Kelpasan (jod) men märker väl inte direkt åt där heller.
 
Men hur vet man vad som är rätt nivåer för en när dessa prov tas så sällan och jag dessutom inte mått bra nån period så jag har nåt att referera till? Har haft diagnosen i ett år ska tilläggas, så det är ju inte så att jag lärt känna den. Men jag är inte impad av den hittills, och ffa inte impad av ointresset från vården att hjälpa en. När jag fick beskedet blev jag så glad, för äntligen fanns en förklaring till att jag mått så dåligt och alla konstiga symptom föll lite på plats. Jag tänkte att äntligen ska det bli bättre och äntligen får jag hjälp. Eh nej, jag kunde inte haft mer fel. Nu är jag snarare ännu mer frustrerad för att jag vet vad jag lider av och inser också att det aldrig kommer bli bra.

Till medicinklinik/endokrin får man inte komma när man har så bra värden som jag har. Det har jag fått veta att det är bara svåra fall som kommer dit. Jag är inte ett svårt fall, jag är bara deprimerad, gnällig och vägrar medicinera mot depression :grin:
I hear you...
Är själv i träsket så att säga... 😔
Har sköldkörtelprover som ligger utanför referens och typiska symptom men läkaren anser att det inte är något. Har inte orkat dra det vidare.. Ännu..
Men jag själv blir mer och mer säker på att det är sköldkörteln som spökar i min kropp och är orsaken till alla jvla brister som kommer konstant och ger en hel massa tråkiga symptom, jag vet inte hur många gånger vården velat ge mig antidepressiva när det i grunden varit järnbrist, zinkbrist, dvitaminbrist (m.fl..).
 
@_Taggis_
Jag har hypotyreos och tar selentillskott för att jag har läst att det ska hjälpa sköldkörteln. Minns inte hur och varför men du kanske kan googla.
:heart

Jag har ätit det men slutade efter 6 mån, var ett multitillskott som kostade 1000 kr/mån så jag tröttnade på att inte märka nåt.

Vad gäller selen så äter jag en del nötter och frön, ffa i paranötter är det mkt selen. Men ja, jag borde väl byta ut det mot piller nu när jag blivit så tjock igen. Naturligt intag är ju tyvärr förenat med kalorier och den magiska gränsen verkar ligga strax under 1500 kcal per dag trots min aktivitetsnivå som ur svenssonperspektiv är rätt hög :grin:
 
I hear you...
Är själv i träsket så att säga... 😔
Har sköldkörtelprover som ligger utanför referens och typiska symptom men läkaren anser att det inte är något. Har inte orkat dra det vidare.. Ännu..
Men jag själv blir mer och mer säker på att det är sköldkörteln som spökar i min kropp och är orsaken till alla jvla brister som kommer konstant och ger en hel massa tråkiga symptom, jag vet inte hur många gånger vården velat ge mig antidepressiva när det i grunden varit järnbrist, zinkbrist, dvitaminbrist (m.fl..).

Nu hittar dom ju inga dåliga värden på mig tyvärr men måendet är katastrof ändå. Nu har jag ju tyvärr aldrig varit ett lyckligt barn heller så jag tror att ssk är kaka på kaka och inte hela sanningen bakom min deppighet, åtminstone har det inte varit orsaken i hela mitt liv då jag testades i samband med annat för 15-20 år sedan och då fanns det ej avvikelser. Att den däremot är orska till att vikten pendlar och annat kroppsligt svammel är jag övertygad om. Vilket i sig gör mig siucidal med tanke på min bakgrund.
Jag känner att jag kommer aldrig ha det på nåt annat vis heller, så jag bara går och väntar på döden. Så jävla träligt dock att det är svårt att självdö av tankekraft. Det finns inget värre straff än detta i säg 60 år till.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Det är nu 3½ år sedan jag fick besked om att jag är överkänslig mot komjölk, de 4 vanliga sädesslagen (vete, havre, korn, råg) samt...
Svar
0
· Visningar
264
Senast: cassiopeja
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Många här har nog läst mina oändliga inlägg om min vikt, och jag har nu haft kontakt med en dietist och tänkte uppdatera lite i en...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
7 568
Senast: Kajsalisa
·
  • Artikel Artikel
Dagbok och orolig att inte bli tagen på allvar! Jag har känt mig väldigt sliten och trött i många år och har väl kanske vant mig vid det och...
Svar
2
· Visningar
782
Senast: Wille
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
8
· Visningar
1 094
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp