Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag hade en ångestattack idag igen. Tyvärr helt fel dag att få en ångestattack eftersom jag behövde åka till Ica och hämta veckans matkasse. Jag sköt på det och sköt på det. Till slut bestämde jag mig för att fråga grannen om någon av dem kunde följa med till Ica. Det var mannen som öppnade och han sa ja. Efter en stund kom hon och var arg på mig som frågade om hjälp. Jag blev utskälld och så var det inget mer med det. Jag bad så mycket om ursäkt och sa att jag inte skulle fråga något någon mer gång.

Jag har uppenbarligen frågat om hjälp för många gånger. Det har jag gjort trots att det bär emot att be om hjälp. Men det är så jäkla tufft att klara sig själv hela tiden.

Nu är jag ledsen för att jag är ensam och för att jag blivit utskälld (trots mitt dåliga skick). Jag känner mig usel.

Det här tycks alltid ske i mitt liv. Jag blir ensam för att folk inte står ut med mig i längden. Det tycks aldrig slå fel.
 

Det låter knasigt att bli arg på någon för att den ber om hjälp. Det är ju bara att säga nej istället om man inte vill ställa upp, man behöver ju inte bli arg eller skälla. Kom du iväg och kunde plocka upp din kasse?
Jag fick skäll för att jag borde förstått att hennes kille är deprimerad och därför inte kan säga nej trots att han mår dåligt.

Jag har tidigare fått nej när jag frågat om de vill komma över på en fika och jag har fått nej när jag frågat om de vill komma över på lunch. När jag sedan frågade om de ville ha en burk svarta oliver som jag fått i en av matkassarna, men som jag inte gillar, då fick jag inget svar alls. Jag har haft på känn att de inte gillar mig längre, men det har ju bara varit en känsla. Nu vet jag att känslan var rätt.

Ja, jag kom iväg och hämtade kassen, men någon mat orkar jag inte laga idag.
 
Jag fick skäll för att jag borde förstått att hennes kille är deprimerad och därför inte kan säga nej trots att han mår dåligt.

Jag har tidigare fått nej när jag frågat om de vill komma över på en fika och jag har fått nej när jag frågat om de vill komma över på lunch. När jag sedan frågade om de ville ha en burk svarta oliver som jag fått i en av matkassarna, men som jag inte gillar, då fick jag inget svar alls. Jag har haft på känn att de inte gillar mig längre, men det har ju bara varit en känsla. Nu vet jag att känslan var rätt.

Ja, jag kom iväg och hämtade kassen, men någon mat orkar jag inte laga idag.
Usch vad tråkigt, men då vet du ju att de inte är så mycket att hänga i julgranen. Bra att du kom i väg och plockade upp kassen i varje fall. Och det är inte du det är dom <3!
 
Stackare, det är fruktansvärt att bli avsnäst när man tar mod till sig att be om hjälp på något sätt. Samtidigt så hade de väl sina skäl om du själv skrev, men onödigt att skälla ut dig för det.

Det är svårt det här, med att vara såpass utsatt och att allt blir så stort. Speciellt i relation till andra människor som kanske har svårt att förstå hur något så litet kan bli så stort, typ. :(
 
Skit i de, de verkar ju inte vilja. Men fatta hur stort det är att du åkte och hämtade den själv! Du låt inte ångesten vinna! :bump:
Det är alltid svårt när människor vänder sig ifrån mig. Det är jobbigt att vara så ensam och leva med den utsatthet som det innebär.

Jag sitter nästan och hoppas att jag får en autismdiagnos för då har jag rätt att få en kontaktperson. Det är förvisso inte ett fullgott alternativ men ändå något.
 
Det är alltid svårt när människor vänder sig ifrån mig. Det är jobbigt att vara så ensam och leva med den utsatthet som det innebär.

Jag sitter nästan och hoppas att jag får en autismdiagnos för då har jag rätt att få en kontaktperson. Det är förvisso inte ett fullgott alternativ men ändå något.
Klart det inte är lätt. Men när du blir tryggare med dig själv kommer sådana händelser rinna av dig, för det tar bara energi och ger ingenting gott tillbaka.
 
Men alltså varför dissa grannarna? de kan ha sina skäl att inte orka , hinna, vilja eller what so ever hjälpa till.
Det har de alldeles säkert. Människor beter sig som de gör av en anledning. I detta fall är det ju korkat av gå och fråga igen och igen och igen om de nu klargjort att de inte vill hjälpa till. Då släpper man det och går vidare. Och låter de vara.
 
Klart det inte är lätt. Men när du blir tryggare med dig själv kommer sådana händelser rinna av dig, för det tar bara energi och ger ingenting gott tillbaka.
Jag tror att jag aldrig kommer att kunna klara allting själv. Det tar enormt på mina krafter att klara av att genomlida vissa saker på egen hand.
 
Jag tror att jag aldrig kommer att kunna klara allting själv. Det tar enormt på mina krafter att klara av att genomlida vissa saker på egen hand.

Ingen klarar sig helt själv. Själv får jag ta in hjälp till en mängd saker, just nu är här fyra hantverkare och byter fönster och dörrar.

Vad är det du behöver stöd och hjälp med, och hur kan du får det?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
850
Senast: Tuvstarr
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 983
Senast: manda
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 074
Senast: Anonymisten
·
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag bestämde mig för att skilja mig så lovade jag mig själv att jag INTE ska låta det faktum att jag lever ensam begränsa mig på...
Svar
13
· Visningar
2 418
Senast: Görel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp