Leka själv

[Linn-Nora]

Ni andra med små barn, leker ni mycket med dom? Eller leker dom själva?

Vår dotter är snart 3 år och det är bara korta stunder hon leker på egen hand, sen vill hon ha med oss föräldrar.
Själv tycker jag inte det är så kul att leka, utan jag försöker aktivera henne på andra sätt genom att hjälpa till i köket osv. Men oftast vill hon ha med oss i sina lekar. Det blir mycket pusslande och liknande aktiviteter.

Hur har ni det?

Hittade den här artikeln när jag googlade: https://www.expressen.se/mama/mamaliv/nej-du-maste-inte-leka-med-barnen/

Tyckte den var intressant Sen vet jag inget om henne, men ändå.

 

[Badger]

Ni andra med små barn, leker ni mycket med dom? Eller leker dom själva?

Vår dotter är snart 3 år och det är bara korta stunder hon leker på egen hand, sen vill hon ha med oss föräldrar.
Själv tycker jag inte det är så kul att leka, utan jag försöker aktivera henne på andra sätt genom att hjälpa till i köket osv. Men oftast vill hon ha med oss i sina lekar. Det blir mycket pusslande och liknande aktiviteter.

Hur har ni det?

Hittade den här artikeln när jag googlade: https://www.expressen.se/mama/mamaliv/nej-du-maste-inte-leka-med-barnen/

Tyckte den var intressant Sen vet jag inget om henne, men ändå.

Jag trodde hela tiden att barn kunde leka mer själva än vad mitt barn faktiskt lyckades med. Tror det är individbaserat nästan.

Närmsta jag lyckats med är att önska olika byggnader i lego, tidigare Duplo, och sedan fått dem levererade.

Låtsaslekar/fantasilekar kom också väldigt mycket senare än jag hade trott, dvs att man är två barn och gör ett rollspel av något slag, en är drake och en är enhörning eller vad det kan vara och bygger en fantasihistoria runt (faktum är att vissa i hans klass (samma som förskolan) aldrig verkar gjort det, dvs fantiserat, utan det påpekades snarare att han var bra på det. Gissar faktiskt att man måste ha hört sagor eller fantasiberättelser för att kunna.).

Så misstänker att det kan vara svårare än artikeln antyder, eller lättare, beroende på.

 

[Kilauea]

Sonen vill också att vi är med och leker och bygger med honom (Duplo eller Briotåg). Han kan ibland leka med sina duplogubbar själv, men vill tex ha hjälp att bygga hus eller garage. Med tåget behöver han fortfarande hjälp få ihop det till en bana som går runt, sen kan han köra tåget själv.

Med sina hästar (liknande schleich i storlek) så leker han en del själv.

Att måla och rita kan han göra lite grann, men han vill helst att vi ritar åt honom.

Tänker att det kommer med åldern, att ha ro att bygga och leka själv. Hoppas jag .

 

[Linn-Nora]

Jag trodde hela tiden att barn kunde leka mer själva än vad mitt barn faktiskt lyckades med. Tror det är individbaserat nästan.

Närmsta jag lyckats med är att önska olika byggnader i lego, tidigare Duplo, och sedan fått dem levererade.

Låtsaslekar/fantasilekar kom också väldigt mycket senare än jag hade trott, dvs att man är två barn och gör ett rollspel av något slag, en är drake och en är enhörning eller vad det kan vara och bygger en fantasihistoria runt (faktum är att vissa i hans klass (samma som förskolan) aldrig verkar gjort det, dvs fantiserat, utan det påpekades snarare att han var bra på det. Gissar faktiskt att man måste ha hört sagor eller fantasiberättelser för att kunna.).

Så misstänker att det kan vara svårare än artikeln antyder, eller lättare, beroende på.

Ja, det lär absolut vara individuellt
Jag kan bara inte erinra mig att mina föräldrar lekte med mig i nån större utsträckning. Jag hade iofs äldre syskon som jag lekte med, men trots väldigt tidiga minnen så minns jag mer att vuxna mer gjorde sitt och fanns i närheten. Och vi barn lekte på själva.

Sen vill jag såklart vara nära och umgås med mitt barn, men jag funderade lite på det. Just nu är det verkligen en period då hon vill ha med oss hela tiden. Och kanske är det en intensiv utvecklingsperiod som gör det. Men jag var nyfiken på hur det ser ut hos andra

Sonen vill också att vi är med och leker och bygger med honom (Duplo eller Briotåg). Han kan ibland leka med sina duplogubbar själv, men vill tex ha hjälp att bygga hus eller garage. Med tåget behöver han fortfarande hjälp få ihop det till en bana som går runt, sen kan han köra tåget själv.

Med sina hästar (liknande schleich i storlek) så leker han en del själv.

Att måla och rita kan han göra lite grann, men han vill helst att vi ritar åt honom.

Tänker att det kommer med åldern, att ha ro att bygga och leka själv. Hoppas jag .

Det låter ju samma som för oss Och dom är ju i rätt lika ålder.
Du har nog rätt i att det kommer med åldern

 

[MarinaF]

Ja, det lär absolut vara individuellt
Jag kan bara inte erinra mig att mina föräldrar lekte med mig i nån större utsträckning. Jag hade iofs äldre syskon som jag lekte med, men trots väldigt tidiga minnen så minns jag mer att vuxna mer gjorde sitt och fanns i närheten. Och vi barn lekte på själva.

Håller med här. Jag (tidig 90-talist) har i princip inga minnen av att mina föräldrar lekte med mig heller. Har pratat om saken med några jämnåriga vänner också och de kan inte heller komma ihåg att deras respektive föräldrar lekte med dem i någon nämnvärd utsträckning, oavsett om de haft syskon eller inte. Det måste vara ett modernt påfund, det där att föräldrar ska leka med sina barn.

 

[Jenka]

Min yngsta är ju som din. Hon leker hyfsat bra själv. Vill gärna visa upp teckningar, och behöver ibland hjälp att klä på dockor eller att jag ska vara "barnvakt". Leker mycket med storebror också, då är det han som styr.

Äldsta är 5, leker en del själv men vill ibland att vi ska vara med och styra bil/dinosaurie- men med noggranna instruktioner om hur.

(Hmm i inlägget låter de visst väääldigt stereotypiska).

 

[Badger]

Ja, det lär absolut vara individuellt
Jag kan bara inte erinra mig att mina föräldrar lekte med mig i nån större utsträckning. Jag hade iofs äldre syskon som jag lekte med, men trots väldigt tidiga minnen så minns jag mer att vuxna mer gjorde sitt och fanns i närheten. Och vi barn lekte på själva.

Sen vill jag såklart vara nära och umgås med mitt barn, men jag funderade lite på det. Just nu är det verkligen en period då hon vill ha med oss hela tiden. Och kanske är det en intensiv utvecklingsperiod som gör det. Men jag var nyfiken på hur det ser ut hos andra



Det låter ju samma som för oss Och dom är ju i rätt lika ålder.
Du har nog rätt i att det kommer med åldern

Jag har minnen av att jag lekte mycket själv, bygga zoo i dockhus osv, men har nu, tror jag, flyttat de minnena till äldre åldrar än jag från början trodde de hörde till (när jag tänkt efter lekte jag liknande lekar med skolkompisar och skolkompisarna var nya med skolan). Ända upp i 7-9 årsåldern med Barbies, Lego och sådant trots att man numera knappt tror jag ens leker längre i de åldrarna. Vi lekte nog rent av penntrollbostäder i snöhögar i 11 årsåldern.

Jag har minnen av att bli sysselsatt av båda mina föräldrar, men då mestadels av att de ritade tillsammans med mig. Jag har inte heller några minnen av att jag lekte med dem, dock låtsaslekar, lekstuga, med morfar o så.

Inte heller barnvakter har lekt med mig, jag har minnen av att de brukade sitta och plugga vid köksbordet.

Men tänker det kanske inte var så lång tid över att leka på efter dagis på kvällar?

 

[Magnum]

Våra barn leker själva. De har alltid gjort det 'av sej själva'.
Ibland vill de att vi ska bygga Lego tillsammans (efter ritning) men oftast hittar de på saker och lekar själva.
Spela spel gör vi ofta tillsammans dock.

Jag lekte själv när jag var liten också och trivdes superbra så. Jag var väldigt kreativ

 

[clusia]

Pappan leker och ritar jättemycket med barnet, jag gör inte det. Jag kan hjälpa till att klä på någon docka eller assistera när hon pärlar. Hon vill absolut inte vara ensam i ett rum men leker gärna själv också så länge någon är i närheten. Hon är 4 nu och tror hennes ensamlek började någon runt 3,5 år så det är inte så längesedan. Hennes favoritlek är och har alltid varit att bädda ner alla tusen gosedjur och pussa dom godnatt.

 

[Emelie381]

Dottern är 4,5 och leker i stort sett aldrig ensam, kanske kortare stunder när vi är upptagna med matlagning osv.
I stort sett bara fantasilekar och det är väldigt noggrant att hon får bestämma vem som gör vad. Jag gillar inte alls att leka på det viset så försöker göra det kortare stunder och sen istället leka med lera/pyssla/pussla istället. Pappan är bättre på det och leker/busar med henne i stort sett jämt när han är hemma med henne.
Trodde det med åldern skulle komma mer ensamlek, men får nog bara acceptera att hon inte vill leka själv.

Och nej jag har inga minnen alls att mina föräldrar lekte med mig, men då hade jag också syskon att leka med. Dottern är ensambarn.

 

[animalasia]

Ni andra med små barn, leker ni mycket med dom? Eller leker dom själva?

Vår dotter är snart 3 år och det är bara korta stunder hon leker på egen hand, sen vill hon ha med oss föräldrar.
Själv tycker jag inte det är så kul att leka, utan jag försöker aktivera henne på andra sätt genom att hjälpa till i köket osv. Men oftast vill hon ha med oss i sina lekar. Det blir mycket pusslande och liknande aktiviteter.

Hur har ni det?

Hittade den här artikeln när jag googlade: https://www.expressen.se/mama/mamaliv/nej-du-maste-inte-leka-med-barnen/

Tyckte den var intressant Sen vet jag inget om henne, men ändå.

Har inte läst artikeln. Men, det är svårt att lära sig/träna på att leka och din dotter söker stöd hos dig. Att få träna på olika lekregler med en förälder är tryggt, så all tid du kan avvara att vara med henne i leken, är jättevärdefull.

 

[DarkInNight]

Det har aldrig varit min grej att LEKA med barnen, däremot gillar jag att pyssla, uteaktiviteter och spela spel.

Så jag har pärlat otaliga pärlplattor, målat, pärlat halsband, limmat. Vi har pysslat julgrejer, påskgrejer..
Byggt långa banor med tågräls och byggt med lego/duplo.
Lärde dem cykla tidigt, köpte även påhängscykel och cykelvagn så jag kunde ta med dem på cykelturer även när de var små, tog med dem till slalombacken. Yngsta var två när vi köpte ponnyn så det har blivit många skogspromenader med barnen på ponnyn.
De har även fått vara med mycket i köket, gjort muffins och pajer och sånt lite enklare.

Letade reda på mitt gamla Nintendo, det var urmysigt och nostalgiskt att sitta med sin treåring och spela Super Mario

 

[animalasia]

Håller med här. Jag (tidig 90-talist) har i princip inga minnen av att mina föräldrar lekte med mig heller. Har pratat om saken med några jämnåriga vänner också och de kan inte heller komma ihåg att deras respektive föräldrar lekte med dem i någon nämnvärd utsträckning, oavsett om de haft syskon eller inte. Det måste vara ett modernt påfund, det där att föräldrar ska leka med sina barn.

Modernt påfund, ja idag finns mer kunskap om lekens betydelse och att vuxna (vårdnadshavare, personal på förskola) har en värdefull roll i att kunna stötta barn i lek. Det är genom att leka som barn tränar på sociala koder vilka är viktiga kunskaper för att ingå i ett samhälle.

”Förr” trodde man att barn lärde sig många saker automatiskt, idag finns en annan kunskap. När jag gick i skolan reflekterade läraren bara med de som hade 5,a i betyg, resten av eleverna behövde inte kunna det. Tack för att det har skett en utveckling.....

 

[Guldaskig]

Vår äldsta, drygt tre år gammal, leker otroligt bra själv. Hon har en fantastisk fantasi och kan göra en lek av allt möjligt, tex två påsklämmor Yngsta som är 1,5 år har inte riktigt samma tendenser utan vill gärna att vi är i samma rum när hon leker, hon har också ett större närhetsbehov överlag.

 

[Linn-Nora]

Har inte läst artikeln. Men, det är svårt att lära sig/träna på att leka och din dotter söker stöd hos dig. Att få träna på olika lekregler med en förälder är tryggt, så all tid du kan avvara att vara med henne i leken, är jättevärdefull.

Ja, jag tänker ju inte att hon måste leka helt själv alltid, och inte hux flux
Som det är nu vill hon nästan aldrig leka själv och vi möter henne såklart i det.
Var nyfiken på hur andra har det

Det känns efter era inlägg som att vi är många som har liknande upplevelser både nu och vår barndom.

Jag tror det är viktigt att ha tråkigt ibland och att kreativitet kan utvecklas då. Men jag tänker att det är först när man blir äldre.

 

[Sedna]

Håller med här. Jag (tidig 90-talist) har i princip inga minnen av att mina föräldrar lekte med mig heller. Har pratat om saken med några jämnåriga vänner också och de kan inte heller komma ihåg att deras respektive föräldrar lekte med dem i någon nämnvärd utsträckning, oavsett om de haft syskon eller inte. Det måste vara ett modernt påfund, det där att föräldrar ska leka med sina barn.

Minnet från tidiga barnår är inte så pålitligt. Jag minns ingen lek med vuxna men av foton att döma lekte både mina föräldrar och mina mor- och farföräldrar med mig som liten. Skulle gissa att även du bjudit vuxna på låtstasfika som 3-åring även om du inte minns det.

 

[Linn-Nora]

Minnet från tidiga barnår är inte så pålitligt. Jag minns ingen lek med vuxna men av foton att döma lekte både mina föräldrar och mina mor- och farföräldrar med mig som liten. Skulle gissa att även du bjudit vuxna på låtstasfika som 3-åring även om du inte minns det.

Sant! Och det har jag säkert gjort men jag var tvungen att fråga min mamma och hon sa att det var sällan hon lekte med oss. Så det verkar ändå stämma hyfsat. Sen fanns hon ju alltid hemma.
Nu var det kanske inte det bästa, jag tänker mer om tiderna ändrats

 

[Sedna]

Sant! Och det har jag säkert gjort men jag var tvungen att fråga min mamma och hon sa att det var sällan hon lekte med oss. Så det verkar ändå stämma hyfsat. Sen fanns hon ju alltid hemma.
Nu var det kanske inte det bästa, jag tänker mer om tiderna ändrats

Det har säkert ändrats. Tror det finns en tydligare social press idag på att föräldrar ska leka med sina barn.

 

[Lazy Lady]

Vår äldste leker (eller rättare sagt lekte) mkt själv innan lillebror föddes när han var 1,5år.
Nu är dom snart 4 och 2,5år oftast är vi med när det ska ritas/målas eller byggas nåt men bäst leker dom ihop utan vår inblandning.
Utomhus är vi alltid med eftersom vi bor vid en trafikerad väg och på en gård där det kan va saker som inte är barnvänliga. Sen är dom oftast med och hjälper till med det vardagliga med att mata får, gå med hundarna mm.

 

[Flixon]

5åringen pillar gärna på egen hand, hon tycker det är rätt skönt att vara lite för sig själv och pyssla i en pysselbok eller liknande en stund efter förskolan. Sen älskar hon att leka med resten av familjen också! 2åringen vill gärna hänga på syrran, men är också rätt duktig på att sysselsätta sig själv (på gott och ont ). Ofta brukar vi busa tillsammans i sängen, dansa eller pyssla.

Jag tycker inte det är superkul att sitta golvet och leka med leksaker eller fantasilekar. 5åringen brukar servera mig repliker i leken så jag föreslår hellre att vi typ målar, ritar, dansar osv.